Fortsatt mycket stora klyftor i Stor-Stockholm enligt en ny folkhälsorapport och särskilt gäller det mellan utomeuropéerna och majoritetsinvånarna

DN:s Kajsa Sjödin skriver idag om Region Stockholms stora folkhälsorapport, som undersöker hälsan hos invånarna i huvudstadsregionen/Stockholms län, och bl a visar denna rapport att invånarna med utländsk bakgrund i miljonprogramsområdena lider mest av psykisk ohälsa.

Samtidigt är det majoritetsinvånarna i de välbärgade stadsdelarna (läs: den historiska innerstaden/stenstaden + villa/radhusområdena) som får mest hjälp inom vården vad gäller psykisk ohälsa och som uppvisar den högsta andelen psykiatriska diagnoser.

Minoritetsinvånarna i Stor-Stockholms miljonprogramsområden ”konsumerar” helt enkelt mindre vård än majoritetsinvånarna i de välbärgade områdena och de har mindre ofta diagnoser än de sistnämnda samtidigt som de mår sämst. En förklaring kan vara att i de allra flesta utomeuropeiska länder och kulturer är psykisk ohälsa och diagnoser rörande psykisk ohälsa tabu och oerhört stigmatiserande och en annan förklaring kan handla om ojämlikhet och diskriminering inom vården.

Rapporten visar vidare att den femtedel av invånarna i huvudstadsregionen som har det allra sämst, varav de allra flesta har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund, fortsätter att halka efter och de fattigaste storstockholmarnas medianinkomst har tyvärr inte ökat alls. Bland de 20 procenten med lägst inkomst har medianinkomsten i reala termer minskat från 94 000 till 93 000 mellan år 2002-17 medan inkomsten har ökat okej eller rejält bland alla andra grupper sedan 00-talet. Risken att dö i förtid är hela 5,7 gånger högre bland denna femtedel än bland den femtedel av storstockholmarna som uppvisar en hög inkomst.

Tyvärr visar rapporten dessutom att hela 20% av alla 20-25-åringar i Stockholms län numera saknar en gymnasieexamen och de allra flesta av dem har utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund och har växt upp i och bor och lever i miljonprogramsområdena. Det är tyvärr denna mycket stora grupp av unga vuxna, som har misslyckats redan i grundskolan, som i huvudsak stod bakom det blodigaste året i svensk historia under fredstid under ”pandemiåret” 2020 när fler människor än någonsin tidigare sedan det sista kriget mot Norge avslutades 1814 sköts till döds eller skottskadades.

Andra stora skillnader som kan utläsas i rapporten är att invånarna med utomeuropeisk bakgrund rör sig fysiskt-kroppsligt allra minst (34%) att jämföra med Stor-Stockholms majoritetssvenskar (62%) och många av utomeuropéerna sitter stilla mer än 10 timmar per dygn. 50% av invånarna med utomeuropeisk bakgrund lider också av fetma att jämföra med 40% av majoritetsinvånarna.

https://www.dn.se/sthlm/farre-far-hjalp-for-psykisk-ohalsa-i-omraden-dar-behovet-ar-som-storst

”Det är fler personer i områden med lägre välfärd som upplever att de lider av psykisk ohälsa än i områden med högre välfärd. Trots det är det färre personer i utsatta områden som får hjälp för psykiska problem.”

(…)

”Att det finns en ojämlikhet i vårdkonsumtionen är enligt rapporten inte nytt, men för första gången görs en jämförelse mellan upplevd psykisk ohälsa, och hur många som har fått en diagnos.

– Vi har sett skillnader mellan olika områden men vi har aldrig kunnat jämföra det med ett mått på psykisk ohälsa i området, säger Christina Dalman, enhetschef för CES.”

(…)

”Trots det spelade inte de faktorerna in när det gäller hur många som fick en diagnos gällande psykisk ohälsa, det var inga större skillnader mellan olika bostadsområden. Bland ungdomar var det istället fler från mer välbärgade områden som fick en diagnos under 2018. Rapporten kartlägger inte hur många som söker vård för psykisk ohälsa, men resultatet kan enligt Christina Dalman vara en indikator.

– Jag tror att det handlar om att man i vissa grupper inte söker hjälp, säger hon.”