Svenska Amnestys gamle ordförande antirasisten Bo Lindblom har gått bort

Så har ännu en svensk antirasistisk legend gått bort, nämligen svenska Amnestys gamle ordförande Bo Lindblom som var mycket aktiv i det offentliga samtalet om svensk rasism under efterkrigstiden och bl a på 1960- och 70-talen.


1968-69 engagerade sig Lindblom i fallet med den nigerianske studenten Anthony Engurube som stod inför rätta i Stockholms tingsrätt åtalad för att bland annat ha hotat två poliser och för att ha misshandlat en vit svensk student i samband med Kårhusockupationen i maj 1968 liksom för att ha angripit en vit svensk man i samband med en vänsterdemonstration på Sergels torg som hade kallat denne för ”n-g-rjävel”.


Rättegången blev mycket uppmärksammad på sin tid, Engurube fick stöd av flera av dåtidens vänsterstudenter i Stockholm och Engurube själv menade att åtalspunkterna handlade om en rent rasistisk förföljelse.


Engurube anklagade fr a den svenska polisen för övervåld, vilket gör detta rättsfall till det första i Sverige när en icke-vit person anklagade polisen och rättsväsendet för just övervåld, brutalitet och fr a rasism.


Det hela slutade med att Engurube dömdes till sex månaders fängelse och utvisning på livstid i februari 1969 trots ett flertal stödmöten, sympatiyttringar i media och engagemang från en grupp som kallade sig Förenade afrikanska arbetare, som under samma år gav ut skriften ”Dokument om fallet Engurube”, vilket gör att Engurubes fall var den första händelsen i Sverige som ledde till att svarta och icke-vita invandrare började organisera sig politiskt och i antirasistiskt syfte.


Bo Lindblom skrev 1969 en rasande artikel i Aftonbladet om fallet Engurube och sammanfattade dennes situation genom att beskriva fallet som ett skolexempel på en ren provokation från vita rasistiska majoritetssvenskars, polisens och rättsväsendets sida i en artikel som var författad som en slags fiktiv manual för att ”klämma åt” och sätta dit en svart person:


”Ge dig nu i diskussion med honom och förolämpa honom grovt. Kontrollera att det finns polismän på lagom avstånd. Kalla honom ”djävla n-gg-r” och be honom åka hem till djungeln och de andra aporna, eller något sådant. Det kommer att göra honom upprörd. Om han nu höjer rösten eller tar tag i dig, så ropar du genast på polis.”


Två år dessförinnan hade Lindblom dessutom varit en av de allra första i landet som lyfte frågan om visuella rasstereotyper i svensk offentlighet i en uppmärksammad artikel i Stockholms-Tidningen vari han bl a påpekade att många svenska tidningar ”spred rasism på seriesidan” och Lindblom sin föreslog följande övning i skolan:


”Den som vill veta mera om hur serier sprider fördomar kan be en grupp femte- eller sjätteklasspojkar rita en japansk soldat, en n-g-rhövding, en amerikansk detektiv och en mördare.”


Lindblom menade helt enkelt att dåtidens vita majoritetssvenska barn, ungdomar och unga vuxna hjärntvättades med visuella rasstereotyper i form av barn- och ungdomslitteratur, serier och tecknat, populärkultur och populärmusik, filmer och tv-serier o s v.


Lillemor Håtveit, skolbibliotekarie och lärarinna, tog Lindblom på orden och gjorde just denna övning i en årskurs 2-klass i grundskolan och det visade sig då att dåtidens svenska barn och ungdomar var fullständigt marinerade i visuella rasstereotyper:


”Jag kunde inte låta bli att undra hur ett svenskt barn uppväxt i vårt fördomsfria (!) land föreställer sig en n-g-r. Alla dessa otaliga bilder av glosögda, rundskalliga, krullhåriga varelser med enorma ”fläskläppar” och med framskjutande käkparti osv. kan väl knappast undgå att göra intryck… Barnen i klassen (en 2:a) fick som uppgift att teckna en ”n-g-r” utan några förklarande eller vägledande ord till hjälp. Jag har nu hemma en kollektion av infödingsromantik. På varje teckning som innehöll någon bakgrund (vilket de flesta gjorde) utgjordes den av palmer, palmhyddor m.m. oundgängligt tillbehör i en n-g-rs vardagsliv. Inte en enda hade tecknat en n-g-r i modern miljö! N-gr-rna själva var till största delen trogna avbilder av våra vanliga barnboksillustrationer.”