Den svenska s k nationella rörelsens meste nazistveteran Gösta Bergquist har gått bort som var med och grundade både BSS och SD

Den svenska s k nationella rörelsens meste/”bäste”/värste veteran Gösta Bergquist gick bort för någon månad sedan på ett äldreboende i Lund i den aktningsvärda åldern av 92 år (den svenska s k nationella rörelsens ”medlemmar” tenderar generellt att leva mycket länge såvida de inte dör i förtid i ung ålder) och därmed är det i stort sett bara Vera Oredsson som är kvar i livet som obrutet och ”non-stop” har varit med i den svenska s k nationella rörelsen ända sedan krigsslutet och under hela efterkrigstiden och Kalla kriget och mer eller mindre fram tills idag.

Som 16-åring skrev Bergquist, som då bodde i Äppelviken i Stockholm, in sig som medlem i SSS fanatiska ungdomsförbund Nordisk ungdom med medlemsnummer 5165 och i dess Stockholmsavdelning Kamratskap Starke Björn som leddes av friherre Richard af Ström. Det berättas att när i stort sett alla andra stockholmare firade storligen att kriget i Europa (i Asien fortsatte Andra världskriget som bekant under ytterligare flera månader) hade avslutats i början av maj 1945 så stod ungnazisten Bergquist och sålde SSS partiorgan Den Svenske Folksocialisten på Stureplan i Stockholm ”som om ingenting hade hänt” – d v s för denne och för ett antal andra ungdomar fortsatte den s k nationella kampen även efter 1945.

Tillsammans med andra som tillhörde denna sista generation av ”gammelnazister” som i stort sett alla var tonåringar när kriget avslutades 1945 (såsom bl a Åke J Ek) fortsatte Bergquist sedan att vara medlem i allsköns ”övervintrar”-organisationer på 1950-, 60- och 70-talen och inte minst i ”nynazistiska” Nordiska rikspartiet (NRP) vars Malmöavdelning han ledde under några år. Under efterkrigstiden besökte Bergquist ofta även högerextrema möten utanför Sveriges gränser såsom Waffen-SS-veteranorganisationen Kameradenwerk Korps Steiners möten i Västtyskland.

På 1970-talet grundade och drev Bergquist sedan det lokala högerextrema Malmö-partiet Svenska folkets väl (SFV) tillsammans med en grupp andra ”övervintrare” i staden och han var samtidigt, såsom påfallande många andra s k nationella, också aktiv inom new age-orienterade sammanhang och i science fiction- och astronomi/ufologi-föreningar liksom i ett försök att återuppliva Thulesällskapet.

År 1979 var Bergquist sedan en av dem som grundade Bevara Sverige svenskt (BSS) som utgör det direkta ursprunget till dagens Sverigedemokraterna (SD) och Bergquist var bl a den som ansvarade för BSS rikstäckande postbox under BSS första verksamhetsår. År 1988 var Bergquist likaså en av dem som grundade SD liksom SD Malmö och under hela 1990-talet missade han knappt en enda SD-demonstration och ett enda SD-möte. Faktum är att Bergquist var något av SD:s ”linslus” då han ständigt dök upp på mängder av fotografier tagna från offentliga SD-manifestationer under detta årtionde och ofta iförd en gammal militärhjälm för att skydda sig själv mot antifascister.

Bergquist sade själv i en intervju att när han marscherade sida vid sida med SD:s (nazi)skinheads i t ex Engelbrektsmarschen i Stockholm (det var bl a då jag själv såg honom marschera tillsammans med 100-tals skinheads år efter år), som han mycket väl hade kunnat vara far/morfar till åldersmässigt sett, så var det ett sätt för honom att återuppleva och iscensätta sin egen tonårstid när han marscherade tillsammans med de andra Nordisk ungdom-tonåringarna under krigsåren.

Under 90-talets senare del radikaliserades Bergquist och deltog bl a på den stora Hess-marschen i Trollhättan 1996 som dominerades av dåvarande Nationalsocialistisk front och åtminstone så sent som 1995 deltog Bergquist på SD:s partidagar i Norrköping. Några år efter millennieskiftet ”pensionerade” sig Bergquist sedan successivt från den politiska aktivismen men han var sannolikt s k nationell in i det sista. Bland de yngre SD:arna såsom ”de fyras gäng” med Åkesson i spetsen var Bergquist känd som något av en ”tomte” som ”gick runt i träskor” och som alltid var med på alla upptänkliga möten och sammankomster och det är troligt att Bergquist deltog på de 30 november-marscher som Åkesson, Karlsson, Jomshof och Söder återupplivade i Lund på 00-talet.

År 1994 intervjuades Bergquist i SVT-dokumentären ”Blå-gul nazism” (delar av intervjun återanvände sedan UR-programmet Ramp 2005 – se https://www.youtube.com/watch?v=UTsbU1Ozi0Y) och stämde då gladeligen upp i bl a det gamla Lindholmspartiet SSS kampsång Friheten leve som han sjöng som Nordisk Ungdom-tonårsaktivist, och som Åkesson och SD- och den dåvarande SDU-ledningen f ö ju också sjöng på Estlandsfärjan mellan Tallinn och Stockholm år 2009.

Under sitt mycket långa och synnerligen dramatiska och händelserika och fr a genompolitiserade (aktivist)liv hann Bergquist med att följa och ”lyda” både Lindholm (SSS ledare), Oredsson (NRP:s ledare), Davidson (BSS ledare), Klarström, Jansson och antagligen också Åkesson (SD:s ledare) och därmed kom hans liv att innefatta och förkroppsliga hela den svenska s k nationella rörelsens historia från krigsåren och fram tills idag. Det heter slutligen ibland att den politiska åskådning som en skaffar sig under de formerande åren mellan cirka 15-25 år är den som i grunden stannar livet ut med vissa modifikationer och i just Bergquists fall går det inte säga något annat än att han var trogen sin ungdoms politiska ideal livet ut.