Om Liza Marklunds nya bok ”Polcirkeln” och dess huvudkaraktär SD:aren Carina Burstrand

Journalisten Annakaisa Suni skriver idag i SvD om att Liza Marklunds nya bok ”Polcirkeln” introducerar den svenska samtidslitteraturens första sverigedemokratiska huvudkaraktär och t o m den första fiktiva sverigedemokratiska hjältinnan. 

Suni verkar dock inte ha någon vidare ”koll” på svenska litterära verk och fiktionstexter där SD och SD:are figurerar.

SD och SD:are har då genom åren figurerat i ett flertal romaner och även i en del dikter och pjäser och ibland explicit – d v s det har tydligt framgått att det just handlar om SD såsom i Sami Saids debutroman ”Väldigt sällan fin ”– men ofta implicit såsom t ex i Zulmir Bečevićs roman ”Avblattefieringsprocessen” och i Johannes Anyurus kritikerrosade roman ”De kommer att drunkna i sina mödrars tårar”. Det går också att argumentera för att det är SD som åsyftas i bl a Camilla Stens ”En annan gryning” och i Christin Ljungqvists ”Vita tigern” vilka båda kategoriseras som ungdomsromaner liksom även i Niklas Ekdals roman ”Öppna era hjärtan”.

Att det just är Sveriges okrönta ”deckardrottning” och Piratförlagets medgrundare Liza Marklund som har skapat ”vår första sverigedemokratiska deckarhjältinna” är nog inte en slump.

Från att tidigare ha stått till vänster och arbetat på syndikalistiska Arbetaren och socialdemokratiska Aftonbladet samt stöttat SAP har hon under de senaste åren likt en del andra feminister på vänsterkanten rört sig åt SD-hållet och i samband med att hon sommarpratade för 6-7 år sedan valde hon att s k hundvissla genom att spela SD:s mångåriga husband Ultima Thules första hitsång ”Sverige Sverige fosterland” som SD:s föregångare BSS gav ut på skiva.

”SD-politikern Carina är den mest omsorgsfullt skildrade karaktären i Liza Marklunds deckare ”Polcirkeln”. Det är ett gigantiskt utropstecken i tiden.”

https://www.svd.se/a/66xMdz/det-ar-ett-gigantiskt-utropstecken-i-tiden

”I skönlitteraturen har sverigedemokrater varit mindre synliga. Lars Andersson doppade tårna i SD-tjärnen med ”Nu”, där han lät litteraturvetaren Sten Wadh råka bli representant för Sverigedemokraterna i kyrkorådet. Ett parti som karaktären inte sade sig sympatisera med och en position som han inte aktivt strävat efter, men som han inte heller frånsade sig.

Ett rejält dopp tar däremot Liza Marklund, som i fjol återvände till deckarscenen och bästsäljarlistorna med ”Polcirkeln”. Fem tonårstjejer har en bokcirkel tillsammans, en av dem mördas och kroppen hittas först 40 år senare. När de andra medlemmarna återförenas inför begravningen visar det sig att bokcirkelns bärande kraft, Nabokov-entusiasten Carina Burstrand, har blivit sverigedemokratisk lokalpolitiker.”

(…)

”Carina säger saker som ”Kriminologerna får inte ens räkna på hur överrepresenterade invandrarna är på våra fängelser. Fattar ni vad de kostar samhället?” och ”En majoritet av utrikesfödda utan högre utbildning blir aldrig självförsörjande. Inte min åsikt, studie från Entreprenörskapsforum”. I författarens tack skriver Marklund att studien egentligen inte var publicerad i december 2019 då boken utspelar sig, utan kom i april 2020. Och det är just detta lilla medgivande som paradoxalt nog höjer bevisvärdet av Carinas ord. Genom att antyda att det endast är datumet som är fel skapas känslan att Carina nog har rätt på övriga punkter.

I övrigt är hon en tuff kvinna som kämpar vidare trots att hon blir kallad rasist på Systembolaget och trots att hennes ena dotter har sagt upp kontakten efter att mamma gick med i SD. Hon gör sin egen grej, oavsett vad andra tycker om henne. Där liknar hon faktiskt Annika Bengtzon, den egensinniga journalisten som svenskarna lärde sig att älska i Liza Marklunds tidigare böcker. 

I Carina Burstrand har vi fått vår första sverigedemokratiska deckarhjältinna.”