DN:s Martin Gelin rekapitulerar USA:s och amerikanernas våld mot asiater genom historien

DN:s Martin Gelin rekapitulerar USA:s och amerikanernas våld mot asiater.

Historiker menar att de folkmordsliknande krig som USA har fört i Stillahavsasien är en direkt fortsättning på de folkmordsliknande s k ”Ind–nkrigen” som också gick ut på att döda så många som möjligt (samt våldta kvinnorna och ta barnen) – d v s USA fortsatte helt enkelt att expandera västerut över Stilla havet efter att den nordamerikanska kontinenten hade erövrats och koloniserats och den amerikanska armé som deltog i USA:s första folkmordsliknande krig i regionen i Filippinerna 1899-1902 bestod dessutom av veteraner från de s k ”Ind–nkrigen” vilka skrev hem från fronten och beskrev filippinarna som ett slags ”ind–n-r”.

USA:s alla krig i Karibien och Latinamerika liksom i Mellanöstern har självklart också varit mycket blodiga och brutala men de olika krigen och konflikterna i Stillahavsasien, som dessutom alltid har följts av långvariga ockupationer och stationerandet av 100 000-tals soldater i regionen liksom sist men inte minst en massiv sexuell exploatering och en massiv äktenskapsinvandring (liksom ett massivt antal utlandsadoptioner) sticker då ut i USA:s historia.

Samtidigt har USA lyckats vända detta massdödande av asiater till det ”omvända”: De allra flesta av världens alla icke-amerikanska västerlänningar är idag väl medvetna om att 100 000-tals vita och svarta amerikaner har stupat i USA:s alla krig i Stillahavsasien tack vare att krigsfilm efter krigsfilm (som även de allra flesta svenskar har sett) har framställt de amerikanska soldaterna som offer medan asiaterna med få undantag (såsom Clint Eastwoods spelfilm ”Letters from Iwo Jima” från 2006) framställs som de ultimata Andra.

Och tyvärr har den amerikanska filmindustrin och populärkulturen inte heller gjort saken bättre för specifikt asiatiska kvinnor: I (spel)film efter (spel)film och i (popmusik)sång efter (popmusik)sång har asiatiska kvinnor objektifierats och sexualiserats på ett brutalt och våldsamt sätt som inte skulle accepteras vare sig vad gäller svarta amerikanska kvinnor eller latinas. Detta gäller f ö även svenska (spel)filmer och (popmusik)sånger – d v s även inom svensk film- och musikindustri är det gott om objektifierande och sexualiserande framställningar av asiatiska kvinnor.

Visst objektifieras och sexualiseras även afrosvenska kvinnor, latinamerikanska kvinnor och även kvinnor från den s k MENA-regionen i Sverige men nivån på objektifierandet och sexualiserandet av just asiatiska kvinnor är så mycket mer extrem. Sverige är dessutom ett av de västländer där proportionellt sett allra flest icke-asiatiska (hetero)män är tillsammans med asiatiska kvinnor vilket gör att den (sydost/nordost)asiatiska minoriteten i Sverige till allra största delen består av kvinnor till skillnad från t ex invånarna som har bakgrund i den s k MENA-regionen vilka numera domineras av män.

https://www.dn.se/varlden/martin-gelin-lang-historia-av-systematiskt-vald-mot-asiater-i-usa

”I förhastade kommentarer efter massmordet i Atlanta avfärdade polischefen Jay Baker att gärningsmannen haft rasistiska motiv. Strax därpå avslöjades det att polischefen själv spridit rasistiska inlägg om Kina på Facebook.

Enligt koreanska medier i Atlanta ska gärningsmannen ha skrikit att han ville ”döda alla asiater”.

Det verkar inte ha varit någon slump att den första masskjutningen i USA under pandemin riktade sig mot asiatiska kvinnor. Att skylla USA:s problem på etniska minoriteter är en uråldrig amerikansk tradition. Så länge det har funnits asiatisk invandring till USA har det också funnits systematiskt våld mot asiater här. I juni 1982 mördades 27-årige Vincent Chin brutalt av två vita män i Detroit.

Mordet ägde rum under en period då Japan beskrevs som ett existentiellt hot mot USA. Amerikanska fabriker lades ner, i synnerhet inom bilindustrin i Detroit, och miljontals jobb försvann samtidigt som Japans ekonomi blomstrade. I Hollywoodfilmer från början av 1980-talet utmålades Japan som ett hotfullt, konspiratoriskt land, som var ute efter att skada USA.

Vincent Chin var amerikansk medborgare, född i Kina. Han hade ingenting med Japan att göra. Gärningsmännen som pekade ut honom som syndabock för den amerikanska bilindustrins kollaps var förblindade av rasism. Det var ett av tusentals fall av våld och trakasserier mot amerikaner med asiatiskt ursprung under 1980-talet. Våld som ofta ackompanjerades av skällsord om japaner, trots att offren sällan var japanska.

I dag tycks Kina ha ersatt Japan som det land som får många amerikaner att känna rasistiskt hat mot asiater. Kina beskylls för att ha orsakat pandemin men betraktas även som ett generellt hot mot USA:s globala maktställning. Måltavlorna har sällan något med Kina att göra.

En av fyra amerikaner med asiatiskt ursprung har utsatts för trakasserier sedan pandemin. Tre nya undersökningar, av University of Michigan, California State University och människorättsgruppen Stop AAPI Hate, har bekräftat att hatbrotten mot asiater mer än fördubblats i USA under senaste året. Historien av massmord och diskriminering mot asiater i USA går långt tillbaka.

Redan 1877 utsattes Chinatown i centrala San Francisco för en brutal massaker, där fyra personer dödades och hundratals butiker och restauranger förstördes. 1882 genomfördes Chinese Exclusion Act, som innebar ett totalförbud för invandring från Kina. Tre år senare utfördes en massaker på kinesisk-amerikanska gruvarbetare i Rock Springs, Wyoming. 28 dog, 15 skadades och 78 hem brändes ner.

Efter den japanska militärens attack mot Pearl Harbor 1941 upprättades koncentrationsläger för mer än 120.000 amerikaner med japanskt ursprung. Tre år senare, medan USA tog emot hundratusentals flyktingar från krigets Europa, försvarade Högsta domstolen koncentrationslägren i det kontroversiella domslutet Korematsu v. United States. Det var sanktionerad rasism mot asiater på högsta nivå i Washington.

USA:s brutala krig i Korea och Vietnam möjliggjordes likaså av en människosyn där civilbefolkningen framställdes som försumbar.

Under 2000-talet har hatbrott och trakasserier mot asiater minskat. Men utvecklingen vände drastiskt förra våren. Experter på hatbrott och rasistiskt våld pekar på Donald Trumps rasistiska uttalanden om Kina som en klar drivkraft bakom våldsvågen.

Kongressledamoten Judy Chu från Kalifornien höll redan förra året ett tal där hon varnade för att Trumps retorik kan få våldsamma konsekvenser. Strax efter talet knivhöggs tre asiatiska amerikaner av en vit man i Texas.

– Ökningen av våldet mot asiater som ledde fram till morden i Atlanta är inget undantag, utan snarare kulmen av systematiska och kulturella orättvisor som förvärrats av pandemin. Det är en global kris där asiater över hela världen har blivit utpekade som syndabockar, skriver Jiayang Fan i The New Yorker.”