I höst kommer tre unika böcker ut som behandlar afrosvenskar eller svarta svenskar

Det går inte att säga något annat än att innevarande höst går i forskning om afrosvenskars eller svarta svenskars tecken vad gäller bokpublikationer (och därtill har landets mest kända afrosvenska författare Johannes Anyuru kommit ut med sin nya roman ”Ixelles” just i höst).

Imorgon den 19 oktober är det officiellt releasedatum för den amerikanska musikvetaren Ryan T. Skinners bok ”Afro-Sweden. Becoming Black in a color-blind country” som är den första akademiska monografin som handlar om svarta svenskar med fokus på olika samtida afrosvenska kulturproduktioner och politiska interventioner. Det är symptomatiskt att det handlar om en amerikansk forskare och inte om en svensk sådan mot bakgrund av att flertalet svenska forskare känner sig obekväma med och t o m är emot att centrera ras, vilket Ryans banbrytande bok om den svarta svenska diasporan just gör. Jag blev själv tillfrågad av förlaget University of Minnesota Press att fackgranska Ryans manus men tackade vänligt men bestämt nej då jag känner mig alltför involverad i frågan om den afrosvenska minoriteten och dessutom även är bekant med Ryan.

Förra veckan kom släktforskaren Eva Engbloms encyklopediska mastodontbok ”Naturliga morianer. Afrosvensk kulturhistoria från vikingatid fram till år 1900” ut på eget förlag som på närmare 400 sidor (och i storformat dessutom liksom med hjälp av 100-tals fotografier och illustrationer) redogör för de skriftliga, visuella och materiella spåren efter alla de afrikaner och svarta personer liksom även efter alla icke-vita personer överhuvudtaget som besökte och/eller bodde i Sverige ända sedan vikingatiden och med särskild tonvikt på tidsperioden cirka 1500-1900. Eva har funnit spåren av närmare 600 afrikaner och svarta personer och deras barn liksom av ett stort antal andra icke-vita personer såsom turkar, kurder, araber, berber, kineser, indier, japaner m fl vilka av en mängd olika anledningar hamnade i Sverige innan år 1900 och i boken redogör hon för deras öden och när så är möjligt också för deras efterkommande vilka i många fall lever än idag. När jag kontaktade Eva och beställde ett exemplar av hennes helt unika bok som plikttroget redovisar enorma mängder källmaterial och referenser i form av bl a allehanda kyrkböcker, tidningsartiklar och myndighetsdokument uttryckte hon att hon kände sig ”hedrad” av att just jag köpte hennes bok mot bakgrund av att jag sedan många år tillbaka just intresserar mig för den icke-vita närvaron i Sverige av både igår och idag. Eva har även hjälpt mig att spåra de första (sydost- och öst)asiaterna i Sverige och hon har hittat ett dokument som talar om att en kinesisk kvinna kan ha invandrat till Sverige redan på 1680-talet.

Den 25 november slutligen släpper Brottsförebyggande rådet den första rapporten någonsin som myndigheten står bakom som handlar om afrosvenskar eller svarta svenskar med avseende på afrofobiska eller antisvarta hatbrott. De båda utredarna Lisa Wallin och Klara Hradilova-Selin har författat den gedigna rapporten som både bygger på statistik från polisen och intervjuer med afrosvenskar och jag är en av dem som har agerat sakkunnig och bistått med det jag har kunnat hjälpa till med under arbetets gång i egenskap av att jag var huvudförfattare till den första statliga rapporten i Sverige (och dessutom också i EU utanför Storbritannien) om antisvart rasism ”Afrofobi. En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige” som kom ut 2014 och som den dåvarande regeringen Reinfeldt stod bakom. I den kommande BRÅ-rapporten går Lisa och Klara på djupet med hur de afrofobiska eller antisvarta hatbrott ser ut och tar sig uttryck och vad som skiljer afrofobi eller antisvart rasism från andra rasismuttryck som drabbar andra minoriteter såsom antisemitism och antiromsk rasism och jag hoppas att deras rapport kommer att erhålla en välförtjänt uppmärksamhet mot bakgrund av att den afrosvenska minoriteten proportionellt sett drabbas av hatbrott i högre utsträckning än andra minoritetsgrupper.