Ännu en trist och tråkig rasstereotyp reklambild av en asiatisk man

Lite trist att sådana här reklamaffischer fortfarande är gångbara i Sverige år 2021 och på 2020-talet för detta är i varje fall min måhända amatörmässiga postkoloniala och antirasistiska bildanalys:

I de västerländska visuella (och även textuella och performativa liksom inte minst audiovisuella och numera också digitala) rasstereotypernas värld sådan den utvecklades i och med massmedias och masskulturens framväxt och senare populärkulturens genombrott under den västerländska högmoderniteten (i form av affischer, pamfletter, varuförpackningar, broschyrer, filmer, tv-serier, scenföreställningar, annonser, illustrationer o s v) ”tilldelades” de olika annorlundiserade s k raserna och minoriteterna olika stereotypiserade kroppar, kläder, ansiktsuttryck, gester, läten, yrken (leende och lismande judar som gör handgester, vilda och våldsamma urfolksamerikaner som stridstjutvrålar, naiva och halvnakna afrikaner som trummar, löjligt lyckliga latinamerikaner som dansar, despotiska och degenererade turkar, perser och araber som ser grymma/onda ut, romantiserade romer som tjuvar och luras, löjligt leende indier som ser lustiga ut, nollställda inuiter och samer som ser dumma ut o s v) o s v liksom även frisyrer.

För (nordost/sydost)asiaternas del har det omväxlande handlat om den hårpiska som gällde för männen i Qing-dynastins Kina liksom långt, utslaget hår generellt för kvinnorna och fr a under 1900-talet och i samband med stereotyper av kanske fr a japanska män den s k pottfrisyren och det är antagligen en referens till denna rasstereotypa frisyr som går igen här.