De icke-vita väljarna avgjorde det amerikanska presidentvalet och kan också komma att avgöra 2022 års svenska riksdagsval

DN:s Martin Gelin konstaterar idag att de icke-vita underklass- och lägre arbetarklass-kvinnorna i de s k ”ghettona” avgjorde det amerikanska presidentvalet till Bidens fördel och detta är nog även det framtida antirasistiska receptet och taktiken även i Sverige och i Europa i stort – d v s kanske kommer vänstern inte lyckas att vinna tillbaka den vita arbetarklassen som fram tills nyligen röstade massivt socialistiskt men som numera fullständigt överbefolkar de högerpopulistiska och högerradikala partiernas väljarkårer.

Så i stället för att fortsätta att sörja över att vänstern till allra största delen har förlorat de vita arbetarna i Sverige och i Europa och desperat försöka få dem att återigen rösta vänster så handlar det om att försöka få de icke-vita invånarna, som i mycket hög grad utgör underklassen och den lägre arbetarklassen i Sverige och i de allra flesta europeiska länder, att överhuvudtaget gå och rösta för när de väl röstar så röstar de överväldigande vänster (OBS: tyvärr röstar invånarna med utomeuropeisk bakgrund i ”Orten”/miljonprogramsområdena än så länge i mycket liten utsträckning jämfört med majoritetsinvånarna men om de hade röstat så hade de med all sannolikhet rejält decimerat SD:s riksdagsrepresentation och samtidigt rejält ökat på vänstersidans riksdagsmandat).

2022 år svenska riksdagsval kan m a o mycket väl komma att avgöras av de icke-vita ”Orten”-underklass/lägre arbetarklassväljarna precis som 2020 års amerikanska presidentval avgjordes av de icke-vita ”ghetto”-väljarna.

”Joe Biden vann presidentvalet med hjälp av ett historiskt starkt stöd från låginkomsttagare i serviceyrken. Det var inte rostbältets vita män som avgjorde, utan svarta och latinamerikanska kvinnor i storstädernas utkanter.”

https://www.dn.se/varlden/svarta-och-latinamerikanska-arbetarkvinnor-vann-valet-at-biden

”Efter Donald Trumps valseger vallfärdade världens nyhetsmedier och politiska analytiker till små fabriksstäder på landsbygden i rostbältet i norra USA. Alla ville förstå sig på Trumps anhängare. Sedan dess har den amerikanska politiska debatten dominerats av diskussioner om rostbältets vita arbetarmän, ofta under förevändningen att denna väljargrupp länge är bortglömd och förbisedd. Trumps seger fick under många år den amerikanska kulturen att vända strålkastarna mot den vita landsbygden.”

(…)

”Även inför årets val riktades mycket fokus på rostbältets vita män, men det var inte där valet avgjordes. Kärntrupperna bakom Bidens valseger var inte vita arbetarmän, utan äldre svarta och latinamerikanska kvinnor, som länge varit de mest osynliga väljargrupperna i USA.

Bidens seger kan enklast förklaras av att han kraftigt ökade stödet bland låginkomsttagare över hela USA, men den mest betydelsefulla ökningen kom just bland svarta och latinamerikanska arbetarkvinnor i storstäder som Atlanta, Milwaukee, Philadelphia och Detroit. Hans valseger tar kål på den seglivade myten om att amerikanska låginkomsttagare främst är vita män i blåställ. Det är en föråldrad bild. De stora fabriksstäderna i norra USA kollapsade redan på 1970-talet. Det är därför regionen har kallats just rostbältet. I dagens USA är de flesta låginkomsttagare inte vita män, utan svarta och latinamerikanska kvinnor med serviceyrken. De städar hotell, säljer snabbmat, kör Uber och levererar Amazon-paket.

Om det finns ett tydligt väljarmönster i presidentvalet så är det att Biden ökade bland just dessa arbetarkvinnor, medan Trump ökade bland välbärgade män. Den enda väljargrupp där Trumps stöd växte markant var bland hushåll med inkomster över 100.000 dollar. Biden ökade däremot Demokraternas väljarstöd just bland hushåll med lägre inkomster.”

(…)

”Det enda av USA:s 50 storstadsområden där Trump vann var i Suffolk County, den mest välbärgade delen av Long Island utanför New York, hemvist för de exklusiva strandorterna The Hamptons. Bilden av Trump som en politiker med unik attraktionskraft hos arbetarväljare stämmer alltså inte.

Biden lyckades kraftigt utöka valdeltagandet bland svarta och latinamerikanska arbetarkvinnor i exempelvis Phoenix och Atlanta, i Arizona och Georgia, två av valets avgörande delstater. Där gjordes det viktigaste arbetet inte av Biden själv, utan av aktivister som Stacey Abrams, Nse Ufot och Latosha Brown, som åstadkom den historiska mobiliseringen av svarta kvinnor i Georgia. I Arizona och Nevada, två andra avgörande delstater, hade latinamerikanska kvinnoorganisationer lika stort inflytande.

Att det var kvinnor och etniska minoriteter som avgjorde valet för Biden har betydelse för hans ideologiska mandat. Det är symboliskt viktigt för Biden att hans seger inte kom genom att försöka blidka konservativa arbetarmän. Biden tog i stället avstånd från främlingsfientliga utspel och försökte aldrig vinna tillbaka Trumps väljare genom att flörta med högerpopulism.”