Fredrik Malm som tidigare arbetade på Expo är en av de fem L-riksdagsledamöter som gjorde att Sabunis pro-SD/MD/KD-linje vann

SvD:s Maggie Strömberg och Torbjörn Nilsson namnger idag de fem L-politiker som avgjorde att L under Sabunis ledning till slut valde M och KD och (in)direkt även SD. I artikeln kallas de ”sidbytarna” i den meningen att de övergav Sabunis företrädare Björklunds anti-SD-linje som grundade sig i att han hade lovat sina två adopterade pojkar från Korea att aldrig bidra till att ge SD någon makt (och detta löfte höll ju Björklund in i det sista i och med Januariöverenskommelsen, som Sabuni nu vill lämna) och en av de fem är Fredrik Malm som tidigare arbetade på Expo:

”Fem riksdagsledamöter bytte sida och så låg vägen mot Nyamko Sabunis regering öppen. Varför ändrade de sig?”

https://www.svd.se/sa-gjorde-fem-sidbytare-sabunis-plan-mojlig

”Den 12 februari deltog professorn och valforskaren Henrik Ekengren Oscarsson.

– Det var uppenbart när jag blev inbjuden att de ville veta om det var januariavtalet som var huvudorsaken till att de gått bakåt i opinionsmätningarna. Det var deras fråga. Men vi har inte data som stöder det, säger han. Idén att ett närmande till Ulf Kristersson nu skulle vara partiets enda chans att nå över riksdagsspärren avfärdar Oscarsson.

– Min bedömning är att en liberal sakpolitik antagligen räcker för 4 procent. Skolan, LSS, bistånd. Om de bara bestämde sig och satte ner foten i klassiska liberala frågor. Och han tillför fakta som komplicerar Svend Dahls analys.

– I valet 2018 var det en speciell grupp som bytte från M till L. Högutbildade storstadsväljare som gillar bistånd och en ganska generös migrationspolitik. Det finns fler av dem att vinna, om man skulle velat det. Nu kan i stället Annie Lööf skicka inbjudningskort till dem.

Samma sak med analysen av budgetreglerna. Det är sant att ramverket inte längre gäller i praktiken. Men januariavtalet har också inneburit tätare förhandlingar än många tidigare budgetsamarbeten. Nu är det dagliga samtal med centerpartister och liberaler om varenda rad i direktiv och regleringsbrev. Det är också en del av den nya verkligheten. Den typen av samarbete, säger också Sabunis närmaste, vill man absolut inte ha med sverigedemokrater.

Men i veckan sa Ulf Kristersson till Göteborgs-Posten att han inte utesluter att Jimmie Åkesson placerar tjänstemän i regeringskansliet. Vad har ett parti som precis klarat sig över fyraprocentsspärren för muskler att sätta in i sådana förhandlingar? Argumentet om Sabunis öde skingrar sådana interna tvivel. I kretsen runt partiledaren hörs bara självsäkerhet. Trots det höga tonläget i medierna är man övertygad om seger på partirådet om två veckor. Är saken redan avgjord? Man kan ringa Christer Nylander och fråga vad han tror.

– Jag förutsätter att den andra linjen har majoritet. Jag tror att det blir ungefär samma resultat som i partistyrelsen och riksdagsgruppen. De får majoritet men en stor minoritet tycker något annat. Till och med ledaren för motståndarna tror att partistyrelsen får igenom sitt förslag. Han vet att ledningen räknat ombud inför omröstningen. Frågar man honom hur partiet ska kunna enas efteråt svarar han:

– Man får anpassa sig efter läget.”