Ny rapport visar att DO har misslyckats med sitt kärnuppdrag att hjälpa landets invånare som drabbas av diskriminering

Arena har idag publicerat en rapport (se https://arenaide.se/wp-content/uploads/sites/2/2020/11/svenaeus-2020-tio-ar-med-diskrimineringsombudsmannen-komprimerad.pdf) författad av juristen och rättssociologen Lena Svenaeus som visar att trots att svenska DO är världens största och ”mäktigaste” antidiskrimineringsmyndighet i förhållande till folkmängden och mätt i antal anställda (över 100 anställda) och i storleken på budgeten (126 miljoner per år) så har dagens DO misslyckats med att hjälpa människor som diskrimineras att få hjälp och upprättelse och särskilt gäller det de som drabbas av etnisk och religiös diskriminering (anmälningar till DO på grundval av just etnisk och religiös diskriminering är då den vanligaste kategorin av anmälningar).

Antalet domar i Arbetsdomstolen, i vilka DO har väckt talan, uppgår exempelvis till 26 stycken fram tills 2019 varav endast fyra rörde etnisk och religiös diskriminering trots att uppemot 10 000 anmälningar om just etnisk diskriminering har inkommit till DO under de senaste tio åren. 

I stället har DO alltmer kommit att avlägsna sig från kärnuppdraget att hjälpa landets invånare som drabbas av diskriminering, och särskilt gäller det just etniska och religiösa minoritetsinvånare, för att istället lägga sina personella och ekonomiska resurser på informationsspridning samt förebyggande och främjandearbete trots att det saknas stöd i forskningen för att en sådan inriktning och verksamhet är effektiv.

Läs gärna Lena Svenaeus och Arenas Lisa Pellings debattartikel i dagens GP:

”Enligt en ny rapport har Diskrimineringsombudsmannen istället för att ägna sig åt sitt kärnuppdrag – att skydda individer mot diskriminering, styrt verksamheten åt förebyggande arbete, som vi inte vet är effektivt. Detta har lett till kraftiga försämringar i diskrimineringsskyddet och minskad respekt för diskrimineringslagen. Nu behöver regeringen förtydliga DO:s uppdrag och skärpa lagstiftningen, skriver Lisa Pelling, statsvetare Arena Idé och Lena Svennaeus, rapportförfattare.”

https://www.gp.se/debatt/do-har-misslyckats-med-uppdraget-att-ge-upprättelse-till-diskriminerade-1.36604296

”DO:s prioritering av förebyggande arbete har inneburit kraftiga försämringar av diskrimineringsskyddet och lett till bristande respekt för diskrimineringslagen. I december tillträder Lars Arrhenius tjänsten som ny Diskrimineringsombudsman. Det innebär en möjlighet till nystart.”

(…)

”Vår genomgång visar dock att antalet diskrimineringsärenden som drivs av DO i domstol har minskat år från år och att allt färre förlikningar har ingåtts. Den absoluta merparten av anmälningarna utreds överhuvudtaget inte. En anmälan betraktas som ett tips som DO kan använda efter eget gottfinnande. Under 2019 kom det in 2 661 diskrimineringsanmälningar. DO gav in stämningsansökan i sex ärenden. En förlikning redovisades. Inte ens en halv procent av anmälningarna ledde till resultat.

Ett stort antal anmälningar har istället för att utredas använts av DO för att analysera upplevelser av diskriminering. Med sociologisk metod har ”berättelserna” i anmälningar som inkommit under en viss tidsperiod analyserats. Någon etikprövning har inte föregått denna användning av anmälningarna, vilket sannolikt hade krävts om forskningen bedrivits på ett universitet. Vi ser att DO har abdikerat från ombudsmannarollen för att istället fokusera på information och främjande.” 

(…)

”Om individer som diskrimineras ska känna sig trygga med att det finns en diskrimineringsombudsman att vända sig till måste DO:s mandat förtydligas. Regeringen bör snarast tillsätta en utredning som klarlägger vilket uppdrag DO faktiskt har och hur detta uppdrag bäst förverkligas. En tydligare lagstiftning måste komma på plats. Diskrimineringslagen och den särskilda lagen om DO måste ses över.”