DN intervjuar Marcia Engel, som adopterades från Colombia till Nederländerna och som idag arbetar med att försöka återförena adopterade från Colombia med sina förstaföräldrar i Colombia

DN:s Patrik Lundberg och Josefin Sköld intervjuar Marcia Engel, som adopterades från Colombia till Nederländerna och som idag arbetar med att försöka återförena adopterade från Colombia med sina förstaföräldrar i Colombia: 

”I en databas i Nederländerna finns dokumentation om misstänkt illegala adoptioner till stora delar av västvärlden. DN har fått unik tillgång till materialet, som avslöjar uppgifter om fler än 800 colombianska adoptioner med allvarliga oegentligheter. 

– Sveriges regering, och andra regeringar, har misslyckats med att ta sitt ansvar, säger Marcia Engel, grundare av den nederländska organisation som dokumenterat fallen.” 

(…) 

”Över 80 procent av familjerna har inte gett bort sina barn frivilligt, säger Marcia Engel. 

– De gjorde barn till ”paper orphans”, föräldralösa på pappret, säger hon och fortsätter: 

– Mammorna har blivit beskrivna som mentalsjuka, prostituerade, kriminella. I stället för att kontakta familjerna har myndigheterna skickat iväg barnen för adoption. 

Marcia Engel är kritisk till hur enkelt det har varit att genomföra internationella adoptioner. 

– En invandrare till Europa måste bevisa sin bakgrund. Men när ett barn adopteras, med två A4-papper, blir de insläppta direkt, säger hon. 

Hennes syn går i linje med slutsatserna i den nederländska kommitténs utredning. Hon menar att korruption i ursprungsländerna leder till att myndigheterna där inte hjälper föräldrar att behålla sina barn. 

– Det finns luckor i lagen. Sveriges regering, och andra regeringar, har misslyckats med att ta sitt ansvar, säger Marcia Engel.” 

https://www.dn.se/varlden/unik-databas-800-colombianska-adoptioner-till-vast-med-allvarliga-oegentligheter

”Östra Bogotá, mars 2021. Bomullspinnen ska långt ner i munhålan, gnuggas mot båda sidorna. Stockholmaren Marta Perssons colombianska halvsyster, Hilda Grisales Blandon, andas djupt. Försöker svälja bort nervositeten. Tio sekunder till. Klart. 

Laura Mora stoppar pinnen i en liten plastpåse, märker den med namn och personnummer. Hon arbetar ideellt för den nederländska organisationen Plan Angel som sammanför adopterade och colombianska familjer. Provet ska skickas till Nederländerna för analys. 

Hilda Grisales Blandon hoppas att åtminstone något av hennes tre försvunna syskon ska ha lämnat sitt dna till samma register. I DN:s granskning av brott i adoptioners spår är Hildas mamma, Hermalina Grisales Blandon, intervjuad. 1982 försvann hennes dotter Marta. 1989 blev Hermalina Grisales Blandon berövad på ytterligare tre barn. Enligt hennes vittnesmål kom familjevårdsmyndigheten ICBF en kväll med polisen och tog två söner och en dotter. 

I slutet av förra året fick familjen kontakt med Marta. Hon adopterades bort till Sverige, men Hermalina Grisales Blandon har aldrig gett sitt skriftliga medgivande till adoptionen. Nu hoppas familjen att dna-teknik ska hjälpa dem vidare i sitt sökande. 

– Det är kanske vår enda chans att hitta dem, säger Hilda Grisales Blandon. 

Dna-prover har, tillsammans med Facebook, blivit avgörande verktyg för adopterade som vill hitta sina biologiska föräldrar, och tvärtom. Utanför församlingslokalen i östra Bogotá är det kö till provtagningen. 

Plan Angels primära mål är att återförena människor, men en bieffekt är att organisationen kan identifiera misstänkta oegentligheter kopplade till adoptionerna. Resultatet av februari månads dna-prover: av sammanlagt 20 fall kan tolv härledas till illegala adoptioner, berättar Laura Mora. 

– Vi ser väldigt många fall där mödrar har blivit bestulna på sina barn, säger hon. Laura Mora är en av Plan Angels drygt 50 volontärarbetare i Colombia. 

Organisationen grundades 2008 i Nederländerna. Marcia Engel hade just återförenats med sin colombianska mamma och upptäckt att hennes adoption var illegal. Under sitt sökande hade Marcia Engel betalat stora summor pengar, bråkat med myndigheter och famlat i mörkret i närmare ett decennium. Slutligen hittade hon sin mamma med hjälp av dna-teknik. Hon grundade Plan Angel för att underlätta andra adopterades och colombianska familjers sökande. 

– Det här är mitt livsverk, min passion. Jag kommer göra det här tills jag dör, säger Marcia Engel. 

Sammanlagt har organisationen samlat dokumentation om drygt 1 000 individer. Plan Angel har filer med vittnesmål från colombianska mammor som söker efter sina barn och med adopterade som söker efter sina släktingar. Med hjälp av dna-resultat och detektivarbete på internet matchas adopterade med sina släktingar. 

– Deras berättelser stämmer inte med barnens dokumentation. Över 80 procent av familjerna har inte gett bort sina barn frivilligt, säger Marcia Engel. 

Marcia Engel nämner fall från flera västländer som har adopterat barn från Colombia: Sverige, USA, England, Frankrike, Spanien, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Schweiz, Norge, Danmark. 

– De gjorde barn till ”paper orphans”, föräldralösa på pappret, säger hon och fortsätter: 

– Mammorna har blivit beskrivna som mentalsjuka, prostituerade, kriminella. I stället för att kontakta familjerna har myndigheterna skickat iväg barnen för adoption. 

Plan Angel har, mot löfte om anonymitet för familjer och adopterade, gett DN en unik tillgång till organisationens databas. DN har läst vittnesmål gällande drygt 1.000 adoptioner från Colombia. Fler än 800 av dem innehåller uppgifter om allvarliga oegentligheter: mammor som inte har gett sitt samtycke till adoption, barn som har blivit bortförda från tillfällig dagbarnvård, barn som har blivit dödförklarade vid födseln och barn som har blivit kidnappade. 

Vittnesmålen gäller adoptioner från mitten av 1900-talet fram till och med 2000-talet. I databasen finns uppgifter om alla de typer av brott som en nederländsk kommitté dokumenterade gällande Colombia i sin utredning från februari i år – en utredning som fick staten att be landets adopterade om ursäkt och tillfälligt stoppa internationella adoptioner. Kommittén kan inte uppskatta hur många barn som har adopterats illegalt till Nederländerna. Däremot har de låtit nederländska statistiska centralbyrån göra en undersökning på landets adopterade. 

– 3.500 adopterade svarade. Det var ett representativt urval, säger Georg Frerks, som tillsammans med Yannick Balk har lett kommittén. 

De adopterade hade funnit många felaktigheter. Föräldrarnas namn, födelseplats. Identitet. Endast 20 procent hade korrekta adoptionsdokument. Bland de adopterade från Colombia hade två tredjedelar papper med felaktig information. 

Frerks betonar att felaktiga dokument inte bevisar att en adoption har varit illegal, men att det pekar i den riktningen.

– Det indikerar att det har förekommit illegal verksamhet, men en indikation är inte detsamma som hundraprocentiga juridiska bevis. I databasen som DN har gått igenom finns 21 stycken vittnesmål gällande Armerotragedin – vulkanutbrottet i Colombia den 13 november 1985. Fler än 20 000 människor omkom. 

Enligt berättelserna har familjer sett sina barn bli räddade, för att därefter aldrig återse dem. Den nederländska adoptionskommittén har varit i Colombia och undersökt Armerotragedin. 

– Föräldrar såg sina barn bli räddade och bortförda med helikopter. Flera av de barnen blev bortadopterade till andra länder, trots att föräldrarna var vid liv, säger Georg Frerks. 

Organisationen Fondación Armando Armero har med dna-teknik kunnat fastslå att 67 av de 400 spårlöst försvunna barnen har lämnat landet för internationell adoption. Trots att de inte var föräldralösa. 

– Det här går som en röd tråd genom adoptionshistorien. Naturkatastrofer och andra katastrofer – efteråt ökar de internationella adoptionerna, säger Yannick Balk. 

Marcia Engel är kritisk till hur enkelt det har varit att genomföra internationella adoptioner. 

– En invandrare till Europa måste bevisa sin bakgrund. Men när ett barn adopteras, med två A4-papper, blir de insläppta direkt, säger hon. 

Hennes syn går i linje med slutsatserna i den nederländska kommitténs utredning. Hon menar att korruption i ursprungsländerna leder till att myndigheterna där inte hjälper föräldrar att behålla sina barn. 

– Det finns luckor i lagen. Sveriges regering, och andra regeringar, har misslyckats med att ta sitt ansvar, säger Marcia Engel.”