Ett fortsatt genombrott för jämlikhetsdatafrågan under pandemin

Föreläste igår för Sida om behovet av jämlikhetsdata och hoppas nu att Sida, som är en stor svensk myndighet, snart kan komma att bli den första statliga myndigheten som börjar fråga om samtliga diskrimineringsgrunder (och inte bara om kön och ålder) i sina regelbundet återkommande medarbetarenkäter (såsom även om sexuell läggning, etnisk tillhörighet, hudfärg och funktionsvariation).


Sida har via registerdata fått fram att 20% av myndighetens cirka 800 anställda numera har utländsk bakgrund av något slag men mycket tyder på att de s k synliga minoritetsinvånarna som har utomeuropeisk bakgrund är rejält underrepresenterade bland personalen.


Även bland SVT:s över 2000 anställda har idag exempelvis 20% utländsk bakgrund på något sätt men just de som specifikt har utomeuropeisk bakgrund uppgår bara till några få procentenheter.


Under och i skuggan av pandemin har ett genombrott ägt rum i all tysthet (p g a pandemin) sedan den senaste galna svenska jämlikhetsdatadebatten ägde rum 2019 som återigen urartade i ett färgblint antirasistiskt larm om att FN och EU vill tvinga Sverige att införa ett statligt ”rasregister” som i värsta fall kan användas för att skada och på sikt kanske t o m oskadliggöra invånarna med utomeuropeisk bakgrund och andra minoriteter.


Fackförbundet DIK blev exempelvis nyligen den första stora svenska organisationen som frågar sina över 20 000 medlemmar om samtliga diskrimineringsgrunder och bl a kan DIK numera säga, tack vare jämlikhetsdatametoden, att endast runt 2-3% av landets kommunikatörer och akademiker som arbetar inom kultursektorn har någon slags utomeuropeisk bakgrund.


Umeå kommuns fullmäktige röstade även nyligen igenom att kommunen ska börja fråga om de olika diskrimineringsgrunderna i sina kommande medborgarenkäter och vad gäller näringslivet har bl a Bonniers och H&M, två svenska koncerner och företag med ett mycket stort antal anställda, börjat arbeta med jämlikhetsdatafrågan under pandemin.


Min presentation på Sida inleddes f ö passande nog med att en representant från EU-kommissionen inledde med att berätta om att EU alldeles nyligen publicerade en rapport om situationen för jämlikhetsdatafrågan inom EU som innefattar en systematisk översikt över vilka medlemsstater som tillämpar jämlikhetsdata.


EU-kommissionens representant påminde också om att EU-parlamentet röstade igenom ett antirasistiskt program för EU under ”BLM-sommaren” 2020 som inte minst innefattar ett starkt krav på medlemsstaterna att introducera och praktisera jämlikhetsdata. Hittills har Sverige, tillsammans med Frankrike och Tyskland, dock tyvärr vägrat att göra detta och tyvärr är de allra allra flesta av de svenska antirasisterna inklusive landets antirasistiska forskare emot jämlikhetsdata då de felaktigt tror att EU liksom FN vill tvinga Sverige att införa ett statligt ”rasregister”.