Ny bok om ras i den svenska bildkulturen


Idag publicerades en ny bok om ras och kolonialism i ett svenskt sammanhang som Kungl. Vitterhetsakademien ger ut med konstvetaren Åsa Bharathi Larsson som redaktör – ”Bilder av ras i svensk visuell kultur”. Det går att ladda ned boken gratis som pdf-fil via:

https://vitterhetsakad.bokorder.se/sv-se/article/4515/bilder-av-ras-i-svensk-visuell-kultur

Det handlar om en antologi med akademiska texter som centrerar ras i den svenska historiska och samtida bildkulturen – inom konsten, i filmens värld, i medierna, i forskningssammanhang och sist men inte minst i den visuella populärkulturen.

Själv bidrar jag med en artikel som behandlar frågan om de svenska rasstereotyperna av asiater i relation till den infekterade konflikten mellan Sverige och Kina som bröt ut och i det närmaste exploderade när SVT:s program ”Svenska nyheter” försökte ha kul åt asiater på ett måhända ironiskt och satiriskt sätt för några år sedan. Jag frågar mig i artikeln om den så folkkära och socialt accepterade svenska s k ”gulinghumorn” som ju tyvärr går hem hos både ”hög och låg” och ”kreti och pleti” och bland både ”jobbarna” och medelklassen liksom bland både kvinnor och män och icke-heteros och heteros möjligen uppnådde någon slags vändpunkt (och i positiv mening – d v s till det bättre) i samband med den s k ”Svenska nyheterna”-affären när en ambassad representerandes en suverän statsbildning (d v s Folkrepubliken Kina, fastlands-Kina eller det kommunistiska Kina) för första gången någonsin valde att attackera de svenska rasstereotyperna av asiater och den svenska s k ”gulinghumorn”.

OBS: Jag är inte på något sätt pro-Kina och är samtidigt också väldigt väl medveten om att konflikten mellan Sverige och Kina inte bara handlar om rasstereotyper av asiater utan fr a om mänskliga rättigheter inklusive om Gui Minhais öde. Kinas attack på SVT går trots det kanske ändå att se som något positivt för själva frågan om den svenska s k ”gulinghumorn” även om det naturligtvis är fel och förkastligt att en annan stat ger sig på Sveriges största och viktigaste public service-medieföretag (d v s SVT) och t o m kräver (å det kinesiska folkets vägnar) att SVT:s VD ska be landet ifråga (d v s Kina) om ursäkt offentligt och helst t o m på s k primetime-tv (d v s i SVT och under bästa sändningstid inför hela svenska folket).

”Antologin Bilder av ras i svensk visuell kultur uppmärksammar Sveriges inblandning i koloniala praktiker och kolonial politik – både inom och utanför landets gränser. Författarna gör nedslag i bokillustrationer, reklam, rasbiologi, tv, film och skämtbilder med ambitionen att väcka fler diskussioner om ras i svensk visuell kultur.”

https://www.vitterhetsakademien.se/nyheter/nyheter/2022-03-16-ny-bok-bilder-av-ras-i-svensk-visuell-kultur.html

”Den tvärvetenskapliga antologin visar hur representationer av ras har etablerats, omformulerats och kritiserats i Sverige under tvåhundra år. Författarna är forskare i genusvetenskap, historia, konstvetenskap, litteraturvetenskap, medievetenskap, musei- och biblioteksvetenskap samt språkvetenskap. De gör nedslag i material från flera tidsepoker – bokillustrationer från 1800-talet, reklamaffischer och rasbiologiska fotografier från 1900-talets första hälft, tv- och filmkultur samt skämtbilder från 2000-talet – och närmar sig materialet med en bred uppsättning angreppssätt och perspektiv. De diskuterar det visuella materialet utifrån begrepp som dekolonialitet, representation, stereotyp, makt, genus, vithet och bildbruk.

Antologin är resultatet av ett tvärvetenskapligt symposium som ägde rum 2018 på Kungl. Vitterhetsakademien.

– Förhoppningen är att antologin ska bidra till att fortsätta samtalet om representationer av ras i svensk visuell kultur. Det är väldigt roligt att så många olika forskare deltar med sin särskilda kompetens och utforskar de visuella aspekterna på representation och dess möjligheter till motstånd, säger Åsa Bharathi Larsson, redaktör och författare till artikeln ”Onkel Toms stuga i Sverige”.

Citat ur boken

”Kaffe, te, kakao och andra varor som producerades inom ramen för en klassisk och igenkännbar kolonial, plantagebaserad maktmatris fortsatte att marknadsföras med hjälp av sekelgamla rasistiska stereotyper eller, som i fallet Bernmarks affisch, med bilder som beskrevs som ’konstnärliga’ eller ’exotiska’ och som uppfattades som besläktade med konstmuseets tavlor eller det etnografiska museets utställda objekt”.

Ur artikeln ”Kaffetåren och kolonialismen” av Moa Matthis och Joanna Rubin Dranger

Redaktör

Åsa Bharathi Larsson

Medverkande författare

Åsa Bharathi Larsson, Södertörns högskola

Tobias Hübinette, Karlstads universitet

Johan Höglund, Linnéuniversitetet

Ulrika Kjellman, Uppsala universitet

Ina Knobblock, Lunds universitet

Moa Matthis, Konstfack

Joanna Rubin Dranger, Konstfack

Jeff Werner, Stockholms universitet

Boken kommer inom kort även att finnas som gratis pdf (open access).

För ytterligare information, kontakt med författarna eller recensionsexemplar kontakta:

Ulrika Gustafsson, redaktör, ulrika.gustafsson@vitterhetsakademien.se, 08-440 42 83.”