DN intervjuar flera adopterade om vad de anser om den nyligen tillsatta adoptionsutredningen

DN:s Josefin Sköld och Patrik Lundberg talar med några av dem som har framträtt i tidningens artikelserie ”Barn till varje pris” med anledning av att det står klart att den statliga utredningen om korruptionen inom den internationella adoptionsverksamheten – ”Sveriges internationella adoptionsverksamhet – lärdomar och vägen framåt” – nu är ett faktum.

”Adopterade i Sverige vittnade i DN om hur de stulits från sina biologiska föräldrar och berövats rätten till sitt ursprung. De ville veta: Vad gör Sverige för att utreda vad som har hänt? Nu har regeringen tillsatt en omfattande utredning av adoptionsverksamheten.

– Vi blir sedda, våra historier blir uppmärksammade, vi blir tagna på allvar, säger Maria Molina som adopterades från Colombia utan sin mammas medgivande.”

https://www.dn.se/sverige/adopterade-om-utredningen-vi-blir-tagna-pa-allvar

”Madeleine In-hwa Björk, som blev stulen av en släkting i Sydkorea och adopterades till Sverige i mitten av 1980-talet, har i flera år drivit opinion i frågor kring oegentligheter kopplade till adoptioner.

– Jag hoppas på ett gediget arbete där man tittar på så många länder som möjligt, säger hon. Hon säger sig vara ”glad att det händer nu”, men vill rikta fokus på de adoptionsaktivister som i flera decennier har krävt en statlig utredning.

– Jag är väldigt glad för alla som har hållit på med det här länge och kämpat. Jag tänker särskilt på forskaren Tobias Hübinette (som i flera decennier har kritiserat adoptionsverksamheten). Han fick mycket skit förut, tiden var inte mogen när han började driva opinion i frågan.

Robert Karlsson, personlig assistent i Dalstorp, adopterades från Chile på 1980-talet. Han har vittnat för DN om hur han blev stulen från ett daghem och adopterad till Sverige med förfalskade papper. I dag är han försiktigt positiv.

– Jag hoppas att de gräver i det och verkligen tar reda på vad som har hänt. Och jag hoppas att de gör det ordentligt, säger han. Hundratals Chileadopterade svenskar har i flera års tid krävt en utredning av adoptionerna från landet.

– Regeringen hade kunnat göra det här mycket tidigare. Jag vet inte varför de har dröjt så länge, säger Robert Karlsson.

Han känner besvikelse över att utredningen inte omfattar individuella fall.

– Jag hoppades personligen på att få svar. Det tycker jag är synd. Jag vill kunna gå vidare i livet och släppa det här.”

(…)

”Jyothi Svahn berättade i DN:s inledande reportage om hur hon, som barn, kidnappades från ett kristet konvent i Indien och adopterades till Sverige. När hon gjorde en återresa 2013 hittade hon felaktiga uppgifter i sina papper och kunde senare återförenas med sin biologiska pappa. Hon är försiktigt hoppfull, säger hon nu.

– Det är positivt att utredaren ska titta på systemet och inte går in i enskilda ärenden, tycker jag. Det känns också bra att det inte finns en begränsning av antalet länder. Jyothi Svahn hoppas att utredningen ska svara på hur Sverige kunde låta oegentligheterna pågå.

– Ursäkterna kan de behålla för sig själva, men jag anser att utredningen bör leda till en ekonomisk kompensation för alla adopterade. Annars är det många adopterade som aldrig kommer ha råd att söka sina rötter. Många adopterade kommer aldrig ha råd att göra det på egen hand.”