Om en uppsats om jämlikhetsdatafrågan

Att citeras av andra forskare i all ära men för mig har jag fr a alltid uppskattat när unga vuxna gör det – d v s när studenter gör det i sina självständiga arbeten, uppsatser och avhandlingar – för även om det har betydelse att 60- och 70-åriga docenter och professorer citerar ens publikationer så betyder det ändå mer inför framtiden att 20- eller 30-åringar gör det.

I början av året försvarade en student i idéhistoria vid Södertörns högskola sin kandidatuppsats som nu uppenbarligen har blivit godkänd, då den nyligen publicerades i DiVA (som ska utläsas som Digitala Vetenskapliga Arkivet), och som behandlar jämlikhetsdatafrågan i Sverige. I uppsatsen är mitt namn omnämnt vid ett 40-tal tillfällen vilket måste sägas vara aningen utöver det vanliga även om det finns ett antal doktorsavhandlingar som har lagts fram under de senaste åren där mitt namn dyker upp vid ett 50-tal tillfällen. 

Uppsatsen är också en av de första svenskspråkiga akademiska texterna där Peter Wikströms och min artikel ”Equality data as immoral race politics: A case study of liberal, colour-blind, and antiracialist opposition to equality data in Sweden” citeras (som publicerades 2020 i British Journal of Social Psychology).

Uppsatsen får mig slutligen också att tänka på att ämnet idéhistoria vid Södertörns högskola tidigare leddes av Crister Skoglund, som jag till och från hade kontakt med ända sedan 90-talet, och som tyvärr gick bort alldeles nyligen. Crister liksom dennes kollega Lena Lennerhed stöttade mig på distans när jag var student vid Stockholms universitet och skrev en magisteruppsats i koreanska om den svenska Koreabilden (som en orientalisk fantasi), och som jag även bjöds in att lägga fram vid ämnesseminariet och Crister uppmuntrade mig sedermera att fortsätta att studera den svenska adoptionsfrågan.