Om att vara omnämnd i offentlig text från regering och riksdag och i den egna empirin

Sitter just nu och skriver på en ny bok om ras, rasism, vithet och svenskhet som specifikt handlar om den svenska färgblinda antirasismens ursprung och utveckling från 1960-talet och fram tills idag (just under detta nyligen påbörjade år planerar jag f ö att få ur mig sammanlagt tre bokmanus varav denna bok är ett av dem) och kan konstatera att jag genom åren har omnämnts i åtminstone tre eller kanske t o m fyra statliga utredningar varav en handlar om utmönstrandet av rasbegreppet (denna SOU publicerades 2015 och var den senaste av sammanlagt tre statliga utredningar som har behandlat frågan om att utmönstra rasbegreppet i Sverige). 

Därtill har åtminstone fyra sverigedemokratiska riksdagsledamöter nämnt mitt namn i riksdagsdebatter och/eller hållit hela anföranden/tal om mig i riksdagen (det sistnämnda gäller då Kent Ekeroth) och i samtliga fall ”naturligtvis” i negativ bemärkelse. Senast gjorde Ungsvenskarnas ledare Tobias Andersson det under den gångna BLM-sommaren samtidigt som att han passade på att nämna Bilan Osman och också ”naturligtvis” i negativ bemärkelse.

Ett problem som jag har stött på flera gånger tidigare när jag har använt mig av empiriskt material där jag själv förekommer i text, i bild eller i audiovisuellt material är hur jag ska förhålla mig till just det, d v s att jag själv de facto forskar på mig själv som ”studieobjekt” och hittills har jag löst det genom att underkommunicera detta och i huvudsak faktiskt att undvika att ta upp just den typen av material där jag själv förekommer.

Den bok som jag nyligen började skriva på som då handlar om den svenska färgblindheten och antirasismen kommer dock att bli en ”svår nöt att knäcka” i sammanhanget då mitt namn förekommer i sammanlagt ett 40-tal ledarstick, debattartiklar, kulturessäer, krönikor och kolumner liksom i nyhetsinslag som rör frågor om ras och rasism och just i relation till den svenska färgblinda antirasismen. Boken bygger nämligen inte bara på offentlig text från riksdag och regering utan på närmare 800 sidor dagspressartiklar som handlar om rasbegreppet sedan 1962 och framåt.