Är det rätt att nu öppna upp samhället med vetskap om att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena kommer att få lida (igen) av denna åtgärd då denna grupp i mycket hög grad har avstått från att vaccinera sig och därmed med all säkerhet kommer att fortsätta att insjukna i och dö av viruset? 

Anders Tegnell pekar i dagens SvD specifikt ut de unga vuxna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena – d v s de s k andragenerationarna – som den grupp som har avstått från att vaccinera sig allra mest och det är också samma grupp som just nu fortsätter att insjunkna i viruset och som därmed håller liv i viruset och står bakom merparten av den fortsatta smittspridningen i landet. 

Tegnell menar att det nästan är på Nobelprisnivå att försöka lösa denna ekvation – d v s Tegnell menar helt enkelt att den som lyckas förmå invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena att vaccinera sig förtjänar nästan ett Nobelpris. 

Det ska här påminnas om att de s k andragenerationarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena samtliga talar svenska så det handlar inte om en språkfråga såsom har varit fallet under pandemin med invandrarna – d v s med deras föräldrar, vilka inte alltid talar svenska. 

De s k andragenerationarna är idag en mycket stor grupp i det svenska samhället som dessutom växer mycket snabbt i antal och medelåldern ligger på ynka 24 år för denna grupp. De unga vuxna utgör därtill en hög andel av samtliga invånare i miljonprogramsområdena, vilket har betydelse i sammanhanget. Omvänt utgör de unga vuxna en låg andel av samtliga invånare i de majoritetssvenskdominerade områdena.

Tegnell är helt enkelt rädd för att invånarna med utomeuropeisk bakgrund i miljonprogramsområdena – och särskilt de unga vuxna s k andragenerationarna som har vaccinerat sig i allra minst grad – nu kommer att bli sjuka än mer, behöva intensivvårdas än mer och fr a dö än mer nu när det svenska samhället snart öppnas upp. 

Den stora frågan är väl i så fall om det ens är ansvarsfullt att nu öppna upp det svenska samhället med vetskap om att invånarna i miljonprogramsområdena med all sannolikhet kommer att drabbas mycket hårt av att samhället öppnas upp snart? 

Sedan är det kanske som Tegnell säger en nästan omöjlig uppgift att få de unga vuxna s k andragenerationarna att vaccinera sig. 

Varför de s k andragenerationarna avstår från att vaccinera sig samtidigt som de majoritetssvenska ungdomarna och unga vuxna vaccinerar sig är det ingen som egentligen vet mer än att det handlar om en grupp som av en mängd olika anledningar har mycket lite tillit till och förtroende för det svenska majoritetssamhälle som Tegnell själv representerar. 

”Statsepidemiolog Anders Tegnell har ”respekt” för faran för ny smittspridning när restriktionerna lyfts om en vecka. Men vaccineringen i utsatta områden ser han som den stora utmaningen: ”Det är nästan Nobelprisklass på den”.” 

https://www.svd.se/tegnell-nobelprisklass-pa-att-losa-vaccinklyftan

”SvD har tidigare kartlagt områden i Sverige med låg vaccinationsgrad. Främst rör det socioekonomiskt utsatta områden med många utrikesfödda: i stadsdelen Rinkeby i Stockholm och Rosengård i Malmö var långt färre än hälften av de som var 65 år eller äldre fullvaccinerade den 27 augusti. För Rosengård låg siffran då på 25 procent fullvaccinerade i ett område, att jämföra med siffran för hela Sverige: 71 procent. 

Enligt Tegnell har vaccinationstakten i utsatta områden förbättrats, ”inte i rasande fart men det går framåt” framförallt bland de äldre. Men när det gäller yngre är vaccinationsgraden låg.

Hur ska man få fler vaccinerade i dessa områden? 

– Ja du, det är nästan Nobelprisklass på att lösa det. Men det handlar om långt och träget arbete. Att aldrig ge upp. Det går inte att bara åka dit med en vaccinbuss en gång och säga ”vi har försökt, det gick inte”. Man måste skapa förtroende och inse att grupperna är olika. Där är kommunerna bäst, det är inte första gången de riktar insatser till områden som är missgynnade. 

Generellt är det just nu personer i 30-årsåldern som driver smittan runt om i landet, enligt Tegnell. Den 29 september lättas restriktionerna vilket har mötts med glädje inte minst bland yngre.”

(…)

”Vilka är de svaga punkterna i svenskt smittskydd just nu? 

– Vi behöver nå de sista 10–20 procenten av de yngre i allmänhet, och specifikt i utsatta områden. Det är den stora utmaningen.”