Medellivslängden fortsätter att stiga i Sverige och skillnaden mellan män och kvinnor fortsätter att minska samtidigt som betydelsen av att ha en eftergymnasial utbildning har växt

SCB har i dagarna kommit med nya siffror rörande den svenska medellivslängden, som bara fortsätter att öka, vilket påminner mig om den alltför stora (över)dödligheten bland de s k ”andrageneration:arna”:


Medellivslängden uppgick mellan 2011-20 till 84 år för kvinnor och till drygt 80 år för män. Jämfört med den föregående tidsperioden 2001-10 har medellivslängden ökat i Sverige med 1,2 år för kvinnor och med hela 1,9 år för män. Troligen handlar den sistnämnda siffran om förändrade maskulinitetsnormer bland fr a majoritetssvenska män.


Den ökade medellivslängden beror bl a på en överlag minskad dödlighet bland personer i åldrarna 65 år och uppåt (d v s bland pensionärerna), en allt lägre dödlighet i hjärt- och kärlsjukdomar plus en lägre dödlighet i cancer i åldrarna upp till 79 år för kvinnor och upp till 84 år för män.


Sverige är idag ett av de 20 länder i världen som uppvisar den allra högsta medellivslängden och Sverige tillhör t o m de 10 länder i världen som uppvisar den allra högsta medellivslängden bland män. Utöver Sverige sticker bl a Japan, Sydkorea, Singapore, Frankrike, Italien, Spanien, Norge och Schweiz ut globalt i sammanhanget.


Skillnaderna mellan kvinnor och män fortsätter också att minska medan skillnaderna mellan olika regioner står still – det är fortfarande t ex hallänningarna som lever längst och norrlänningarna som lever kortast.


Det som ökar är skillnaden mellan låg- och högutbildade: När den återstående medellivslängden vid 30 års ålder jämförs för invånare med olika utbildningsnivå visar det sig att eftergymnasialt utbildade personer nu har nästan sex års högre medellivslängd jämfört med de med enbart förgymnasial utbildning. I Värmland handlar det om hela sju års skillnad för kvinnorna och i Stockholms län om likaså hela sju års skillnad för männen.


Den allra största faktorn för att leva länge är m a o numera att ha en eftergymnasial utbildning eller ej.


De allra flesta unga majoritetssvenskar har idag en eftergymnasial utbildning medan mycket höga procentandelar av invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund inte har det.


I en färsk rapport framgår det exempelvis att de så kallade andragenerationsbarnen och invandrarbarnen båda uppvisar liknande låga resultat vad gäller att ta en gymnasieexamen: Hela 30 procent i båda grupperna misslyckas med det per årskull inom fyra år efter påbörjade gymnasiestudier.


Vad gäller eleverna i de 60 så kallade utsatta stadsdelarna i landet, vilka samtliga i praktiken är miljonprogramsområden som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund, så misslyckas över 35 procent till och med med att gå ut grundskolan med gymnasiebehörighet och i de 22 särskilt utsatta områdena handlar det om över 40 procent.


I ålderskategorin 20-64 år är också dödligheten bland de kvinnliga ”andrageneration:arna” hela 20% högre än bland majoritetsinvånarna och bland de manliga ”andrageneration:arna” handlar det om närmast osannolika 35%.


Tendensen att det går sämre eller åtminstone lika illa för ”andrageneration:arna” än för de utrikes födda är ytterst oroväckande då det ”normala” borde vara att det borde gå sämre för de som själva är utrikes födda och som har invandrat i vuxen ålder och inte för ”andrageneration:arna” som är födda och uppvuxna i Sverige. Denna tendens verkar tyvärr vara särskilt påtaglig just i Sverige vilket inte bådar gott inför framtiden och inte minst p g a att de s k ”andrageneration:arna” om några år kommer att gå om och vara fler än de utrikes födda.

Och det kanske otäckaste av allt är att invandrarna lever längre än sina barn – d v s de utrikes födda lever rakt av t o m längre än majoritetssvenskarna medan de s k ”andrageneration:arna” både lever kortare än sina föräldrar och majoritetsbefolkningen.