Idag kom min nya bok ”Svensk rasism under efterkrigstiden. Rasdiskussioner och rasfrågor i Sverige 1946–1977” från tryckeriet

Så har nu den sista av fyra böcker som jag har samskrivit eller författat på egen hand publicerats inom sju månaders tid, d v s inom i det närmaste ett halvår, och detta är onekligen den mest omfattande av de fyra böckerna (d v s i relation till Jenny Heijun Wills, Indigo Willings och min bok ”Adoption and multiculturalism. Europe, the Americas, and the Pacific”, Catrin Lundströms och min bok ”Vit melankoli. En analys av en nation i kris” och min egen bok ”Adopterad. En bok om Sveriges sista rasdebatt”):

Det handlar om boken ”Svensk rasism under efterkrigstiden. Rasdiskussioner och rasfrågor i Sverige 1946–1977” som uppgår till 450 sidor och som behandlar hela den svenska efterkrigstida rapporteringen och diskussionen om och fr a synen på och förståelsen av ras och rasism i ett specifikt svenskt sammanhang. Med utgångspunkt i kring 10 000 sidor tidnings- och tidskriftstext som publicerades mellan 1946-77 går boken systematiskt och kronologiskt igenom bl a incidenser av rasdiskriminering i det sena 40-talets Sverige, 1950-talets svenska rasord och språkliga benämningar på olika minoriteter, de svenska så kallade rasfrågornas 60-tal och 1970-talets utländska rapportering om svensk rasism liksom 70-talets svenska raskravaller.

Boken handlar då enbart om Sverige – d v s ingenting tas upp om hur svenskarna såg på frågor om ras och rasism i USA, i Sydafrika, inom Brittiska imperiet eller i de franska eller portugisiska kolonierna.

Allt det arbete som har krävts för att ge ut fyra böcker – och återigen antingen tillsammans med andra eller ensam – inom i det närmaste ett halv års tid har möjliggjorts av att jag har Vetenskapsrådet-forskningsmedel på 50% tillsammans med Karlstads universitet-kollegan Peter Wikström samtidigt som att jag undervisar på 50%.

Det ”ironiska” i sammanhanget är att jag 2017 sökte en 4-årig 100%:ig forskartjänst i rasismforskning vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (Cemfor) vid Uppsala universitet som hade inneburit att jag mellan 2018-21 hade haft 100% forsknings(arbets)tid, d v s då hade jag kunnat forska på heltid i hela fyra år på raken och högst sannolikt hunnit med mycket mer än det jag har hunnit med under rådande förhållanden (d v s just 50% undervisning plus ett evigt tidsödande pendlande till och från Karlstad mm).

Nu fick jag dock aldrig denna tjänst, jag ingick inte ens i den av de sakkunniga uttagna tätgruppen bestående av de mest meriterade sökande och jag blev inte kallad till anställningsintervju ihop med de tre topprankade kandidaterna. Sedan dess har jag fått överleva på egen hand inom den svenska akademin p g a att jag överklagade tillsättningen och därigenom blev hårt stigmatiserad och marginaliserad som en ”förrädare” och därefter hamnade i konflikt med och inte minst utanför i praktiken hela den antirasistiska och feministiska svenska forskarvärlden.

Jag har samtidigt publicerat totalt sex böcker sedan 2018 inräknat även Andréaz Wasniowskis och min bok ”Studier om rasism. Tvärvetenskapliga perspektiv på ras, vithet och diskriminering” (2018) och min egen bok ”Att skriva om svenskheten. Studier i de svenska rasrelationerna speglade genom den icke-vita svenska litteraturen” (2019) och ytterligare tre böcker om ras och rasism skriver jag på just nu tillsammans med andra eller ensam vilka förhoppningsvis kommer ut under 2022.

Då samtliga dessa tre kommande böcker alla handlar om ras och rasism just i ett svenskt sammanhang så kan jag med fog numera även hävda att jag antagligen är den som har publicerat mest om specifikt svenska frågor om ras och rasism inom högskole- och forskar-Sverige – det vill säga inte om frågor som rör ras och rasism i USA, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien, Ryssland, Nederländerna o s v utan enbart om frågor om ras och rasism i Sverige och i relation till svenskarna och svenskheten.

Därtill har jag sedan 2018 också publicerat ett 10-tal vetenskapliga tidskriftsartiklar och ett 35-tal andra texter (rapporter, antologibidrag, recensioner, översiktsartiklar, debattinlägg mm) samt stått bakom ett 15-tal internationella konferenspapers och ett 60-tal seminariepresentationer och offentliga föreläsningar och totalt kan jag även räkna in runt 750 citeringar i texter författade av andra forskare sedan 2018 så jag får väl trots allt vara nöjd ändå antar jag trots att jag aldrig fick den 4-åriga Cemfor-forskartjänsten i rasismforskning vid Uppsala universitet.

Svensk rasism under efterkrigstiden

”Svensk rasism under efterkrigstiden undersöker den offentliga rapporteringen och diskussionen om frågor som rör ras och rasism i ett svenskt efterkrigstida sammanhang. Boken börjar i 1940-talets incidenter med rasdiskriminering av svarta amerikaner på svenska hotell och restauranger och slutar med raggarkravallerna i Södertälje 1977 som drabbade assyrierna och syrianerna i staden. 

Författaren berättar samtidigt något om vår tids ständiga diskussioner om svensk rasism och hur de är en fortsättning på, och i många fall också en upprepning av, de diskussioner som ägde rum under efterkrigstiden. Med utgångspunkt i tusentals artiklar hämtade från dagspress och magasin undersöks hur språket kring ras och rasism har förändrats genom årtiondena liksom synen på vilka minoriteter som anses ha varit offer för rasdiskriminering, vilka händelser som har räknats som rasistiska och inte minst olika föreställningar om hur svenskarnas rasfördomar har varierat över tid.

Tobias Hübinette är lärare vid Karlstads universitet och undervisar i interkulturella studier, svenska som andraspråk, litteratur- och genusvetenskap. Han är docent i interkulturell pedagogik och verksam som forskare inom fältet svenska kritiska ras- och vithetsstudier varinom han har publicerat ett flertal böcker och studier.”