Thomas Pikettys nya bok ”A brief history of equality” är en hyllning till 1900-talets Sverige

DN:s Jan Eklund skriver idag om att den världsberömde franske nationalekonomen Thomas Pikettys senaste bok snart ges ut på engelska – ”A brief history of equality”.

”A brief history of equality” är en oförblommerad hyllning till 1900-talets västeuropeiska och inte minst skandinaviska socialdemokratiska välfärdsstater med den svenska dito i spetsen och i det myller av statistik som hittas i den nya boken framställer Piketty Sverige som det land i världen som 1980, efter decennier av socialdemokratisk utjämningspolitik, framstod som världens (och kanske också världshistoriens) mest klassjämlika samhällsbygge.

Några år senare anses den svenska skolan dessutom ha varit världens (och kanske också världshistoriens) mest (klass)integrerade och jämlika skola med avseende på skolans kompensatoriska uppdrag att utjämna klasskillnader vad gäller skillnader i skolresultat och ytterligare några år därefter utsågs Sverige som bekant till världens mest jämställda samhälle efter att ha varit det första landet i världen att sjösätta en jämställdhetspolitik redan i början på 70-talet.

Tyvärr är detta som bekant samtidigt historia idag för svensk del för idag är den svenska skolan åtminstone västvärldens mest (ras)segregerade och ojämlika skola och om 1980 års Sverige endast räknade några hundra miljonärer och möjligen några enstaka miljardärer så är Sverige av idag ett av de länder i världen där det proportionellt sett både finns flest miljonärer och miljardärer.

Pikettys nya bok lyfter slutligen också fram att om 1900-talets svenska socialdemokratiska samhällsmodell och välfärdsstat ska återskapas så betyder det konflikter för i boken framhåller Frankrikes store (vänster)forskarikon också att den rekordlåga svenska klassojämlikheten som gällde 1980 hade föregåtts av en lång kamp för allmän och lika rösträtt och för ekonomisk jämlikhet för att kunna uppnå densamma som inte minst den svenska arbetarrörelsen hade förestått.

”Alla som försökt läsa Piketty vet att han är besatt av statistik. Ur sin databas trollar han fram de cirka 20 000 ryssar som äger tillgångar på över 10 miljoner euro. Det är fortfarande en liten grupp i ett jätteland som Ryssland, men mycket större än de hundratals individer som i dag kanske drabbats av sanktioner.

Den nyrika klassen har dragit mest nytta av Putins korrupta regim. Kan väst få 20 000 mäktiga ryssar att blöda pengar lär det på allvar sätta press på Kreml, säger Thomas Piketty. Det skulle också visa det ryska folket – och den internationella opinionen – att EU-ländernas prat om demokrati och rättvisa inte bara är ett tomt festtal i Bryssel.

För om sanktioner blir för allmänna tenderar de att slå stenhårt mot de fattigaste medborgarna, men regimerna sitter ofta kvar vid makten. Tänk Nordkorea, Iran, Kuba.

Man kan förstås undra varför det krävdes ett krig för att på allvar få syn på den brutala ojämlikheten i Ryssland och varför det hycklande Europa rullade ut röda mattan för alla oligarker. Kom och köp fastigheter, välkomna i banken! Vi struntar i att stora delar av ert kapital är svindlat. Vi vet att ni lagt vantarna på landets naturresurser, men gör gärna affärer ändå.

Inte bara det, påstår Piketty. Västvärldens affärselit har aktivt skyddat korrupta ryssar under lång tid – för vem som äger vad är ju mycket svårt att bevisa i en global finansvärld som älskar skatteparadis och avskyr fiskal statlig insyn.

Men sedan när blev det normalt att skydda superrika antidemokrater? Bra fråga, svarar Thomas Piketty.

Kanske kan den nuvarande krisen bli ett uppvaknande.

Pikettys akademiska verk är ingen läsfest direkt, ofta tjocka tegelsten¬ar, ändå har ”Kapitalet i det 21:a århundradet” och ”Kapitalism och ideologi” erövrat världsmarknaden och sålts i miljontals exemplar. Som perspektivrik idédebattör är han svårslagen.

Hans senaste bok har precis kommit ut på engelska: ”A brief history of equality” (Harvard University Press). I den summerar Piketty sin forskning och sätter punkt redan efter 288 sidor. Han vänder sig inte i första hand till ekonomer och historiker, snarare till alla läsare som vill göra världen lite mindre orättvis och skakig.

Jämlikhet har alltid haft ett pris, inte minst för de besuttna, där är Piketty tydlig och mycket fransk. Inga betydande reformistiska samhällsförändringar sker utan konflikt och kompromiss.

Dagens hyperkapitalism och rovdrift på naturen dömer han ut som totalt vansinne. Kulten av vinnare och kortsiktig utdelning för aktieägare bygger ingen hållbar och innovativ värld. Var är marknadsekonomins sociala förnyare?

Ändå verkar Pikettys grundton vara optimistisk. Välfärdsstatens strävan efter frihet och jämlikhet var en historisk succé – och det kan den bli igen. Jojo, svarar pessimisten, eller också drabbas vi av ännu en global finanskris som skakar om hela det politiska systemet och öppnar för riktigt obehagliga överraskningar.

En sak är säker, skriver Andreas Cervenka i den suveränt pedagogiska och underhållande boken ”Girig-Sverige”: Insatserna inför nästa krasch är betydlig högre än de var 2008.

Vanliga medborgares skuldsättning är skyhög – och antalet svenska miljardärer växer i rekordfart.”