Igår var en glädjens dag för Alternativ för Sverige medan Sverigedemokraterna bittert slickade sina sår

Igår gladde sig Alternativ för Sverige (AfS) storligen åt att för första gången sedan partiet bildades 2018 ha vunnit flera mandat i ett val samtidigt som SD bittert slickade sina sår och knappt ens kommenterade att partiet backade i ett val för första gången någonsin i partiets 33-åriga historia.


AfS i 2018 års riksdagsval: 0,31% (noll mandat och som mest 0,36% i Stockholms kommun och Uppsala län, 0,35% i Södermanlands län och Västra Götalands län samt 0,34% i Göteborgs kommun och Stockholms län)

AfS i 2019 års EU-val: 0,46% (noll mandat men anmärkningsvärt höga resultat i bl a Grums med 1,02%, i Ljusnarsberg med 1,59%, i Smedjebacken med 1,31%, i Storfors med 1,54% samt i Älvdalen med 1,01%)

AfS i 2021 års kyrkoval: 1,24% (tre mandat i kyrkomötet och ett mandat vardera i Göteborgs, Visbys och Stockholms stiftsfullmäktigeförsamlingar)


En av ett fåtal SD:are som trots allt kommenterade det bittra valnederlaget (här på Facebook) var SD:s chefsideolog Mattias Karlsson, vilket AfS ledare Gustav Kasselstrand kommenterade på följande vis (på Twitter) och han påminde därmed indirekt om att hela den svenska s k nationella rörelsen är som en enda jättelik storfamilj som ständigt bråkar och råkar i luven på varandra.


Det är då ett faktum att de enda två partier som står till höger om SD som under de senaste åren har ställt upp i val dels är gamla Sverigedemokratisk ungdom (SDU) – d v s AfS – och dels Nordiska motståndsrörelsen (NMR) som också har sitt ursprung i SD i form av den SD-anknutna Stockholmsbaserade ungdomsorganisationen Oberoende nationell ungdom (ONU) som sedermera utvecklades till NMR.


Att både AfS och NMR springer ur samma källa – d v s ur SD – förklarar också den till synes irrationella och närmast gränslösa hätskhet som råder från SD:s sida gentemot AfS och NMR liksom SD:s vrede över att förknippas med desamma i media.