Intervjuad idag i Karlstads-Tidningen

Intervjuad idag i anrika socialliberala Karlstads-Tidningen och av Ida Myrin om min forskning om ras, rasism, vithet och svenskhet men också om mina erfarenheter av att nu ha arbetat vid Karlstads universitet i exakt fem års tid och av att ha bekantat mig med Värmland och med värmlänningarna under samma fem år (OBS: jag har då ingenting med Värmland och värmlänningar att göra då jag kommer från Östergötland och bor i Stockholm).


Karlstads-Tidningen (KT) är då tidningen där Gustaf Fröding en gång arbetade och som historiskt var Karlstads största tidning innan konservativa Nya Wermlands-Tidningen gick om KT efter kriget. Under dess stridbara vänsterliberala och antifascistiska redaktörer Mauritz Hellberg och Manne Ståhl var tidningen alltid en nagel i ögat på den värmländska extremhögern och en av de mest fruktade och föraktade tidningarna i landet inom den svenska s k nationella rörelsen bredvid bl a Eskilstuna-Kuriren och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning:


Intervjun med mig i KT är lång så här nedan följer endast ett utdrag:


”Just nu är han uppe i en flerårig forskning om rasism.”


(…)


”Tobias Hübinette har vigt sitt liv åt att både informera om och motverka rasism. I dag är han forskare på Karlstads universitet och håller just nu på att fördjupa sig i frågor om rasism i Sverige. Vem kan bli utsatt för rasism och vem är egentligen svensk?

Tobias Hübinette är i grunden språkvetare och undervisar i interkulturella studier, litteratur- och genusvetenskap samt i svenska som andraspråk på Karlstads universitet. Men det är inte det enda han gör. Redan i yngre år föddes ett engagemang mot nazism och det har utvecklats med tiden. Han blev senare en av grundarna av tidskriften Expo och idag kan han också tillskriva sig rollen som forskare i frågor som rör rasism i Sverige.”

(…)

”För ett år sedan blev Tobias Hübinette och hans kollega Peter Wikström beviljade forskningsmedel för att fördjupa sig i vad ordet ”rasism” egentligen betyder för svenskarna och hur rasism diskuteras på sociala medier och digitala plattformar.”

(…)

”– I slutänden hoppas de kunna publicera flera akademiska artiklar om den svenska diskussionen om rasism som dagligen pågår i Sverige – en debatt som i grunden handlar om vart Sverige är på väg och vem som egentligen är svensk.

– Det pågår just nu en kamp om svenskheten och i grund och botten handlar den om vem som ska få ta del av våra välfärdsrättigheter och vem som ska exkluderas.

Hübinette säger att det också finns en parallell kamp om begreppet ”rasism”. Att människor har olika uppfattningar om vad rasism faktiskt innebär och vilka det kan drabba.

– Vissa pratar till exempel om en svenskfientlighet numera och hävdar alltså att rasism i dag främst riktar sig mot majoritetsbefolkningen.

Utöver de akademiska artiklarna som skrivs tillsammans med Peter Wikström håller Tobias Hübinette också på att färdigställa två egna böcker. Han har tidigare gett ut boken Att skriva om svenskheten. Studier i de svenska rasrelationerna speglade genom den icke-vita svenska litteraturen, och nu ska det egna biblioteket utökas.

Den första boken som förväntas komma ut under början av 2021, Svensk rasism under efterkrigstiden, är något av en ”tegelsten” på minst 400 sidor, som författaren själv beskriver den.

– Den går igenom den offentliga debatten och diskussionen om just ras och rasism i Sverige mellan 1946 och 1977, berättar han.

Den andra boken, Adopterad: Från ”annan ras” till ”hederssvensk”, fokuserar på debatten kring adoption av utlandsfödda barn på 60-talet.

– Då var det främst Sydkorea som man adopterade från och man pratade öppet om de barnen som ”de första invandrarna i Sverige som inte var vita”.

Det fanns bland annat en känd barnläkare i Karlstad – Torsten Thysell – som jobbade på sjukhuset i Karlstad och forskade på adoptivbarn. Han var starkt kritisk till adoptionsvågen som växte sig allt större.

– Han tyckte inte att svenskarna skulle ta hit de här barnen och varnade för hur det skulle kunna bli. Han ansåg dels att värmlänningarna inte var redo för det och att barnen därför skulle behöva utstå mobbning under uppväxten på grund av utseendet och dels att man längre fram i tiden skulle få, vad han kallade, ”en korsning mellan två raser”, vilket han såg som negativt.

Torsten Thysell sade, bland många andra saker, följande i en skrivelse om adoptionsfrågan:

”En annan sak är att en korsning mellan två raser som befinner sig på olika kulturstadier ej ter sig önskvärd ur den mera högtstående rasens synpunkt.”

– Han var mycket respekterad och många höll med honom på den tiden, men det fanns så klart de som inte höll med också och det var till slut de som vann debatten. Under slutet av 60-talet lossnade skepsisen och på 70-talet exploderade sedan utlandsadoptionerna i Sverige. Tobias Hübinette var själv ett av barnen som kom till Sverige i början på 70-talet.


Torsten Thysell är inte den enda personen som har satt Värmland på kartan i den svenska rasismens historia.
Hübinette berättar också om Herman Lundborg, född i Väse, som blev Sveriges första professor i rasbiologi. Lundborg hyllade i hemlighet Hitler och hjälpte till att utveckla rasundersökningsmetoder som Nazityskland senare kunde använda.

– Sedan bildades faktiskt världens första nazistparti, utanför det tysktalande Europa, av värmlänningar. Det var då bröderna Birger, Sigurd och Gunnar Furugård som 1924 startade Svenska nationalsocialistiska frihetsförbundet.

– Värmland har alltså haft flera starka kopplingar till nazism och rasism och på vissa håll i länet lever denna tradition kvar.”

En kommentar

  1. Pingback: Intervjuad idag i Karlstads-Tidningen — Tobias Hübinette | Skogsnytt