Om i-ordet och den senaste upplagan av ”Svensk ordbok”

Språktidningens chefredaktör Anders Svensson skriver idag i DN om i-ordet och det var då jag som övertalade Svenska Akademien att skriva ”kan uppfattas som nedsättande” efter i-ordet i den senaste upplagan av Svenska Akademiens ”Svensk ordbok”. Svenska Akademien är då ofta ”sist på bollen” – först år 2006 infördes exempelvis samma kommentar (d v s ”kan uppfattas som nedsättande”) efter n-ordet i 2006 års Svenska Akademiens ordlista.

https://www.dn.se/kultur/sprakkronika-stereotyper-i-spraket-ofta-seglivade/

”Ordet myntades av kolonisatörer och har aldrig använts av de berörda grupperna. Därför har det kommit att betraktas som en symbol för det historiska förtrycket av ursprungsfolk.

Attityderna till indian genomgår just nu en förändring även i svenskan. Ordet kan vara på väg att bli tabu. Det märks också i ordböckerna. I 2015 års upplaga av ”Svenska Akademiens ordlista” anges enbart betydelsen ’person som tillhör urbefolkningen i Amerika”. Men i den nyutkomna ”Svensk ordbok” finns kommentaren ”kan uppfattas som nedsättande” – en anmärkning som är ett eko av de senaste årens debatt. Språkrådet skriver i en rekommendation att indian kan vara ”stötande”.

Omvärderingen är skälet till att hockeyklubben Frölunda förra året strök Indians från namnet. Speedwayklubben Indianerna har diskuterat ett byte men håller än så länge fast vid namnet.

Ursprungsfolk, urfolk, ursprungsamerikaner och urfolksamerikaner är några generella benämningar som kan användas i stället. Om det rör sig om en specifik grupp är det lämpligt att tala om exempelvis siouxer och apacher.

Den här typen av språkförändringar kritiseras ibland för att vara både importerade och ängsliga. Många hävdar också att de använder ett ord som indian helt neutralt.

Men det är rimligt att ta hänsyn till hur grupper själva vill bli benämnda. Indian har alltid varit övermaktens stämpel – även om ordet många gånger har använts utan att vara avsett som en spottloska. Att den diskussionen når oss först i dag säger att stereotyper i och utanför språket ofta är oerhört seglivade.”