Åkesson inledde sitt Almedalstal med en närmast ohämmad referens till 90-talets skinheadsubkultur och SD:s ”Kampfjahre”-gatukampsperiod, som Åkesson och SD:s övriga ledargarnityr en gång tillhörde och upplevde

Jimmie Åkessons tal under årets (digitala) Almedalsvecka inleddes med ett sedvanligt citat ur en dikt. I tidigare Almedalstal har Åkesson bl a citerat den extremnationalistiska nationalskalden Verner von Heidenstam och denna gång kom turen till Esaias Tegnér och till dennes likaledes extremnationalistiska (och revanschistiska) dikt ”Svea”, som belönades med Svenska Akademiens stora pris ”när det begav sig” (1811):


”Jord som mig fostrat har och fädrens aska gömmer

folk, som ärvt hjältars land och deras dygder glömmer!

Ur skuggan av min dal jag ägnar dig en sång.

Dig söver smickrets röst: hör sanningens en gång!”


Årets diktval är då en direkt och närmast ohämmad för att inte säga gränslös blinkning åt 90-talets skinhead- och vit makt-musikgeneration då Tegnér-dikten har tonsatts och spelats in av Ultima Thule, som belönades med en guldskiva för det ”när det begav sig” (1992).


När det går bra för SD i opinionssiffrornas värld så brukar nämligen förlåten fullständigt falla och 90-talets Kampfjahre-skinhead(gatukamp)period nostalgiseras då som aldrig förr – d v s den tid då Åkesson och dagens ledargarnityr i partiet själva anslöt sig till SD just tack vare skinheadsubkulturen och musiken.


Åkesson hälsade sedan som alltid partikamraterna och sympatisörerna med självbeteckningen ”Sverigevänner”, som är en s k emisk självbenämning som SD har ärvt från den samlade svenska s k nationella rörelsen och som har hängt med oavbrutet ända sedan SD bildades 1988.


Därefter värjde sig Åkesson mot ”rasiststämpeln” och ifrågasatte uttrycket ”offerkoftan” i relation till SD:arna och han pekade sedan ut SD:s fiender i form av ”vänsterliberalerna” som föraktfullt beskrevs som en ”vänsterliberal pyttipanna” i form av SAP, MP, C och V vilka sades förenas av ett ”gemensamt hat mot mitt parti”. Dessa partier använder enligt Åkesson dessutom en retorik gentemot SD som inte är ”demokratins språk” när SD som parti och SD:s kärnaktivister, medlemmar, sympatisörer och väljare kallas ”rasister” o s v.


Åkesson lovade därefter att SD ska återuppbygga folkhemmet och göra ”folkhemmet starkt igen” och stoppa ”miljarderna” till flyktingarna och förorterna och i stället sätta ”100 000-tals fattigpensionärer” i centrum.


Det hör här till saken att kring 1/3 av samtliga majoritetssvenskar redan är över 65 år gamla (liksom även de nordiska och alltmer även de kontinentaleuropeiska invandrarna) p g a decennier av kraftigt fallande födelsetal bland majoritetsinvånarna och alla invånare över 65 år utgör snart närmare 40% av totalbefolkningen och därtill röstar pensionärerna i långt högre utsträckning än alla andra ålderskategorier plus att majoritetssvenskarna lever extremt länge numera inklusive även de majoritetssvenska männen så SD vet naturligtvis att på så sätt är tiden helt och hållet på SD:s sida och att SD redan idag har gjort stora inbrytningar i pensionärsgruppen (som annars traditionellt röstar på SAP då pensionärerna i mycket hög grad är arbetarklass och gamla kroppsarbetare) är tyvärr ett tecken på att SD kan ha kalkylerat demografiskt rätt inför framtiden – d v s om SD tidigare på 90-talet var ett barn-, tonårs- och unga vuxna-parti så håller SD numera på att bli ett medelålders- och pensionärsparti i väljarstatistikens värld.


Åkesson pekade sedan ut alla de som känner ett ”hat mot oss” och ”mot vårt sätt att leva” (läs: de utomeuropeiska invandrarna och deras barn som SD menar inte uppskattar majoritetssvenskarnas levnadssätt och värderingar) och lovade att i ”SD:s Sverige” finns det ingen plats för dem och de som inte har förtjänat det kommer heller inte att få ta del av ”vår välfärd” i ”SD:s Sverige” (läs: de utomeuropeiska invandrarna och deras barn som SD menar nyttjar välfärdstjänsterna och välfärdssystemets olika bidrag och offentliga transfereringar i högre utsträckning än andra). Välfärden är till för dem som har bidragit till och byggt upp den menade Åkesson – ”inte andra länders medborgare” som har invandrat till Sverige läs: de utomeuropeiska invandrarna och deras barn).


Åkesson avslutade sedan med att säga att i ”SD:s Sverige” ska ”sammanhållning och gemenskap” och ”det goda hemmet” gälla och råda och han lovade att ”räkenskapens tid” snart är här. Slutligen sade Åkesson att SD har ”kämpat med stolthet i alla år” och han refererade därmed tillbaka till inledningen av sitt tal och budskapet var m a o att SD och SD:arna (och återigen både partiets kärnaktivister, medlemmar, sympatisörer och väljare) inte ska behöva skämmas för någonting utan i stället vara stolta, vilket i sin tur möjligen också implicit är en referens till en Ultima Thule-sång (och i så fall den kryptoantisemitiska sången ”Stolt och stark”).

Opinionsinstitutet Novus har även med anledning av Åkessons Almedalstal, som hölls igår, redovisat diverse siffror rörande SD:s väljarkår, som har växt under och i samband med regeringskrisen. I Novus undersökning framgår det bl a att SD har ett stöd på 21,4% just nu och bland landets män handlar det om 31,2% (och bland landets kvinnor om endast 11,5%) och bland invånare som har grundskola respektive gymnasieskola som högsta utbildningsnivå handlar det om 31,8% respektive 26% (och bland invånare som har en högskoleexamen handlar det om enbart 10,5%).

Vad gäller bostadsort så ligger SD just nu på 18,3% i storstäderna, på 21,3% i de mellanstora städerna och på 24,3% i landet i övrigt. SD har vidare stöd av 19,5% av invånarna mellan 18-49 år, av 25,8% av invånarna mellan 50-64 år samt av 26,6% av invånarna som är över 65 år gamla.

Slutligen går det inte att säga något annat att SD:s väljarkår formligen dyrkar sin partiledare.