Igår kom SD till makten

Igår var en blåbrun dag eller en blågul sådan som SD:arna själva säger och det s k Tidöavtalet (som är uppkallat efter kungens vän baron von Schinkels slott som de fyra ledarna för det segrande högerblocket spenderade flera dygn på när de tillsammans förhandlade fram regeringsunderlaget) innebär nu att Sverige får den första konservativt färgade regeringen på närmare hundra år (amiral Arvid Lindmans regering som tillträdde efter det s k kosackvalet 1928 räknas ofta som den senaste konservativa regeringen i landet) p g a att SD är det största partiet inom högerblocket. 

Även om SD de jure inte är ett regeringsparti per se utan ett regeringsstödjande parti såsom dess danska syskonparti tidigare var så innebär det s k Tidöavtalet att SD de facto har kommit till makten vad gäller fr a partiets egentligen enda raison d’être-fråga – d v s den s k befolkningsfrågan för det är den frågan som allt alltid har handlat om från början till slut (d v s kort och gott att så mycket det går återställa den relativa etnorasliga homogenitetsnivå som gällde i Sverige fram tills 1980-talet). 

SD har satsat allt på att få igenom sina mest radikala krav i migrationspolitiken sådana de presenterades under den upptrissade valrörelsen när SD inte minst gick ”all in” för att driva det s k återvandrings- eller repatrieringskravet och partiet har i stort sett också fått det vilket innebär att den svenska s k nationella rörelsen aldrig någonsin har kommit så här långt vad gäller att en gång för alla ”lösa” den s k befolkningsfrågan ända sedan denna rörelse uppstod i Värmland för 98 år sedan.

I och med avtalet tilldelas SD egna tjänstemän i regeringskansliet på samma sätt som de tre regeringspartierna och vad gäller partiets kärnfrågor så har SD i det närmaste fått igenom hela sin önskelista med införandet av visitationszoner i miljonprogramsområdena, inrättandet av s k transitcenter efter dansk modell som de asylsökande själva eventuellt ska finansiera, en sänkning av straffmyndighetsåldern, dubbla straff för gängkriminella och en begränsning av tillgången till tolkar för både de som söker asyl och de som redan har uppehållstillstånd. Även biståndet och folkbildningsverksamheten ska skäras ned betydligt.

Den inre utlänningskontrollen ska skärpas radikalt så att alla de som inte har juridisk rätt att befinna sig i landet söks upp och utvisas och myndigheter och kommuner ska bli skyldiga att anmäla till Migrationsverket och polisen när de kommer i kontakt med någon som inte har juridisk rätt att vara här.

SD:s tidigare tal om att utvisa personer som lever ”asocialt” och inte respekterar ”svenska värderingar” har också godkänts av de tre samarbetspartierna – s k ”bristande vandel” och s k svenskfientlighet (som Tidöavtalet talar om som att ”missakta befolkningen”) ska vara ett skäl till utvisning och även ett skäl till att inte erhålla medborgarskap.

Sist men inte minst har SD även fått gehör för återvandrings- eller repatrieringsfrågan: Återvandring ska enligt Tidöavtalet ”kraftigt stimuleras” bland alla de som bor och lever i Sverige och har anknytning till annat land och som inte har ”integrerats i det svenska samhället i termer av egenförsörjning, språk eller andra kulturella faktorer”.