Ny studie av SD:s väljare

Tipsar gärna om sociologen Johanna Lindells och statsvetaren Lisa Pellings nya bok ”Det svenska missnöjet” som är den hittills största studien av SD:s kärnväljare runtom i landet. Boken bygger på samtal med 318 personer som bor och lever i några av de arbetarklass- och lägre medelklassdominerade valkretsar från Haparanda i norr till Landskrona i söder, där SD fick som mest röster i 2018 års val.

Inför 2014 års val genomförde etnologen Charlotte Hyltén-Cavallius och jag en liknande studie i södra Botkyrka på uppdrag av George Soros stiftelse Open Society Foundations som likaså försökte fånga varför fr a majoritetssvensk arbetarklass och lägre medelklass attraheras av högerpopulism och SD. Charlottes och min studie utmynnade i boken ”Europe’s white working class communities: Stockholm” (2014) och var fram tills nu den största vithetsstudien i ett svenskt sammanhang, d v s där det empiriska materialet bestod av (intervjuer och fokusgruppsamtal med) totalt 70 majoritetssvenskar.

Den mest kända studien av detta slag är då sociologen Arlie Russell Hochschilds bok ”Strangers in Their Own Land” från 2016 som handlar om Tea Party-rörelsens och Trumps anhängare i USA.

Det svenska missnöjet

”Tankesmedjan Arena Idé har knackat dörr på sex svenska orter där inkomsterna är låga och missnöjet stort. Det svenska missnöjet är resultatet av över trehundra samtal med människor i trapphus, i kök och på innergårdar. Från Haparanda i norr till Landskrona i söder, från glesbygdens Ljusnarsberg till hyreshusområdet i Sandvången. Det är de missnöjdas Sverige, med deras egna ord.

Människor har konkreta skäl att vara missnöjda. Affären har lagt ner, samhället har dragit sig tillbaka. Arbetsförmedlingen har tagit ner skylten i Ljusnarsberg, i Haparanda blir vägarna allt sämre, i hela landet är det långa väntetider i vården. Jobben har blivit färre och osäkrare, de äldre måste vrida och vända på varenda krona för att pensionen ska räcka till.

Vardagen har blivit otrygg, det har sprängts i portuppgången bredvid och man är rädd att gå ut när det är mörkt. Inget av detta har att göra med Sveriges invandringspolitik, egentligen. Ändå är det just invandringen som kommer upp i samtal efter samtal. Hur kan vi göra det möjligt att leva tillsammans i Sverige och lösa de samhällsproblem som i dag överskuggas av debatten om invandring?

Vår studie är inspirerad av en intervjustudie som genomfördes genom dörrknackning på tolv socioekonomiskt utsatta orter i Tyskland och Frankrike i september och oktober 2017. Den tysk-franska studien genomfördes av den tyska partipolitiskt oberoende tankesmedjan Das Progressive Zentrum med stöd av undersökningsföretaget Liegey Muller Pons i orter på glesbygden, i småstäder och i storstadsområden. På samtliga orter hade en stor andel väljare röstat på något av de främlingsfientliga missnöjespartierna Alternativ för Tyskland (AfD) eller Nationell samling (då fortfarande Front National).

Det svenska missnöjet är den första studien som undersöker missnöjda orter i Sverige med samma metod. Vi har dessutom kompletterat de frågor som ställdes i den tysk-franska studien med frågor om intervjupersonernas mediekonsumtion och tillit till medier. Vi har identifierat socioekonomiskt utsatta orter och valdistrikt, som samtidigt har en relativt hög andel väljare som röstade på Sverigedemokraterna i riksdagsvalet 2018. Precis som i den tysk-franska studien har intervjuer genomförts i två glesbygdsområden, två mindre städer och två storstäder.

Sammanlagt knackade intervjuarna på 1 911 dörrar – 351 personer uppgav att de inte ville svara på frågor och 318 ställde upp på intervju. Vid övriga dörrar var de boende inte hemma eller öppnade inte dörren av andra skäl. Intervjuerna har varat mellan sju minuter och drygt en timme. Alla intervjuer har utgått ifrån samma intervjuguide och intervjupersonerna har varit anonyma. Under samtliga intervjuer har intervjuaren fört anteckningar på papper eller i en telefon. De intervjupersoner som gett sitt tillstånd till det har också spelats in. Dessa intervjuer har senare transkriberats.”