När icke-vita andragenerationare har kul åt asiater

Det är trist när det händer, och det händer tyvärr regelbundet om än inte jätteofta, d v s långt ifrån varje dag och inte ens en gång i veckan eller för den delen en gång i månaden men trots allt då och då: 

Återigen ropar en s k ”ortenkille” med bakgrund i den s k MENA-regionen, som sannolikt är en s k andragenerationare mot bakgrund av att han talade svenska, efter mig på ”låtsasasiatiska” och det jag hör är inte ”tjing tjong” som majoritetssvenskarna (liksom invånarna med bakgrund i övriga Norden och Europa) oftast ropar och särskilt när de är på ”fyllan” utan något i stil med ”yo hoo hee ha ha” som möjligen ska föreställa kinesiska eller japanska och kanske t o m thailändska eller koreanska. 

Månne är det faktiskt så det låter när personer som har arabiska, turkiska, kurdiska, persiska eller suryoyo som förstaspråk härmar asiater?

Oavsett så skedde detta i en stadsdel i Karlstad som domineras av majoritetssvenskar tillhörande LO-kollektivet och mannen ifråga körde förbi mig på en elsparkcykel tillsammans med en majoritetssvensk tjej som jag antar är hans flickvän eller åtminstone en av hans möjligen många intimrelationspartners. 

Kvinnan ifråga, som f ö var klädd i typisk ”svenneproletärstil” av värmländskt snitt, reagerade inte ens på mannens onomatopoetiska interjektion (d v s hon tycker antagligen att det är fullt normalt att till och från härma ”låtsasasiatiska” vid åsynen av en asiatisk person) och jag hann inte heller reagera och än mindre agera p g a att elsparkcyklar går i uppemot 20 kilometer i timmen.

Konkret handlade det om att den s k MENA-mannen, som var klädd i typisk ”ortenutstyrsel” (läs: svindyra jeans, svindyra sneakers, svindyr täckjacksväst o s v – möjligen kan allt han bar på på sin kropp ha kostat 15-20 000 SEK om inte mer än så), plingade i förväg när jag gick på trottoaren och för att vara artig och hövlig gick jag ut en bit på gatan (för inga förbipasserande bilar var just då i sikte) varpå mannen ifråga antagligen uppfattade mig som överdrivet underdånig och nog t o m som lite ”löjlig” och ”töntig”. 

För en ”riktig” man hade så klart aldrig stigit ned från trottoaren och gått ut på gatan och därmed riskerat livet utan stått kvar på trottoaren och stigit knapp någon meter åt sidan och därefter låtit elsparkcykeln med dess passagerare passera förbi.

Mannen reagerade nämligen högst sannolikt på att jag just gick ut på gatan och därigenom gav honom ”fritt spelrum” på trottoaren (”vad är det för en j-vla tönt till man som böjer sig så hastigt och lustigt bara för att jag plingar lite grann”) så när han passerade förbi mig vände han sig hastigt och nyfiket om (”vem f-n är det där egentligen som är så underdånig?”) och såg då omedelbart att jag råkar bo i en kropp som direkt associeras med Stillahavsasien eller Öst- och Sydostasien (”men va f-n, det är ju för h-lv-t- en löjlig och töntig kinesj-v-l”) och närmast per automatik ropade mannen i samma ögonblick rakt ut ”yo hoo hee ha ha” eller något liknande – d v s hans hjärna triggades på bara någon halv sekund (om ens det) av att i ögonvrån se en människokropp som kopplas till Öst- och Sydostasien och som han antagligen uppfattade som lite ”löjlig” och ”töntig” även utifrån rådande maskulinitetsideal.

Jag är då bara 1,73 meter lång, visserligen lika lång som eller t o m längre än merparten av ”ortengrabbarna” vilka ju sällan eller aldrig är längre än så, men fr a är jag nog relativt smal jämfört med ”ortenkillarna” vars överkroppar ofta är rejält kraftiga för att inte säga uppumpade (liksom deras överarmar och lår) p g a att de ständigt ”gymmar” i tid och otid och deras ansiktsmimik, kroppsspråk och klädstil liksom frisyr och apparition i övrigt osar därtill av en supermaxad hypermaskulinitet som skriker ”se mig för f-n för jag är j-vligt manlig och snygg och sexig och attraktiv och stark och farlig och macho och häftig och cool och jag äger för h-lv-t- hela världen och jag ska bli rik och mäktig och ha j-vligt många brudar och jag är framför allt mer värd än alla andra” medan jag själv ofta går klädd i den typ av ”gubbkläder” som främst vita män bar på kanske 1950- och 60-talen och som nog skriker för att inte säga vrålar akademiker och den klädstilen kan nog faktiskt uppfattas som lite ”löjlig” och ”töntig” särskilt på en asiatisk man.