Om att utöva språklig makt

För mig som är väl medveten om vad makten över språket innebär, d v s rätt och slätt om ordets makt, så kan jag konstatera att jag på sistone har fått äran att utöva språklig och därmed även diskursiv makt vid tre tillfällen:

För runt två år sedan blev jag inbjuden att skriva i ”Routledge Handbook of Critical Studies in Whiteness”, som kommer ut i början av nästa år och som också i praktiken är en handbok i dekolonial teori, och mitt bidrag handlar om internationell adoption, vilket inte är en självklarhet. Postkolonial och dekolonial forskning liksom kritisk ras- och vithetsforskning var nämligen under många år mer eller mindre helt ointresserad av adoption och adopterade (liksom f ö även områdesforskningen om den utomvästerländska delen av världen, migrations- och minoritetsforskningen och forskning om rasism och diskriminering) och jag tog därför på mig uppgiften att övertyga dessa forskningsfält om att adoption och adopterade har en plats där redan under doktorandtiden. Det har varit en lång kamp att föra in adoption och adopterade i den kritiska forskningen överhuvudtaget och inte minst då många forskare som verkar inom denna typ av forskningsfält är adoptivföräldrar eller pro-internationell adoption i övrigt av politiska skäl och för mig är det faktum att jag för två år sedan inbjöds att skriva om internationell adoption i denna handbok något av ett kvitto på att jag till slut har lyckats med min uppgift.

För ett år sedan blev jag inbjuden av redaktionen bakom Svenska Akademiens ”Svensk ordbok” att presentera min syn på vad jag i alla fall kallar svenska rasord (d v s ord och uttryck som syftar på rasliga, etniska, religiösa och/efter språkliga minoriteter av olika slag och ofta men inte alltid pejoriserande sådana) och när Svenska Akademiens ”Svensk ordbok” väl gavs ut i år så kunde jag konstatera att jag antagligen har påverkat hur flera av dessa rasord beskrivs och presenteras i denna normerande ordbok för och inom den svensktalande gemenskapen. 

För någon månad sedan slutligen blev jag inbjuden av redaktionen bakom Nationalencyklopedin, d v s det mest normerande uppslagsverket på svenska (och kanske måhända bredvid svenskspråkiga Wikipedia) som idag har samma status som Nordisk familjebok och Svensk uppslagsbok en gång i tiden hade, att uppdatera Nationalencyklopedins uppslagsord som rör adoption och adopterade. Det handlar om de uppslagsord som ingick i den tryckta pappersversionen av uppslagsverket som gavs ut 1989-96 och som författades av Ann-Sophie Gleisner, Kristina Widgren, Ulla Fredriksson och Örjan Wikander och det är deras upplagsordtexter som jag har blivit ombedd att uppdatera för publicering i den digitala versionen av Nationalencyklopedin, som de flesta använder sig av idag (d v s internetversionen är vanligare att referera till och citera ur än pappersversionen och inte minst då pappersversionen har blivit alltmer utdaterad med åren).

Idag kan jag m a o inte säga att jag inte har någon makt över språket (och därmed över diskursen, d v s över det normerande sättet att tala om och förstå en viss fråga och ett visst fenomen) för de här tre ovanstående exemplen handlar då om att jag har inbjudits och tillåtits att utöva språklig och därmed även diskursiv makt i dessa tre sammanhang, d v s grovt sett i forskningssammanhang, i språksammanhang och i faktasammanhang.