Det finns idag inget annat EU-land (och antagligen inget annat västland på jorden) där de materiella klyftorna mellan minoritets- och majoritetsinvånarna är så stora som just i Sverige

Nationalekonomen Martin Nordin säger som det är idag på SvD Debatt och i den nya rapporten ”Landsbygden och invandrartäta områden i städer”:

Det finns idag inget annat EU-land (och antagligen inget annat västland på jorden) där de materiella klyftorna mellan minoritets- och majoritetsinvånarna är så stora som just i Sverige.

Visst är klyftorna enorma även mellan vita och svarta amerikaner liksom exempelvis mellan majoritetsfransmännen och Frankrikes invånare med bakgrund i den s k MENA-regionen men det är troligt att inget västland eller EU-land kan slå de svenska fullständigt katastrofala etnisk-rasliga klyftorna vilka därtill befinner sig i fritt fall p g a pandemin som har slagit enormt hårt mot invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena.

En kort rekapitulering: Sedan 1990 har inkomst- och förmögenhetsökningen varit exceptionell för majoritetssvenskarna, vilka idag tillhör bland de rikaste i världen som s k ”folkslag” (d v s det s k svenska folket) betraktat. Samtidigt har de socioekonomiska klyftorna ökat kraftigt i Sverige sedan 1990, vilket i huvudsak och mestadels beror på att invånarna med utländsk bakgrund har sackat efter rejält för att inte säga totalt sedan dess.

År 1990 låg den genomsnittliga skillnaden i disponibel inkomst mellan invånarna med utländsk bakgrund i landets miljonprogramsområden och majoritetsinvånarna på 7% (vilket på den tiden var illa nog) – idag handlar det om otroliga 34%.

Nordin menar vidare att ”hårdare tag mot förorterna”/”hårdare tag mot de utomeuropeiska invandrarna”-(arbets)linjen inte har fungerat utan bara gjort miljonprogramsområdenas invånare ännu fattigare och i stället behöver bidragen höjas liksom riktas för landets invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund.

”I en nyligen publicerad rapport finner jag att levnadsstandarden (mätt som disponibel inkomst) i Göteborgs och Malmös mest invandrartäta områden är hälften av levnadsstandarden i övriga Malmö och Göteborg. Välfärdsgapet är inte ett marginellt fenomen utan berör nästan en fjärdedel av Malmös befolkning och nästan en sjättedel av Göteborgs befolkning. I Stockholm är skillnaderna i levnadsstandard ännu större, i genomsnitt är de disponibla inkomsterna nästan 70 procent högre i områden som inte räknas som invandrartäta.”

(…)

”För bättre förståelse kan man jämföra med skillnader i levnads¬standard mellan länder: gapet inom Göteborg och Malmö motsvarar gapet i levnadsstandard mellan Sverige och länder som Chile, Kazakstan och Turkiet. I Stockholm är välfärdsgapet något större än mellan Sverige och Thailand eller Sverige och Costa Rica. Inom EU ser vi inte så här stora skillnader i levnadsstandard mellan länder.”

https://www.svd.se/stimulera-inkomsterna-iutsatta-omraden

”Under snart 30 år har det förts en politik som medvetet sänkt inkomsterna i dessa områden med motivet att öka sysselsättningen. Resultat av politiken kan vi se i dag: utbredd fattigdom, utanförskap och sannolikt ökad kriminalitet. I en nyligen publicerad rapport finner jag att levnadsstandarden (mätt som disponibel inkomst) i Göteborgs och Malmös mest invandrartäta områden är hälften av levnadsstandarden i övriga Malmö och Göteborg. Välfärdsgapet är inte ett marginellt fenomen utan berör nästan en fjärdedel av Malmös befolkning och nästan en sjättedel av Göteborgs befolkning. I Stockholm är skillnaderna i levnadsstandard ännu större, i genomsnitt är de disponibla inkomsterna nästan 70 procent högre i områden som inte räknas som invandrartäta. I Stockholm beror gapet till lika delar på låga inkomster i de invandrartäta områden men också på att inkomsterna i stadens mest centrala delar är väldigt höga.

Det saknas insikt om problemets omfattning. I befolkningen är skillnader i denna storleksordning vanliga; gapet för Malmö och Göteborg motsvarar skillnaden i levnadsstandard mellan övre medelklass och fattiga enligt EU:s fattigdomsgräns. Men skillnaderna är mellan områden inom städer och inte skillnader mellan individer, vilket är något helt annat. För bättre förståelse kan man jämföra med skillnader i levnadsstandard mellan länder: gapet inom Göteborg och Malmö motsvarar gapet i levnads¬standard mellan Sverige och länder som Chile, Kazakstan och Turkiet. I Stockholm är välfärdsgapet något större än mellan Sverige och Thailand eller Sverige och Costa Rica. Inom EU ser vi inte så här stora skillnader i levnadsstandard mellan länder.”