En påminnelse om att föreställningen om att svenskar, européer och västerlänningar omhändertar utomeuropeiska barn och gör dem till sina egna har långa historiska rötter

Den sedan lång tid tillbaka kokande vreden bland vissa av invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena p g a föreställningen om att det svenska majoritetssamhället och majoritetssvenskarna (omhänder)tar deras barn och gör dem till sina (d v s kort och gott försvenskar eller ”svennefierar” dem) har långa anor och går tillbaka till högimperialismen och kolonialtiden när utomeuropeiska barn omhändertogs och döptes av de europeiska och västerländska missionärerna, varav en hel del var svenskar.

https://www.gp.se/nyheter/göteborg/hundratals-demonstrerade-mot-lvu-i-göteborg-1.65796530

OBS: Detta säger jag inte för att jag är för den hets- och hatkampanj mot Sverige och konkret mot den svenska socialtjänsten och LVU-lagstiftningen som just nu pågår i delar av den muslimska världen utan för att helt enkelt påminna om att föreställningen om att européer och västerlänningar tar utomeuropeiska barn och gör dem till sina har långa historiska rötter.

Mellan ca 1860-1940 grundade och drev europeiska och västerländska missionärer ett mycket stort antal missionsstationer som ofta också fungerade som regelrätta barnhem i fr a Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien där de infödda barnen inte bara bodde utan även döptes, fick västerländska namn, kläddes i västerländska kläder och utfordrades med västerländsk mat o s v.

Bland de infödda i Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien uppstod samtidigt ofta rykten om att européerna och västerlänningarna tog deras barn och gjorde dem till sina samt utnyttjade dem på olika sätt. När upplopp och våldsamheter utbröt och ägde rum i Afrika, Mellanöstern, Asien och Oceanien under denna tidsperiod handlade det relativt ofta om att sådana rykten om de infödda barnhemsbarnen hade florerat bland den infödda befolkningen, bland vilka många reagerade starkt mot att missionärerna hade givit de infödda barnen västerländska namn, hade lärt dem europeiska språk, hade klätt dem i västerländska kläder och hade givit dem västerländsk mat o s v.

År 1888 hade exempelvis en grupp europeiska missionärer ”paraderat” runt med sina döpta infödda barnhemsbarn på gatorna i det dåtida Seoul i dagens Sydkorea. De koreanska barnen hade även varit iförda den tidens europeiska och västerländska (viktorianska) barnkläder och ryktet spred sig som en löpeld bland de infödda att européerna inte bara hade gjort barnen till sina utan även transporterade dem till Europa, tog deras organ och t o m använde deras ögon för att tillverka kameralinser. Detta föranledde att ett upplopp bröt ut och att vita människor som befann sig på offentlig plats i Seoul hotades och attackerades och de europeiska och västerländska ambassaderna gick därför samman och fick den dåvarande kungen av Korea att sända ut trupper för att lugna ned situationen och skydda Seouls västerländska befolkning samt försäkra den infödda befolkningen om att missionärerna inte gjorde de infödda barnhemsbarnen illa.

År 1933 utbröt likaså liknande oroligheter i Egypten p g a att en svensk kvinnlig missionär hade skällt ut ett arabiskt barn på svenska på ett svenskt barnhem i Port Said som dessutom hade klätts upp i svenska 30-talsbarnkläder. Ett infött ögonvittne som var anställd av svenskarna uppfattade situationen som att den svenska kvinnan hade försökt att med våld tvångskonvertera det infödda barnet och det felaktiga ryktet ledde till att antivästerländska oroligheter utbröt och påverkade inte minst det då nyligen bildade Muslimska brödraskapet som därefter började driva sina egna barnhem efter modell från svenskarnas och västerlänningarnas dito så att de infödda barnen inte längre skulle kunna bli europeiska och västerländska.

Inte minst det mycket blodiga och våldsamma kinesiska s k Boxarupproret 1899-1901 handlade om sådana rykten och upproret inleddes t o m med att en engelsk missionär kidnappades av en grupp infödda och torterades och dödades p g a rykten om att kinesiska barn som hade omhändertagits och döpts av européerna och västerlänningarna användes för att tillverka medicin (d v s vissa barnkroppsdelar sades användas för medicinskt bruk av de främmande vita ”djävlarna”) och totalt kom åtminstone ett 50-tal svenska missionärer att dödas under upproret som till slut resulterade i 10 000-tals döda.