De utrikes födda invånarna underpresterar även i de mest välmående bostadsområdena och misslyckas bl a med sina gymnasiestudier samt är ofta arbetslösa trots att de utrikes födda som bor och lever i dessa bostadsområden har grannar som tillhör de majoritetssvenska övre skikten

En ny rapport från Delegationen mot segregation (Delmos) som publicerades idag visar att den svenska bostadssegregationen har eskalerat kraftigt sedan 1990-talet och fram tills 2018.


Den socioekonomiska boendesegregationen har ökat dramatiskt mellan 1990-2018, vilket de facto är detsamma som den etnorasiala boendesegregationen.


Nästan 60 procent av landets invånare bodde exempelvis år 2018 i en kommun som var mer segregerad än vad den genomsnittliga segregationsnivån i hela riket var år 1990.


Numera är bostadssegregationen därtill lika utpräglad i riket i stort från att tidigare mest ha gällt de tre storstadsregionerna och delvis även de mellanstora städerna. Mer än hälften av Sveriges alla kommuner härbärgerar idag exempelvis ett eller flera fattiga och marginaliserade bostadsområden som domineras av invånare med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund.


Var sjunde person i hela landet, cirka 1,4 miljoner invånare, bor idag i fattiga bostadsområden och de allra flesta av dem har utländsk och inte minst utomeuropeisk bakgrund.


I rapporten undersöks landets samtliga bostadsområden utifrån fem områdestyper:


områdestyp 1: områden med stora socioekonomiska utmaningar

områdestyp 2: områden med socioekonomiska utmaningar

områdestyp 3: socioekonomiskt blandade områden

områdestyp 4: områden med goda socioekonomiska förutsättningar

områdestyp 5: områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar


Tyvärr redovisas inte samtliga invånare med utländsk bakgrund eller specifikt invånarna med utomeuropeisk bakgrund utan i stället alla utrikes födda invånare vilka jämförs med de inrikes födda invånarna.


Till att börja med bor en större andel inrikes födda i områden med goda socioekonomiska förutsättningar (områdestyp 4) och i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar (områdestyp 5) medan de utrikes födda är överrepresenterade i områden med stora eller mycket stora socioekonomiska utmaningar (områdestyp 1 och områdestyp 2).


Det som är mycket oroväckande för att inte säga alarmerande är att andelen förvärvsarbetande invånare är lägre bland utrikes födda än bland inrikes födda OAVSETT områdestyp.


I riket som helhet handlar det om 85% för inrikes födda och 64% för utrikes födda, d v s en skillnad i förvärvsarbetesfrekvens på osannolika 21 procentenheter.


Vad gäller områdestyperna är skillnaden mellan inrikes och utrikes födda som störst i socioekonomiskt blandade områden (områdestyp 3), där andelen förvärvsarbetande uppgår till 82% bland de inrikes födda och 63% bland de utrikes födda.


Det som vidare är mycket, mycket oroväckande för att inte säga en ren och skär katastrof är att en lägre andel utrikes födda, OAVSETT områdestyp, slutför sin gymnasieutbildning inom tre år efter påbörjade gymnasiestuder. Störst skillnad mellan inrikes och utrikes födda, nästan 38 procentenheter, finns i socioekonomiskt blandade områden (områdestyp 3), följt av områden med goda socioekonomiska förutsättningar (områdestyp 4) där skillnaden mellan inrikes och utrikes födda uppgår till vansinniga och overkliga 30 procentenheter.


Avslutningsvis är andelen unga som varken arbetar eller studerar (d v s den s k UVAS-gruppen) högre bland utrikes födda än bland inrikes födda, och också det OAVSETT områdestyp vilket är oerhört chockerande för att inte säga fullständigt surrealistiskt. Störst skillnad mellan inrikes födda och utrikes födda finns i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar (områdestyp 5).


Att otroliga 13% av de utrikes födda ungdomarna och de unga vuxna är UVAS:are i miljonprogramsområdena där invånarna med utomeuropeisk bakgrund dominerar är naturligtvis en oerhörd tragedi (OBS: det är då de som pangar på varandra och som försöker spränga varandra i bitar och ibland även kniva varandra) men att 15% av de utrikes födda ungdomarna och unga vuxna är det i överklassområdena där majoritetssvenskarna med hög utbildning och höga inkomster dominerar är galet på alla sätt och vis.


För att tala klarspråk och med risk för att måhända stigmatisera invandrarna och inte minst invandrarbarnen:
Inte ens i landets allra mest välmående överklassområden där den yppersta extremt högutbildade och ofta riktigt förmögna majoritetssvenska eliten bor går det bra för de utrikes födda.


Till viss del handlar det antagligen om utlandsadopterade som underpresterar ordentligt i överklassområdena liksom om att invandrade (hetero- eller homosexuella) intimrelationspartners till majoritetssvenskar från bl a Latinamerika, Karibien, Västafrika, Sydostasien och Mellanöstern (vilka då är gifta med socialgrupp ett- och SACO-svenskar) likaså underpresterar rejält.


Slutligen handlar det möjligen om alla SACO-majoritetssvenskar som har ensamkommande som fosterbarn – t ex pojkar och unga män från Afghanistan som bor och växer upp hos majoritetssvenskarna i överklassområdena – även de underpresterar sannolikt också i statistikens och siffrornas värld.