Om spåren av Svenska kyrkans och svenska statens registrering av rasminoriteter och andra minoriteter

I samband med att jag själv nyligen kom över anteckningar rörande min egen farfars och farmors kombinerade mantalsskrivning/husförhör från 1928 såg jag just att ”främmande stam”-kategoriseringen omnämns på just ”blanketten” ifråga liksom ”främmande trosbekännelse eller nationalitet” och även den i rashygieniska sammanhang för svensk del så ökända benämningen ”sinnesslöhet”.

I början var det främst i norra Sverige som anteckningar och noteringar började göras redan från och med 1800-talets början om någon var same eller ej och något senare om någon var finsktalande eller ej men snart spred sig denna rutin även till södra Sverige där bl a judar och romer började räknas. Även på Saint-Barthélemy räknades och kategoriserades invånarna ned till minsta bebis och tabeller över exakt antal vita, s k blandade/mixade samt svarta slavar redovisades av dåvarande SCB så länge Sverige innehade och behöll denna karibiska koloni. Senare under mellankrigsåren och krigsåren använde andra svenska myndigheter än mer explicita raskategorier såsom ”arier” respektive ”icke-arier” liksom politisk flykting respektive ”rasflykting”.

Från och med 1870 blev statsmaktens krav på och behov av denna typ av rastillhörighetsregistrering än mer emfaserad och i och med 1894 års s k mantalsskrivningslag systematiserades och ”streamline:ades” rutinerna för hur denna skulle gå till och särskilda standardiserade formulär och ”blanketter” trycktes upp för ändamålet ifråga och det är då just en sådan ”blankett” jag nyligen fick i min hand.

En kommentar

  1. Pingback: Om spåren av Svenska kyrkans och svenska statens registrering av rasminoriteter och andra minoriteter — Tobias Hübinette – NyttiNyköping