Endast utomeuropéerna kan rädda den svenska välfärden under de kommande tio åren

Välfärds- och vård- och omsorgssektorn behöver locka till sig runt 450 000 personer fram tills 2029 för att täcka upp för pensionsavgångarna och rädda den svenska välfärden och den enda ”arbetskraftsreservarmén” (OBS: utomeuropéerna är så klart inte några soldater som det går att sätta in och offra i något slags krig) som står till förfogande är landets invånare med utomeuropeisk bakgrund:


Sveriges kommuner och regioner (SKR) larmar nu i en ny demografisk prognos om att välfärds- och vård- och omsorgssektorn behöver attrahera 450 000 personer fram tills 2029 för att täcka upp för de fortsatt gigantiska pensionsavgångarna:


Mellan 2019-29 kommer osannolika 336 000 personer som just nu arbetar inom välfärds- och vård- och omsorgssektorn att gå i pension samtidigt som svenskarna bara blir allt äldre och äldre under de kommande tio åren. Samma problem gäller f ö inom snart sagt alla branscher och sfärer i det svenska samhället – 10 000-tals lärare och pedagoger går t ex just nu i pension och redan år 2025 beräknas det saknas mer än 65 000 lärare inom det svenska utbildningsväsendet.


För att den svenska välfärden ska säkerställas och räddas under det kommande årtiondet så krävs det att invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund kommer ut i arbetslivet och just söker sig till välfärds- och vård- och omsorgssektorn för p g a decennier av kraftigt fallande fruktsamhetstal bland majoritetsinvånarna så kommer antalet inrikes födda invånare i arbetsför ålder (20-66 år) att minska med hela 100 000 personer mellan 2019-29 medan de utrikes födda och fr a de utomeuropeiskt födda står för merparten av nytillskottet av invånare i arbetsför ålder under de kommande åren (av alla invånare mellan 0-15 år har då numera närmare 50% någon slags utländsk bakgrund).


Landets utländsk bakgrund-invånare står idag för både merparten av den samlade reproduktionen (d v s alla nyfödda bebisar plus alla nyanlända barn), det s k humankapitalets och arbetskraftens fortsatta upprätthållande (d v s alla invånare mellan 20-66 år) och den totala svenska befolkningsökningen medan andelen majoritetssvenskar stadigt minskar i antal både bland barn och ungdomar, inom arbetskraften och i totalbefolkningen i stort.


Idag är redan över 50% av den infödda majoritetsbefolkningen över 50 år gamla och uppemot en tredjedel av desamma är redan över 65 år gamla medan 95% av alla som invandrar från den utomeuropeiska världen är under 45 år gamla. Endast en tiondel av invånarna födda utanför Europa är ”omvänt” 60 år gamla eller äldre än så. Vidare har den arbetsföra majoritetssvenska befolkningen (20-66 år) minskat med 130 000 invånare under de senaste tio åren (d v s de har gått i pension, utvandrat eller avlidit) samtidigt som antalet arbetsföra invånare med utländsk och framför allt utomeuropeisk bakgrund har ökat med 250 000 invånare under samma tidsperiod.


Samtidigt är extremt höga andelar av invånarna med utländsk och fr a utomeuropeisk bakgrund arbetslösa eller står utanför arbetslivet överhuvudtaget (d v s de är inte ens arbetssökande och många uppbär inte ens bidrag utan ”nolltaxerar”) så att få ihop denna demografiska ekvation under den närmaste framtiden – d v s att få ut utomeuropéerna en masse och kvinn/mangrant på den svenska arbetsmarknaden – avgör helt enkelt Sveriges öde och åtminstone rent ekonomiskt men just nu ser det tyvärr snarare ut som att det finns en mycket stor risk att det slutar med att Sverige kommer att härbärgera en jättelik underklass och lägre arbetarklass med utomeuropeisk bakgrund som också är mycket ung samtidigt som en kraftigt åldrad majoritetssvensk befolkning behöver allt fler välfärds- och vård- och omsorgstjänster.