Reflektioner kring varför andra minoritetsgrupper hyser en aversion mot asiater

Igår inföll årsdagen för de s k spa-skjutningarna i Atlanta när 8 personer mördades, varav 6 var asiatiska kvinnor, av en man som skyllde på att han var ”sexmissbrukare”. Totalt har ett 15-tal asiater i USA dödats under pandemin och 11 000 hatbrott riktade mot asiater i USA har inrapporterats och senast i förrgår attackerades en asiatisk kvinna i New York och misshandlades svårt efter att ha fått motta över 100 slag och sparkar.

Tyvärr är det ett statistiskt faktum att alltför många av dem som attackerar, misshandlar och även dödar asiater i USA tillhör andra minoritetsgrupper och oftast handlar det om svarta amerikaner eller latinamerikaner. Varför så är fallet är en synnerligen komplicerad historia som både handlar om de amerikanska rasrelationerna i historien och i samtiden liksom hur den amerikanska rassegregationen ser ut och sist men inte minst antagligen p g a att minoritetsinvånarna i USA har drabbats allra hårdast av pandemin såsom också är fallet i i stort sett samtliga västländer inklusive i Sverige. Även i Sverige har asiater trakasserats och attackerats fysiskt i det offentliga rummet under pandemin och även här har det antagligen statistiskt sett ofta handlar om förövare som tillhör andra minoritetsgrupper, vilka har drabbats mycket hårt av pandemin.

Det verkar med andra ord generellt finnas en uppdämd vrede mot asiater bland andra minoritetsgrupper i västvärlden som har kommit upp till ytan och i det närmaste exploderat under pandemiåren och som sannolikt fanns där redan innan pandemin utbröt.

Denna vrede, som åtminstone bär på vissa likheter med den generella aversionen mot judarna bland andra minoritetsgrupper, handlar i grunden antagligen om att asiater anses stå närmare den vita majoritetsbefolkningen än andra minoritetsgrupper. Sedan finns det också en otäck genuskomponent i sammanhanget – det är nämligen statistiskt sett i första hand asiatiska kvinnor som trakasseras, hotas, attackeras och även dödas. Att så är fallet har troligen att göra med en allmän hypersexualisering av asiatiska kvinnor men också med att asiatiska kvinnor ingår i heterosexuella intimrelationer med vita män i högre utsträckning än andra minoritetskvinnor, vilket återigen gör att asiater uppfattas som att de står närmare vita än andra minoritetsgrupper.