Den fram till sin bortgång antagligen äldsta majoritetssvensken som föddes i ett land i Stillahavsasien har nyligen gått bort 

Den fram till sin död antagligen äldsta majoritetssvensken som föddes i ett land i Stillahavsasien har nyligen gått bort – den 105 år gamla Ebba-Stina Gadelius som föddes i Tokyo under den s k Taisho-perioden där hennes föräldrar var bosatta. Hennes far Knut Gadelius grundade företaget med samma namn som på sin tid var ett av de viktigaste svenska företagen som handlade med Öst- och Sydostasien och inte minst med Japan (https://www.foretagskallan.se/foretagskallan-nyheter/lektionsmaterial/gadelius-ett-svenskt-handelshus-i-japan). När Ebba-Stina Gadelius var 12 år gammal flyttade den vid det laget mycket förmögna familjen till Sverige och bosatte sig i det arkitektritade huset Villa Gadelius i Saltsjöbaden i Nacka kommun utanför Stockholm och fadern kom fram till sin bortgång 1932 att verka som ordförande för Svensk-japanska sällskapet.

Under 1900-talets första hälft bodde det ett relativt stort antal (utlands)svenskar i de olika länderna i Öst- och Sydostasien där de verkade som företagare, missionärer, forskare, journalister eller helt enkelt bara som äventyrare och därför kom en hel del majoritetssvenskar att födas i bl a Tokyo och Shanghai. År 1930 fanns det t ex 230 folkbokförda personer i Sverige som var födda i regionen varav 201 kom från Kina och 29 från Japan och år 1950 fanns det sedan sammanlagt 480 invånare i Sverige som var födda i något land i Öst- och Sydostasien varav 397 härrörde från Kina och 70 från Japan. Det fanns dock enbart 43 kinesiska medborgare i landet 1950 liksom tre ”riktiga” japaner under samma år enligt dåtida svensk statistik vilket indikerar hur stor den expatsvenska befolkningen i Stillahavsasien var mellan cirka 1890-1950 och bara i Shanghai uppgick svenskarna tidvis till 1000-tals personer. 

Ytterligare en namnkunnig person som föddes i Tokyo, och som fortfarande ska vara vid liv, är genetikprofessorn Marianne Rasmuson som är dotter till den högerradikala ideologen och ledaren Rütger Essén och som föddes 1921 i den japanska huvudstaden när fadern var stationerad som diplomat där.

Det ska slutligen sägas att idag finns det 10 000-tals utlandssvenskar i de olika länderna i Öst- och Sydostasien varav de flesta bor och befinner sig i Thailand, Filippinerna, Kina och Japan liksom också i Singapore, Hongkong, Vietnam, Indonesien, Malaysia och Sydkorea.

”Ebba-Stina Gadelius, Stockholm, har gått ur tiden vid 105 års ålder och sörjes närmast av sonen Daniel med familj. 

Vår äldsta medlem i Östasiatiska museets vänner, Svensk-japanska sällskapet och Zui-Ki-Tei:s vänner Ebba-Stina Gadelius har lämnat oss. Det är svårt att förstå att vi inte längre får dela våra gemensamma intressen med den stilfulla, kosmopolitiska Ebba. Ebba, som vi kallade henne, föddes i Tokyo där hennes far Knut Gadelius grundade familjeföretaget Gadelius. Dagen innan Ebba fyllde 96 år berättade hon för Östasiatiska museets vänner och Svensk-japanska sällskapet om sin bok ”Gabriella i en tid av förändring” som kretsar kring moderns släkt i Sverige och hennes upplevelser då hon som nygift 1912 kom till Japan och där hon såg berget Fuji som en immateriell bild av renhet. 

Ebba lärde sig tidigt att bära kimono och hennes konstnärssjäl fångades av de artistiska, distinkta kompositionerna och de rena, klara, säsongsbundna färgerna i de japanska textilierna. I Stockholm lärde hon sig väva på Handarbetets vänner. I New York fick hon arbete i textilindustrin och gjorde uppmärksammade mönsterkollektioner och i Tokyo bland annat textilier till Hotel New Japan. 

Ebba var mycket engagerad i alla våra föreningar, men mest i tehuset Zui-Ki-Tei, det löftesrika ljusets boning. Tehuset byggdes i Japan, transporten och uppförandet till Etnografiska museet finansierades av företaget Gadelius och invigdes 1990 av prinsessan Christina, fru Magnuson. Det var där i tomrummets boning, som tecermonirummet kallas för, som Ebba återfann den traditionella estetiken hon växt upp med – ett meningsfullt tomrum där varje föremål har ett bestämt syfte och är format för att fylla det praktiska bruk som avses. Ebba visste att den stränga formen var en förutsättning för den tomhet som innefattar allt.”