Svenskarna fortsätter att vara överväldigande för mångfald samtidigt som de gör något annat i handling
En ny enkätundersökning bland stockholmarna visar att en överväldigande majoritet av dem är för mångfald och mot segregation men samtidigt är det inte en stadsdels mångfald och att motverka segregation som avgör när stockholmarna väljer var de själva ska bo ”när allt kommer till kritan” utan tryggheten i ett visst område:
92% håller helt eller delvis med om att de fattiga miljonprogramsområdena behöver bli mer uppblandade men 95% anser samtidigt att tryggheten i området är allra viktigast när de själva väljer bostadsområde.
Män, höginkomsttagare, äldre och utrikes födda är samtidigt mer negativa till mångfald än kvinnor, medelinkomsttagare, yngre och inrikes födda.
Denna paradox är något som även tidigare undersökningar har indikerat: För några år sedan visade World Values Survey att svenskarna är världens mest antirasistiska s k folkslag utifrån att vara för att ha en granne med en annan raslig, etnisk eller religiös bakgrund än de själva – hela 98,5% av svenskarna svarade att de var helt eller delvis för att ha det. Samtidigt verkar det s k svenska folket uppvisa en lägre s k toleranströskel för att få och ha en alltför hög procent av utomeuropéer som grannar än andra – den svenska white flight-tröskeln verkar helt enkelt vara lägre än motsvarande trösklar i andra västländer och ligger på kring 6-7%.
”En majoritet av Mitt i:s läsare vill ha mer socialt blandade bostadsområden och oroas över segregationen. Men när de väljer bostad kommer tryggheten på första plats – social blandning kommer sist.”
”Två saker är Mitt i:s läsare till stor del eniga om, när #EttSthlm ställer frågan via undersökningsföretaget RAM (Research Analysis Media) med 449 svarande från hela Stockholmsområdet. För det första: ”tryggt att gå ut på kvällarna” är den allra viktigaste faktorn när man ska välja en ny bostad. 95 procent anger detta som ”mycket viktigt”, högst av alla de föreslagna alternativen. Även tryggheten i angränsade stadsdelar är avgörande – 94 procent i vår undersökning ser detta som mycket viktigt.
– Det kan vara folk som bor i ett fint villaområde men där det finns stökiga områden i närheten och som därför väljer att flytta, framhöll en mäklare i Täby i förra veckans tidning.
Det andra, som förenar nio av tio, är en oro för bostadssegregationen och en mer eller mindre stark åsikt att situationen behöver förändras. 92 procent håller med, helt eller delvis, om att ”samhället bör hitta lösningar för att utsatta områden ska bli mer socialt blandade”. I snitt 85 procent tycker att man också bör göra samma sak med välbärgade områden.
Men även om en majoritet vill ha mer social blandning är detta något som kommer längst ner när Stockholmarna rangordnar vad som är viktigt för var de vill bo.
– Notera att de flesta vill att det är ”samhället” som skall åstadkomma blandning, något många tycker vore bra men kanske inte är beredda att genomföra på egen hand genom att själva flytta, kommenterar Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Hon har tidigare genomfört liknande undersökningar vid det så kallade SOM-institutet och tycker att Mitti:s resultat är väntade:
– Trygghetsfrågorna ligger högt på den politiska agendan där de ofta kopplas till integration, säger hon.
När det gäller kopplingen mellan trygghet och mångfald är läsarna kluvna. Å ena sidan håller 85 procent med, helt eller delvis, om att ”en stor blandning av inkomstlägen, kulturer och livsstilar i ett bostadsområde är något positivt”. Samtidigt lutar 73 procent åt att en sådan blandning kan skapa otrygghet. Och 71 procent håller med, helt eller delvis, om att ”inflyttning av folk från vissa länder, kulturer och religioner skulle påverka mitt område negativt”.
Den negativa synen på sådan inflyttning är vanligast hos personer med annat modersmål än svenska. I gruppen utrikesfödda är det också betydligt fler som anser att ”en utveckling mot avgränsade ’gated communities’ kan bli nödvändig”, än i gruppen svenskfödda.
Å andra sidan är nästan alla, 95 procent, mer eller mindre överens om att ”det viktiga är inte varifrån folk kommer, utan att människor beter sig bra mot andra och tar ansvar för området.”
– Det är en sak att vilja ha trygghet, en helt annan att ange invandring som orsaken till otrygghet. Den kopplingen görs av en minoritet, säger Marie Demker.
Skillnaderna är överlag små mellan olika samhällsgruppers svar i undersökningen.
I alla grupper finns en stor majoritet som är positiva till ökad social uppblandning. Alla inkomstgrupper bekymrar sig ungefär lika mycket för bostadssegregationen, utom de med hushållsinkomst över 70 000 kr/månad. Där är det tre gånger så många som inte oroar sig för segregationen, jämfört med hushållen med medelinkomst.
I det översta inkomstskiktet är motståndet också störst mot att blanda upp välbärgade områden: 27 procent säger nej till det, jämfört med 13 procent i snitt för alla övriga. Men också här instämmer de flesta, mer eller mindre, att ökad blandning vore bra.
Fler skillnader: De som bor i hyresrätt oroar sig för segregationen mycket mer än de som bor i bostadsrätt, radhus eller villa. De som äger sin bostad oroar sig mer för inflyttning av folk med annan inkomst, kutur och livsstil än de som bor i hyresrätt. Kvinnor och personer under 50 är generellt mer positiva till mångfald och uppblandning än män och äldre.”
Tobias Hübinette 