Ny bok om internationell adoption författad av en amerikansk adoptivförälder

Så har ännu en vit amerikansk adoptivförälder skrivit en bok om att vara förälder till ett icke-vitt adoptivbarn som inte skyggar för de svåra och ofta också mycket smärtsamma frågorna om ras och kolonialism utan tar sig an dem och lyssnar på dem då det inte går att göra något annat som adoptivförälder till ett icke-vitt barn (det anser i varje fall dessa vita amerikaner liksom jag själv).


Sedan 1990-talet när adoptivföräldern och genusvetaren Cheri Register gav ut sin bok ”Are those kids yours?” har en rad amerikanska adoptivföräldrar, och nästan alltid vita adoptivmödrar (OBS: några undantag finns – d v s någon vit adoptivpappa har också skrivit om att just vara adoptivpappa), författat och publicerat både böcker och andra texter som just handlar om att på ett kritiskt sätt och med stöd i postkolonial feministisk forskning vara en vit förälder till ett icke-vitt adopterat barn.


Sedan 1990-talet när adoptivföräldern och genusvetaren Cheri Register gav ut sin bok ”Are those kids yours?” har en rad amerikanska adoptivföräldrar, och nästan alltid vita adoptivmödrar (OBS: några undantag finns – d v s någon vit adoptivpappa har också skrivit om att just vara adoptivpappa), författat och publicerat både böcker och andra texter som just handlar om att på ett kritiskt sätt och med stöd i postkolonial feministisk forskning vara en vit förälder till ett icke-vitt adopterat barn.


Jag har själv genom åren haft kontakt med ett flertal av dessa vita amerikanskor och t o m i något fall stått bakom en s k ”blurb” (d v s ett positivt baksidestextcitat) till en sådan bokpublikation.


Jag har vidare länge, och ända sedan 90-talet när jag själv ”upptäckte” den postkoloniala feministiska forskningen och började applicera densamma på frågan om adoptioner över de s k rasgränserna, gått och väntat på att även Sverige ska ”föda fram” en sådan kritisk genre av självbiografiskt färgade böcker författade av vita svenska adoptivföräldrar med icke-vita adoptivbarn.


Även om åtskilliga svenska adoptivföräldrar, och liksom i USA mestadels vita adoptivmödrar men också några vita adoptivfäder (och f ö i huvudsak också akademiker), har publicerat självbiografiskt färgade romaner och andra texter som handlar om att vara adoptivförälder så har hittills mig veterligen knappt någon kommit i närheten av en motsvarande amerikansk publikation.


Författaren Astrid Flemberg-Alcalá, som då är adoptivförälder, har visserligen skrivit romanen ”Och vet inte vart” som sticker ut i högen av böcker författade av svenska adoptivföräldrar då den skildrar en s k ”misslyckad” adoption (OBS: jag har måhända inte läst dem alla men jag tror att jag har läst de allra flesta av dem och fr a så tror jag mig ha ”koll” på i stort sett samtliga titlar som en svensk adoptivförälder står bakom som på något sätt handlar om adoption) men den kan ändå inte mäta sig med de amerikanska adoptivföräldrarnas autoetnografiska och självbiografiska texter vad gäller (själv)kritisk reflexivitet.


Tommy Karmans bok ”När haven tystnade” är nog den enda svenska boktiteln som jag kommer att tänka på i sammanhanget som då för ovanlighetens skull är skriven av en adoptivpappa och också den handlar om en utlandsadoption som får ett tragiskt slut.