På knappa två veckor har de sista av den svenska borgerlighetens cordon sanitaire-fördämningar brustit och högern har både hunnit med konststycket att kasta sig i famnen på SD och anamma SD:s retorik

Under de senaste 12 dygnen har den svenska högern anammat en retorik som tidigare bara hördes i alternativmedierna och från SD:s sida och kvar är nu mest bara Dagens Nyheter, Eskilstuna-Kuriren och några tidningar till som explicit kritiserar att M och KD arbetar för att bilda en gemensam regering med stöd av SD efter 2022 års val.


I samband med och efter Förintelsens minnesdag den 27 januari, som även SD f ö numera deltar i, publicerade ett flertal borgerliga tidningars ledarsidor (såsom bl a Svenska Dagbladet) hårda angrepp på liberaler och socialister som anklagades för att politiskt profitera på och exploatera Förintelsen och de sista överlevande som ännu är i livet för att attackera M och KD ”bara” för att M och KD numera samarbetar med SD och vill regera med stöd av SD efter 2022 års val.


Efter att Ulf Kristersson tog ”bladet från munnen” och uttalade i SVT på bästa sändningstid att han idag är beredd att just bilda regering ihop med KD och med stöd av SD har uppslutningen i det närmaste varit total från högerns sida och flera högerledarsidor (såsom bl a Göteborgs-Posten) har därefter försäkrat att SD numera är ett seriöst och normalt parti.


I samband med att flera socialdemokratiska ministrar i Löfvens regering och flera både liberaler och socialister kritiserade Kristersson inför och under årsdagen av Hitlers maktövertaganden den 30 januari och Kristerssons försäkran att SD numera är ett seriöst och moget parti samt Kristerssons påstående att SD särskilt under pandemin har skruvat ned sin retorik har sedan ett stort antal borgerliga röster och ledarsidor (såsom bl a Dagens Industri) attackerat ministrarna ifråga, Löfvens regering och liberaler och socialister i allmänhet för att ”brunsmeta” Kristersson och M.


Att anklaga liberaler och socialister för att utnyttja Förintelsen och de överlevande i politiska syften och att anklaga de förstnämnda för att ”brunsmeta” högern är då i båda fallen ett retoriskt grepp som alternativmedierna och SD har använt sig av i åratal.


Som om inte detta vore nog så har alternativmediernas och SD:s tal om att den tyska nationalsocialismen i själva verket var vänster under de senaste dygnen letat sig in på högerns ledarsidor (såsom bl a Kristianstadsbladet) och även kolporterats av riksdagsledamöter och andra politiker som numera inte bara tillhör SD utan även M och KD.


Fakta i sak är då att de allra flesta av de överlevande är emot att M och KD har inlett ett samarbete med SD och vill bilda regering med stöd av SD och vidare är sanningen den att SD har radikaliserats rejält under pandemin och särskilt i relation till de högerradikala alternativmedierna och slutligen var vare sig den italienska fascismen eller den tyska nationalsocialismen vänster.


Det är faktiskt inte utan att en längtar tillbaka till både Reinfeldt och Bildt liksom till Hägglund och Svensson och kanske t o m till ”Amiralen” som då var av ett helt annat virke än ”Adoptivpappan” (d v s Kristersson), d v s till den svenska högerns legendariske ledare under mellankrigstiden Arvid Lindman som på ett möte på Ulvåsa slott utanför Motala i juli 1934 en gång för alla tog avstånd från den dåvarande svenska extremhögern inför 2500 församlade östgötamoderater.


”Amiralens” tal ägde då rum efter de s k Långa knivarnas natt när vänsterfalangen inom den tyska naziströrelsen oskadliggjordes. Den dåvarande svenska extremhögern valde efter denna händelse att inte ta avstånd från A.H., vilket chockade den dåvarande svenska högern, d v s att den svenska extremhögern inte tog avstånd från A.H.


I samband med att Trump systematiskt försökte undergräva den amerikanska statsapparaten inifrån efter att valförlusten var ett faktum och efter stormningen av Kapitolium fortsatte SD och den svenska extremhögern ändå att stötta Trump men trots detta har Kristersson valt att öppet inleda ett samarbete med SD och även försäkra både sina egna väljare och svenska folket att SD numera är ett normalt parti som har tonat ned sin tidigare radikala retorik.


Nu är kanske inte De långa knivarnas natt och Kapitolium-stormningen jämförbara händelser men det är i varje fall ett faktum att 1934 valde dåtidens M och dess ledare ”Amiralen” att ta avstånd från den dåvarande svenska extremhögern på grund av att densamma fortsatte att stötta A.H. medan dagens M och dess ledare ”Adoptivpappan” i stället väljer att göra precis tvärtom trots att SD har fortsatt att stötta Trump.