Vad hade Håkan Hagwall tyckt om dagens SvD:s ledarsida

Idag hyllas SvD:s smått mytomspunne f d ledarredaktör Håkan Hagwall som nyligen gick bort och detta gruppfoto påminner mig om att Hagwall tog avstånd från Samtidsmagasinet Salt vilket också SvD:s dåvarande chefredaktör Mats Svegfors gjorde. Salt som gavs ut 1999-2002 och samlade en försvarlig mängd fr a borgerliga skribenter men också en del skribenter som hade varit aktiva i den maoistiska 70-talsvänstern kan sägas ha försökt TAN:isera/högerradikalisera den svenska högern lite för tidigt då försöket till slut kom att misslyckas.


DN:s dåvarande ledarskribent Charlotta Friborg skrev följande om Salt och denna beskrivning håller än skulle jag säga: ”Men den grumliga tankeoreda som förs till torgs i merparten av artiklarna i Salt bär just konservatismens prägel. Där finns antiintellektualismen, hyllandet av det rena Folket som kontrasteras mot det regerande dekadenta pöbelväldet, där finns homofobin, det främlingsfientliga anslaget och beskrivningen av samhället som genomruttet. Där finns föreställningen om att makten utövas av en mystisk konspiration mellan näringsliv, medier och politiker.”


Och Hagwall själv skrev: ”En som själv gärna erkänner sin konservatism och sin hemmahörighet till höger blir rätt illa berörd av att se dessa positiva begrepp solkas av den vulgaritet, de grumligheter, försåtligheter och översittarattityder som präglar Salt.”


Det hela slutade med att en efter en av dåtidens SvD-medarbetare och SvD-skribenter som skrev i Salt såsom Fredrik Haage, Mats Gellerfeldt och Anders Björnson slutade att skriva i Salt på Hagwalls och Svegfors uttryckliga uppmaning.


Sedan dess har dock rejält mycket vatten flutit under broarna och en fråga som en ställer sig (i alla fall jag, som är intresserad av den svenska borgerligheten och vart den är på väg) är vad Hagwall hade tyckt idag mot bakgrund av vart flera ledarskribenter (såsom några av de på fotografiet) har hamnat idag liksom hela SvD:s ledarsida i allmänhet som ibland och åtminstone delvis alltmer påminner om det som stod att läsa i Salt för 20 år sedan.