Om vreden och våldet mot asiater från andra minoritetspersoners sida i Sverige, i USA och i andra västländer

I gårdagens avsnitt av TV3:s program Efterlyst framkom det att en (öst- och sydost)asiatisk kvinna nyligen överfölls i Flemingsberg(/Tullinge) av två förmodade unga män från den s k MENA-regionen och detta är tyvärr inte första gången som asiater hånas och förnedras samt attackeras och hotas av andra minoritetspersoner och vare sig i Sverige eller i andra västländer.


I samband med massakern på sex asiatiska kvinnor i Atlanta i USA har flera minoritetspersoner uttryckt sig slentrianmässigt nedsättande om asiater och särskilt om asiatiska kvinnor och det har i USA framkommit att det tyvärr inte sällan är svarta amerikaner och latinamerikaner som attackerar asiaterna där och det verkar även vara andra minoritetspersoner som tenderar att överfalla asiater också i bl a Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Tyskland.


Asiater uppfattas kort och gott som varande minoritets-Sveriges (eller minoritets-USA:s eller minoritets-Frankrikes o s v) ”sellouts” eller ”svikare” då de bl a ofta studerar, startar småföretag och har jobb och asiatiska kvinnor utsätts för förakt då de ofta blir tillsammans med vita män medan asiatiska män föraktas då de står lägst ned i minoritets-maskulinitetshierarkin – d v s asiatiska kvinnor ses som ”h-r-r” som ”går i säng” med vita män medan asiatiska män ses som feminina ”b-g-r” som inte uppfyller mansidealet.


Särskilt i USA har även hiphop-musiken tyvärr spätt på detta förakt mot asiater – det finns då ett flertal sånger med versrader som hånar asiater som ”sellouts” och asiatiska kvinnor som ”h-r-r” och Ice Cubes sång ”Black Korea” anses t o m ha bidragit till att stora grupper av svarta och latinos anföll och brände ned Koreatown i Los Angeles 1992.


I Sverige har vidare flera regelrätta överfall ägt rum på asiater från minoritetsinvånares sida även innan pandemin och det är nog tyvärr troligt att denna tendens har förstärkts under pandemin.


För några år sedan dödade t o m en grupp unga män från den s k MENA-regionen och subsahariska Afrika en asiatisk man i Söderort i Stor-Stockholm: Den asiatiska mannen utsattes för en mycket utdragen och inte minst våldsam död när ett större gäng som omringade denne ömsom knivskar denne och ömsom slog denne med allsköns tillhyggen tills han till slut avled av skadorna.


Jag har slutligen själv tyvärr både sett andra asiater förnedras och hånas och själv blivit hånad och förnedrad åtskilliga gånger i särskilt miljonprogramsområden som domineras av invånare med utomeuropeisk bakgrund och jag har ofta funderat på varför asiater står lägst inom minoritets-Sverige och i miljonprogramsområdena.


Tyvärr är detta också en återkommande erfarenhet från min sida när jag besöker andra västländer: Jag besöker regelmässigt och gärna s k ”mångkulturella” stadsdelar i andra västländer och jag har därför varit i ett stort antal sådana stadsdelar i bl a London, Paris, Amsterdam, Bryssel, Oslo, Köpenhamn, Rom, Barcelona, Wien o s v liksom i New York, Los Angeles, Chicago, Detroit o s v och alltför ofta har det då hänt att icke-asiatiska minoritetspersoner har hånat mig på ett liknande sätt som sker i de svenska miljonprogramsområdena och på andra sätt visat sitt ogillande.


Tyvärr är detta mycket känsligt och kontroversiellt att tala om och jag minns när jag en gång nämnde detta med att både jag själv och andra asiater tenderar att utsättas för s k rasord (d v s pejoriserande ord och uttryck såsom ”asiatiska” ljud som ”tjing tjong” och ”sayonara” o s v) och hån(skratt) och ibland även rena fysiska attacker i miljonprogramsområdena i samband med en intervju i DN: Jag fick då veta i efterhand av en person med bakgrund i den s k MENA-regionen att det just är mycket känsligt och kontroversiellt att tala om detta fenomen inför majoritetssvenskarna och majoritetssamhället och att jag borde vara försiktig med att göra det då det bara spär på rasismen mot invånarna med utomeuropeisk bakgrund.


Sedan jag fick motta denna kritik har jag också av solidaritet med de icke-asiatiska minoritetsinvånarna i landet också varit tyst med detta fenomen och inte sagt särskilt mycket alls om det utan nästan enbart haft fokus på vita majoritetsinvånares s k ”gulinghumor” och rasstereotyper av asiater.


Det är ju samtidigt också så att majoritetsinvånarnas syn på t ex svarta män, latinomän eller män från den s k MENA-regionen är mycket mer brutala och våldsamma än majoritetsinvånarnas syn på asiatiska män – de förstnämnda minoritetsmännen framställs helt enkelt som fullständigt atavistiska vålds- och sexmaskiner.


Själv har jag alltid tänkt att detta fenomen, som verkar bli allt värre, bl a bottnar i att Japans, Kinas, Taiwans, Sydkoreas och andra asiatiska länders företag kanske inte alltid beter sig särskilt väl i MENA-regionen, i Afrika och i Latinamerika när de etablerar sig där och köper upp fabriker och mark där (detta vet så klart invandrarna och deras barn och efterkommande i de svenska miljonprogramsområdena) samt att det också kan finnas ett starkt ressentiment mot asiater i Väst från andra minoriteters sida då asiaterna anses stå nära vitheten genom att de asiatiska kvinnorna ofta blir tillsammans med vita män, genom att asiater generellt studerar och förvärvsarbetar och då många asiater också har adopterats av vita västerlänningar.


Denna närhet eller proximitet till vitheten och till vita människor förklarar antagligen varför många icke-asiatiska minoritetspersoner inte heller har särskilt mycket sympati eller empati för asiater och sist men inte minst då asiaterna också lyser med sin frånvaro i antirasistiska minoritetssammanhang i nästan samtliga västländer inklusive i Sverige vilket naturligtvis sticker i ögonen på minoritets-Sverige.