I dagarna har en person tillhörande en av Sveriges allra minsta och nog också ”märkligaste” invandrargrupper gått bort: Nordkoreanen Myung-Bok Kinnman

I dagarna har en person tillhörande en av Sveriges allra minsta och nog också ”märkligaste” invandrargrupper gått bort:



Den 31 december 2021 fanns det totalt och exakt 70 nordkoreaner i Sverige, d v s personer födda i det som idag är Demokratiska folkrepubliken Korea eller DPRK (som är den engelskspråkiga förkortningen av landets officiella namn), och nu har en av dem gått bort – Myung-Bok Kinnman – för även om Sydkoreas flagga pryder dödsannonsen i dagens SvD så var hon född i Songrim i dagens Nordkorea under den japanska kolonialtiden – d v s hon föddes de facto som japansk imperieundersåte. 

I samband med Koreakriget flydde hon sannolikt till Sydkorea som så många andra nordkoreaner, där hon träffade och senare gifte sig med den svenske läkaren Jan Kinnman från Östra Ämtervik i Värmland som var stationerad som kirurg vid Svenska sjukhuset i Pusan 1955-57, d v s det f d fältsjukhus som Sverige hade satt upp under kriget och som fortsatte att vara ett sjukhus även efter kriget innan det uppgick i National Medical Center i Seoul, Sydkoreas på sin tid mest moderna sjukhus som de tre skandinaviska länderna Sverige, Danmark och Norge tillsammans stod bakom.

Genom åren kom 1000-tals svenskar att tjänstgöra i Sydkorea från krigsutbrottet 1950 tills National Medical Center slutgiltigt övergick i sydkoreansk statlig regi 1971 och faktum är att Sydkorea var det första ”u-landet” och ”Tredje världen-landet” som Sverige och svenskarna överhuvudtaget kom att engagera sig i efter Andra världskriget och under Kalla kriget.

Det är också bland dessa 1000-tals ”Korea-svenskar” som den allra första större gruppen av svenska män som gifte sig med asiatiska kvinnor (d v s med koreanska kvinnor) och fick s k blandade eller mixade barn (d v s ”halvasiatiska” barn) hittas liksom den allra första gruppen av svenska adoptivföräldrar till utländska, icke-vita och asiatiska (d v s koreanska barn) adoptivbarn.

Likt flera andra ”Korea-svenskar” var den värmländske läkaren Jan Kinnman f ö medlem i en pro-tysk organisation under krigsåren när han var läkarstudent vid Karolinska institutet och det är möjligt att han valde att tjänstgöra vid Svenska sjukhuset i Sydkorea för att han var antikommunist.

De övriga 69 nordkoreanerna i Sverige som nu kvarstår efter Myung-Boks frånfälle består dels av personer som just Myung-Bok som en gång i tiden föddes i norra delen av det Japanska imperiets provins Chosen som hela Koreahalvön benämndes som på japanska fram tills imperiets extremt blodiga undergång i och med de båda atombomberna på sommaren 1945 och dels av adopterade från Sydkorea vars adoptivföräldrar har angett fel Korea när de folkbokförde sina adoptivbarn alternativt att Svenska kyrkans tjänstepersoner (som tidigare ansvarade för folkbokföringsregistret innan Skatteverket tog över denna uppgift) skrev in fel födelseland i kyrkböckerna. Slutligen finns det också ett antal flyktingar från Nordkorea vilka har fått asyl i Sverige plus ett antal nordkoreanska högskolestudenter, idrottare som svenska idrottslag har ”köpt” under en viss begränsad period samt enstaka andra nordkoreaner vilka också ingår i denna siffra.

Det finns naturligtvis några enstaka invandrargrupper till i landet som understiger 100 personer (t ex bhutaneserna och östtimoreserna) men den nordkoreanska invandrargruppen i Sverige är nog ändå tämligen unik med sin något märkliga demografiska komposition vad beträffar heterogeniteten.