Nu är omslaget till min kommande bok ”Adopterad: Från ’annan ras’ till ’hederssvensk’. En bok om Sveriges sista rasdebatt” fastställt

Nu är omslaget till min kommande bok ”Adopterad: Från ’annan ras’ till ’hederssvensk’. En bok om Sveriges sista rasdebatt” som Verbal förlag ger ut i slutet av mars i år fastställt och boken går nu att beställa via bl a Adlibris och Bokus. Fotografiet är f ö taget på Arlanda flygplats 1981 och föreställer en svensk kvinna som nyligen har anlänt/återvänt till Sverige och som har eskorterat ett barn från Indien som ska adopteras av ett svenskt par någonstans i landet.

”Under 1960-talet rasar en adoptionsdebatt i Sverige. Barn från utomeuropeiska länder blir ett slagträ mellan rasoptimister och raspessimister. Å ena sidan synen på adoption som ett utslag av antirasism, å andra sidan myndigheter som varnar för rasblandning. ”Adopterad: En bok om Sveriges sista rasdebatt” är berättelsen om hur de icke-vita utlandsadopterade lägger grunden till vår tids syn på ras, vithet och svenskhet. Från att Socialstyrelsen betraktar de utlandsadopterade som ”främmande plantor” till att de blir symboler för mångfald. Idag kan till och med Sverigedemokraterna inkludera adopterade i svenskheten.”

https://www.adlibris.com/se/bok/adopterad-en-bok-om-sveriges-sista-rasdebatt-9789189155251

https://www.bokus.com/bok/9789189155251/adopterad-en-bok-om-sveriges-sista-rasdebatt/?at_gd=C17535244341CE70E630A7982FA0A6B8F75A1252&utm_campaign=Författare.se&utm_medium=CPO&utm_source=Adtraction (OBS: märkligt nog har Bokus av någon outgrundlig anledning valt att kategorisera boken under ”Politisk korrekthet”)


I detta avsnitt av Per Hans podcast Osvenskheter diskuterar Per och jag dessutom den fråga som boken behandlar – nämligen kärnfrågan om de icke-vita adopterades betydelse för uppkomsten och upprätthållandet av dagens svenskhet liksom av dagens svenska antirasism med tonvikt på frågan om vem som anses vara svensk eller ej och vilka som inkluderas inom eller exkluderas från svenskheten samt betydelsen av ras i relation till dagens svenskhet: https://play.acast.com/s/osvenskheter/om-adopterade-av-icke-vita-och-deras-betydelse-for-svenskhet

”Sverige är med sina 60 000 utlandsadopterade det land i världen som ojämförligt har adopterat flest icke-vita barn från den utomeuropeiska världen per capita sedan 1950-talets slut. Under 1960-talet, när Sverige till skillnad från idag var ett av västvärldens mest rasligt homogena länder, pågick en debatt som handlade om landet skulle börja adoptera specifikt icke-vita barn från primärt Asien, Afrika och Latinamerika eller ej och som i praktiken kom att bli Sveriges sista offentliga diskussion om ras och svenskhet.

I debatten stod de facto två läger mot varandra. Det första lägret bestod av staten, myndighets-Sverige, NGO-världen och experterna, vilka på den tiden benämndes som raspessimisterna, och vilka företrädde en restriktiv och negativ hållning då de bland annat oroade sig för att de icke-vita barnen skulle utmana den dåvarande rasliga homogeniteten samt att de skulle utsättas för rasdiskriminering särskilt i ungdomen och som vuxna.

Det andra lägret bestod av en mer heterogen grupp av personer som mer eller mindre går att beteckna som vänster och vilka benämndes som rasoptimisterna. Denna grupp, som också kom att vinna debatten, kritiserade raspessimisterna för att förestå det som på den tiden kallades rasfördomar och bemötte raspessimisternas farhågor om rasdiskriminering med att formulera den typ av attityd till ras som senare kom att utvecklas till den svenska färgblinda antirasismen.

Denna bok utgörs av en studie av 1960-talets svenska adoptionsdebatt med fokus på hur den kom att spela en avgörande roll för grundläggandet och utvecklandet av de svenska rasrelationer som gäller idag.

Syftet är att försöka förstå hur frågan om internationell adoption och utlandsadopterade har bidragit till uppkomsten och framväxten av dagens svenska syn på ras, på vad svenskhet innebär och på vem som räknas som svensk eller ej. Det empiriska underlaget utgörs av artiklar, böcker, utredningar, riksdagsdebatter och attitydundersökningar och tidsmässigt står 1960-talet i centrum men även framåtblickar in i vår tid kommer att göras.”