Den nya adoptionsutredningen försöker rädda den internationella adoptionsverksamheten trots vetskapen om alla korrupta och illegala adoptioner

Så har den senaste statliga utredningen om internationell adoption offentliggjorts – ”Organiseringen av den internationella adoptionsverksamheten” – som är den möjligen 16:e i ordningen sedan 1964 års ”Adoption av utländska barn” vilket säger något i sig om adoptionsverksamhetens centrala betydelse i Sverige och för svenskarna.


Sverige och svenskarna är då världens allra mest adopterande land och folk per capita med hittills kring 60 000 genomförda utlandsadoptioner av utrikes födda barn och tillsammans med USA ”uppfann” och utvecklade Sverige därtill internationell adoption som en kombinerad barnavårdsmetod, migrationspraktik och reproduktionsteknik i kölvattnet efter Koreakriget.


Idag är dock verksamheten en skugga av sitt forna jag efter att ha upplevt en storhetstid dels efter den s k 68-revolutionen på 1970-talet och dels efter Kalla krigets slut på 1990-talet men fortfarande är Sverige världens mest pro-internationell adoption-land att döma av denna nya rapport som med en sådan självklarhet tar sig an situationen för dagens svenska internationella adoptionsverksamhet som att det är ett problem i sig att utlandsadoptionerna minskar och att de kvarvarande tre svenska adoptionsförmedlarna hotas av konkurs liksom att landets visserligen 10 000-tals ofrivilligt barnlösa singlar och par får än större svårigheter att reproducera sig om den internationella adoptionsverksamheten fortsätter att minska i antal.


Det mest anmärkningsvärda i rapporten är dock att de tre svenska adoptionsförmedlarna med Adoptionscentrum i spetsen hävdar att de inte har förestått och legat bakom några korrupta adoptioner samt att den svenska myndigheten MFoF som kontrollerar adoptionsförmedlarna och tilldelar dem auktorisation fortfarande verkar sitta i knät på desamma.


Utredningen konstaterar vidare visserligen och med rätta att ursprungsländerna i Afrika, Mellanöstern, Asien, Oceanien, Latinamerika, Karibien, Central- och Östeuropa lider av korruption men det är samtidigt alldeles uppenbart att det korrupta ”flaggskeppslandet” Sydkorea bara måste räddas kvar till varje pris som adoptionsland för svenskarna då det var just där som hela den internationella adoptionsverksamheten föddes i dess moderna form och Sydkorea har också bidragit med överlägset flest adoptivbarn till både Sverige och till hela Väst i absoluta tal.


Adoptionscentrum, d v s den mest korrupta svenska adoptionsförmedlaren som tillika är västvärldens näst största adoptionsförmedlare, tillåts dessutom att fortsätta att få adoptera barn från Chile till Sverige trots den pågående chilenska brottsutredningen.


Slutligen är den svenska naiviteten gentemot de korrupta ursprungsländerna i Afrika, Mellanöstern, Asien, Oceanien, Latinamerika, Karibien, Central- och Östeuropa som alltid astronomisk för trots att utredningen konstaterar att flertalet ursprungsländer som svenskarna har adopterat ifrån och fortfarande adopterar från lider av korruption så anses det ändå viktigt att fortsätta att adoptera från dessa länder enligt den sedvanliga svenska ”in-Sweden-we-have-a-system”-logiken som säger att det ändå är bättre för Sverige att fortsätta att adoptera från dessa länder för att kunna påverka dem i en positiv riktning under svenskt inflytande och efter svensk modell än att upphöra med adoptionerna från dessa länder och därmed tappa kontakten med och inflytandet över länderna ifråga.


Jag har naturligtvis förståelse för alla närmast otaliga ofrivilligt barnlösa singlar och par i Sverige och i Väst, och både heteros och icke-heteros, vilka vill fortsätta att bibehålla den internationella adoptionsverksamheten och likaså har jag förståelse för Sverige och de andra västländerna vilka idag lider av kraftigt fallande fruktsamhetstal och kraftigt åldrande och t o m minskande befolkningar men att försöka rädda den internationella adoptionsverksamheten såsom denna nya, svenska statliga utredning syftar till mot bakgrund av vetskapen om alla korrupta och illegala adoptioner är inget annat än svensk kolonial arrogans av allra värsta sorten.