Denna vecka föreläser jag vid två olika museer

Denna vecka presenterar jag på två olika platser för den som råkar befinna sig där då och är intresserad:

Imorgon på onsdagen den 8 september presenterar jag på Värmlands museum i Karlstad från kl. 18 om 1960-talets svenska adoptionsdebatt och vad den betyder för oss idag. Alla är välkomna och ingen föranmälan krävs:

”I denna presentation, som är en del i samtalsserien Bättre snacka än slåss, berättar Tobias Hübinette, lärare och forskare vid Karlstads universitet, om 1960-talets adoptionsdebatt och om vad den säger oss idag utifrån sin bok ”Adopterad. En bok om Sveriges sista rasdebatt” (Verbal förlag 2021). Det blir även ett efterföljande samtal under ledning av Philip Johnsson.

I 1960-talets Sverige rasade en debatt om internationell adoptions vara eller icke-vara i den internationella adoptionens barndom. På den ena sidan stod framför allt myndigheterna och experterna, vilka förhöll sig skeptiska till utlandsadoptionerna och avrådde svenskarna från att adoptera utländska barn. Denna skeptiska sida, som på den tiden kunde benämnas som raspessimisterna, oroade sig bland annat för att den dåvarande demografiska homogeniteten i landet hotades av adoptivbarnens närvaro i landet. På den andra sidan stod en mer brokig samling aktörer bestående av journalister, författare, kändisar och kulturpersonligheter som såg på utlandsadoptionerna som mer än bara ett sätt för ofrivilligt barnlösa svenskar att kunna bilda familj. Denna sida, som till slut vann debatten och som ibland kallades rasoptimisterna, menade att adoptivbarnen också skulle bekämpa svenskarnas så kallade rasfördomar och på sikt blanda upp den svenska befolkningen.”

I övermorgon på torsdagen den 9 september presenterar jag på Norrköpings stadsmuseum i Norrköping från kl. 18 om den svenska extremhögerns betydelse för efterkrigstidens Sverige. Alla är välkomna, det är gratis inträde men föranmälan krävs senast 30 min. före start – se museets hemsida https://www.norrkopingsstadsmuseum.se

”År 1924 bildades världens första nazistiska organisation utanför den tysktalande världen och sedan dess har det kontinuerligt funnits en extremhögerrörelse i landet. Det heter allmänt att den svenska extremhögern var en misslyckad politisk rörelse historiskt sett och att den inte samlade särskilt många röster alls fram tills SD:s genombrott på 2010-talet. Denna beskrivning stämmer mer eller mindre men tar samtidigt inte hänsyn till att den svenska extremhögern genom åren trots allt har lyckats attrahera 10 000-tals personer, vilka i en del fall kan ha påverkat den svenska efterkrigstiden och det svenska samhällsbygget på olika sätt utan att ha avsatt några explicita högerextrema spår. Det är detta problemkomplex som Tobias Hübinette reflekterar kring i denna presentation, nämligen den inte alldeles lättbesvarade frågan om den svenska extremhögerns eventuella betydelse för det efterkrigstida Sverige.”