Idag för 78 år sedan den 31 januari 1943 kapitulerade den tyska 6:e armén i Stalingrad och därmed föddes de svenska ”roddarna”

Idag för 78 år sedan den 31 januari 1943 kapitulerade den tyske fältmarskalken von Paulus och den tyska 6:e armén innefattandes kring 100 000 man i den då smällkalla ruinstaden Stalingrad som vid det laget i det närmaste badade i blod och var översållad av lik efter ett förintelseliknande slag som hade pågått ända sedan augusti 1942 och därmed vände kriget även i Europa efter att kriget också hade vänt i Afrika (genom slaget vid el-Alamein) och i Asien (genom slaget vid Midway) året dessförinnan:


Slaget om Stalingrad var i mångt och mycket vändpunkten för den svenska extremhögern och för den pro-nazityska opinionen i Sverige – därefter gick det mer eller mindre utför för de öppet nazistiska partierna vilka året därpå utsattes för ett förödmjukande valnederlag – sammanlagt knappt 15 000 röster avlades på de svenska nazistpartierna i 1944 års andrakammarval. Det skulle sedan dröja hela 54 år innan den svenska extremhögern lyckades kapa åt sig mer än 15 000 röster i ett svenskt riksdagsval vilket skedde därefter först 1998 när SD erhöll närmare 20 000 röster.


Den pro-nazityska s k överklassnazistiska föreningen Riksföreningen Sverige-Tyskland, som 1938 hade räknat runt 400 prominenta grundademedlemmar och som 1942 kunde skryta med närmare 4500 medlemmar när Axelmakterna stod på höjden av sin makt efter att Japanska imperiet hade besegrat samtliga västerländska kolonialmakter i Asien (utom neutrala Portugal) på slagfältet ”på löpande band” medan Tyskland och Italien dominerade större delen av den europeiska kontinenten, tappade närmare 1000 medlemmar 1943 och än fler året därpå då den en gång så inflytelserika föreningen som fram tills 1942 kunde räkna långt över 200 direktörer, ett 40-tal präster, ett 50-tal höga jurister, 100-tals officerare, ett försvarligt antal kulturpersonligheter och ”kändisar” (författare, musiker, konstnärer, skådespelare o s v) samt ett 60-tal docenter och professorer bland sina medlemmar i stort sett smälte bort.


I ”folkmun”, d v s bland s k ”vanligt folk” i dåtidens Sverige, kallades särskilt Riksföreningen Sverige-Tysklands s k ”överklassnazister” som lämnade föreningen efter von Paulus kapitulation den 31 januari 1943 för ”roddare” och flera av dessa opportunistiska socialgrupp ett-”roddare” skulle sedan framåt krigsslutet t o m ”återfödas” som pro-allierade och under efterkrigstiden fr a göra allt de kunde för att skamlöst sudda i, manipulera och ljuga om sina biografier och CV:n så att ingen skulle få veta att de en gång i tiden och just innan den 31 januari 1943 hade stöttat Nazi-Tyskland och Axelmakterna.