Idag kräver 26 utlandsadopterade i Finland att den finska regeringen tillsätter en statlig utredning för att gå till botten med oegentligheterna inom den finska internationella adoptionsverksamheten

När ens (utlands)adopterade systrar och bröder i Finland mobiliserar sig politiskt och kräver sanning, upprättelse och försoning kan en inte bli annat än djupt rörd:

Idag kräver 26 utlandsadopterade i Finland i Hufvudstadsbladet att den finska regeringen tillsätter en statlig utredning för att gå till botten med oegentligheterna inom den finska internationella adoptionsverksamheten. Både i Finland och i Norge har det tidigare av någon anledning varit mycket svårt att få utlandsadopterade att bli politiskt aktiva till skillnad från i Sverige och Danmark så dagens debattartikel är därför ett genombrott och en milstolpe i det finska sammanhanget.

Finland var historiskt länge ett ursprungsland för fr a svenskar, som började adoptera finska barn strax efter det finska krigsbarnsmottagandet under krigsåren (de första adoptivbarnen från Finland var helt enkelt finska krigsbarn som kvarstannade i landet efter kriget och blev adopterade av sina svenska fosterföräldrar) och fortsatte att göra det ända in på 70-talet, men sedan 1980-talet har även finländarna adopterat barn från andra länder i relativt stor omfattning och idag finns det runt 5000 utlandsadopterade i Finland varav en hög andel proportionellt sett är finlandssvenskar.

Även i Norge och Frankrike pågår just nu en politisk mobilisering bland de utlandsadopterade där för att kräva att även den norska och franska regeringen tillsätter en adoptionsutredning efter modell från Nederländerna såsom Sverige gjorde för en tid sedan. 

https://www.hbl.fi/artikel/oegentligheter-i-internationella-adoptioner-maste-utredas

”Svenska Yle rapporterade (29.10) att allvarliga felaktigheter i adoptioner granskas i Sverige, och att oegentligheter även kan förekomma i Finland. Patrik Lundberg, en av journalisterna bakom Dagens Nyheters artikelserie om svensk internationell adoptionsverksamhet, säger att om det är fråga om samma adoptionsländer finns det stor anledning också för Finland att granska sina adoptioner. Detta för att samma barnhem adopterat barn till flera olika länder i västvärlden, och för att samma advokater och korrupta personer har varit inblandade. Enligt Lundberg har kontrollen varit speciellt dålig i länder som klassats som diktaturer.

Med hänvisning till andra länders utredningar av internationella adoptioner, och med tanke på att Finland i många fall använt samma adoptionskontakter som till exempel Sverige, kräver vi att även Finland tillsätter en egen oberoende utredning. Frågan kring adoptioner som inte gått rätt till är inte endast begränsad till Sverige, vars regering nyligen presenterade direktiven för en utredning som förväntas vara klar hösten 2023, eller Nederländerna, vars regering tidigare i år stoppade alla internationella adoptioner efter att en omfattande utredning visat att barn blivit stulna eller köpta från sina biologiska föräldrar.

Vi som undertecknat denna insändare kräver att staten Finland utreder de internationella adoptioner som skett fram tills i dag, från samtliga ursprungsländer som Finland adopterat barn från. Detta inkluderar även adoptioner som skett efter att Haagkonventionen ratificerades. Utredningen skall vara oberoende och självständig och inga medlemmar i utredningsgruppen får ha någon som helst koppling till de adoptionsförmedlande adoptionsorganisationerna.

Utredningen bör engagera experter och forskarkompetenser inom området såsom jurister, historiker och forskare, så att den internationella adoptionsverksamheten i Finland kan granskas fullständigt. Utredningen måste få tillräckliga resurser såväl personellt, finansiellt som tidsmässigt. Utredningen måste utöver adoptioner förmedlade av adoptionsorganisationer även undersöka självständiga adoptioner (privatadoptioner) och den finska statens roll i den internationella adoptionsförmedlingen i Finland.

Utredningen skall innehålla åtgärdsförslag på hur man säkerställer att dagens adoptioner sker rättssäkert och etiskt. Adoptionsförmedlingen måste kvalitetssäkras och följas upp på ett omfattande sätt. Utredningen måste säkerställa att korruption inte förekommer i samband med adoptioner i dag.

Staten Finland bör slutligen ge tillräckliga resurser för att utveckla och sprida kunskap om postadoptionstjänster för adopterade. Adopterade måste med låg tröskel få tillgång till kostnadsfria eller subventionerade terapitjänster eller annan nödvändig psykiatrisk vård för bearbetning av adoptionsrelaterade trauman. Adopterade bör även kunna ansöka om finansiellt bidrag för till exempel återresor, på samma sätt som adoptionssökande kan ansöka om adoptionsbidrag vid adoption av ett barn.

Muluken Cederborg, adopterad från Etiopien

Sabina Söderlund-Myllyharju, adopterad från Taiwan

Patrik Sigmundt, adopterad från Österrike

Oscar Lehtinen, adopterad från Colombia

Maria Kallio, adopterad från Kina

Mirjam Gullstén-Borg, adopterad från Sydkorea

Kati Ekstrand, adopterad från Taiwan

Anu-Rohima Mylläri, adopterad från Bangladesh

Kerttu Yuan, adopterad från Kina

Conny Wiik, adopterad från Taiwan

Khalid Wikström, adopterad från Bangladesh

Ada-Emilia Koskinen, adopterad från Kina

Jasmin Lindholm, adopterad från Kin

Jennifer Lönngren, adopterad från Kina

Anton Sundén, adopterad från Thailand

Yuli Andrea Paz, adopterad från Colombia

Pooja Sandell, adopterad från Indien

Naa Sippola, adopterad från Thailand

Janica Palonen, adopterad från Taiwan

Mei Monto, adopterad från Kina

Iida Kuukka, adopterad från Kina

Mimosa Torittu, adopterad från Kina

Saba Holm, adopterad från Etiopien

Belinda Söderlund, adopterad från Taiwan

Chris Gullmans, adopterad från Hongkong

Oscar Härkönen, adopterad från Colombia”