Ny studie om den svenska debatten om jämlikhetsdata i British Journal of Social Psychology

Ny studie om den svenska debatten om jämlikhetsdata i British Journal of Social Psychology. Artikeln undersöker den debatt om jämlikhetsdata och ras som ägde rum i Sverige på Twitter och i media i mars 2019 och som utvecklade sig till ett drev mot riksdagsledamoten Leila Ali Elmi (mp).

Artikeln ingår i det av Vetenskapsrådet finansierade forskningsprojektet ”Det svenska r-ordet: Användningar av och förhandlingar om termerna ras och rasism i samtida svensk internet- och sociala medier-baserad kommunikation”, som Peter Wikström och jag genomför tillsammans vid Karlstads universitet.

I studien kommer vi fram till att den svenska färgblinda anti-ras-attityden, som säger att det är fel att tala om ras omöjliggör ett samtal om jämlikhetsdata just i Sverige och därigenom också alla försök att mäta den svenska rasojämlikheten med hjälp av jämlikhetsdata.

Inga artiklar i pressen (ledarstick, debattinlägg o s v) och ett mycket litet antal Twitter-inlägg (s k tweets) var för jämlikhetsdata i den jämlikhetsdatadebatt som utspelade sig i mars månad 2019 medan den absoluta majoriteten omvänt var emot jämlikhetsdata, fördömde jämlikhetsdata och jämförde jämlikhetsdata med den tyska nationalsocialismen och Förintelsen, med Jim Crow-systemet i den amerikanska Södern, med den svenska rasbiologin, med apartheidregimen i södra Afrika och sist men inte minst med ren och skär rasism.

https://bpspsychub.onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/bjso.12495?af=R

”Equality data as immoral race politics: A case study of liberal, colour-blind, and antiracialist opposition to equality data in Sweden

This study concerns discursive mobilisations of race and racism in the Swedish debate on equality data, in the case of a controversial statement made by a Swedish Green Party MP. In March 2019, female Muslim MP Leila Ali Elmi argued publicly for introducing equality data in Sweden, in opposition to prevailing colour-blind and antiracialist norms. Her statement was controversially formulated in terms of ‘registering’ people ‘by race’, leading to forceful criticism in the mainstream press and on social media, particularly on Twitter. In a material representing this criticism, we analyse discourse participants’ argumentative strategies, focusing on mobilisations of race and racism as acts of subject positioning, performative of a moral identity. Participants positioned themselves as morally righteous, liberal antiracists by virtue of their own antiracialism (Goldberg, 2009, The threat of race. Wiley-Blackwell, Hoboken, NJ) and colour-blindness (Bonilla-Silva, 2010, Racism without racists. Rowman & Littlefield, Lanham, MA), while constructing equality data as a racist practice, and as a threat to a liberal order. They also constructed advocates of equality data, and specifically Ali Elmi herself, as being irrational race ideologues, to be morally condemned for espousing a return to racial thinking comparable to that of German Nazism or scientific racism. The findings point to the exceptional status and character of what we call a colour-blind antiracialism in Sweden, and further show how far ‘liberal arguments for illiberal ends’ can go in reinforcing a moral status quo and counteracting antiracist reform.”