Ny avhandling visar att den svenska white flight-tröskeln ligger på 5-10%: När andelen invånare med utomvästerländsk bakgrund överstiger 10% i ett visst bostadsområde eskalerar sedan white flight-effekten

En ny avhandling i ämnet sociologi vid Linköpings universitet – Alex Giménez de La Pradas ”Local social exposure and inter-neighborhood mobility” – har undersökt den majoritetssvenska ”toleranströskeln” för när den s k white flight-effekten inträder, d v s kort och gott när infödda majoritetssvenskar väljer att flytta från ett bostadsområde (respektive sannolikt också väljer att undvika att flytta ett visst område – d v s den s k white avoidance-effekten).

Avhandlingen, som utgår från omfattande registerdata som fr a rör den svenska huvudstadsregionen (d v s alla invånare i Stockholms län/Stor-Stockholm) indikerar att när andelen invånare med någon form av utomvästerländsk bakgrund – de s k synliga minoritetsinvånarna (d v s personer som har ursprung i Latinamerika, Kariben, subsahariska Afrika, MENA-regionen eller Asien och även inklusive de s k ”andrageneration:arna”) – överstiger 5% så börjar en white flight-effekt att märkas som därefter stegras när de förstnämnda överstiger 10% och slutligen ”peak:ar” när andelen invånare med någon form av utomvästerländsk bakgrund uppgår till 15-20%. När desamma sedan utgör över 25% i ett visst bostadsområde verkar flertalet infödda majoritetssvenskar lämna området i fråga.

Avhandlingen visar också att det sker en succesivt ökande white flight-effekt fr o m 1990 och framåt och att den svenska bostadssegregationen eskalerar därefter och att denna segregation handlar om att landets invånare med utomvästerländsk bakgrund – de s k synliga minoritetsinvånarna – är kraftigt koncentrerade till miljonprogramsområdena (och även inklusive de s k ”andrageneration:arna”) medan de infödda majoritetssvenskarna och de s k osynliga minoritetsinvånarna (invånare med bakgrund i övriga Norden, Europa och Väst och även inklusive de s k ”andrageneration:arna”) numera bor någon annanstans (liksom tillsammans) än i miljonprogramsområdena.

Det är f ö tydligt att Stor-Stockholms invånare med någon form av utomvästerländsk bakgrund är koncentrerade till fyra större geografiska kluster: Järvaområdet, röda linjen från Bredäng till Norsborg, Hässelby-Vällingby och Hagsätra-Farsta-Skarpnäck.