Om min dialog med Jan Myrdal vad gäller den svenska extremhögern

Det både är och känns sorgligt och märkligt när någon går bort och så är även fallet med Jan Myrdal som ju väldigt många har någon slags relation till både i Sverige och världen över. Vad en än tycker och tänker, och känner och anser om denne så var Jan en av Sveriges mest produktiva författare och skriftställare och en av de mest kända svenskarna ute i världen fram till sin bortgång.


Och jag kan ju då bara uttala mig om min egen relation som började när jag trodde mig ha funnit spår av denne (en viss ”Jan M”) i den gamla vänsternazistiska dagstidningen Folkets Dagblad som det s k Flygpartiet en gång gav ut. Jan dementerade dock detta och jag valde att tro på honom och samtidigt blev jag ner/överbjuden (beroende på var en befinner sig i landet rent geografiskt) till Varberg och till Lasse Didings fars gamla patriciervilla där Jans bibliotek och arkiv förvaras och där han själv huserade under de sista åren i livet.


Jag fick sedan gå igenom precis allt jag ville se där som fr a rörde extremhögermaterial, som Jan genom åren hade kommit över i bl a Värmland (typiskt nog) och jag stannade en hel dag och bodde ”så klart” samtidigt på Lasses hotell Gästis i staden.


Några år senare blev jag inbjuden att tala på ABF-huset i Stockholm i april 2019 när Jan fyllde 92 år och i samband med att det hade gått 75 år sedan hans debut som skriftställare i Värmlands Folkblad 1944. Till och från hade vi under de senaste åren också kontakt via mejl och alltid avhandlade vi frågor som rörde extremhögern såsom Sveriges nationella förbund eller ”de nationella” och SD och här är några av de mejl som jag nyligen hittade i min mejlkorg.

Och jag är då verkligen ingen anhängare av Myrdals åsikter och ställningstaganden och vare sig när han tog ställning för allsköns kommunistregimer i den utomvästerländska världen eller för allsköns populiströrelser i västvärlden men en sak som nog inte många känner till är att han kanske var först med att på ett modernt (i betydelsen nutida) sätt både tala/skriva om den svenska överklassnazismen och extremhögern, om den svenska rasbiologin och rasforskningen och om den svenska kolonialismen och Sápmi vilket skedde på en och samma gång i en lång artikel i Ord & Bild från 1972:


Myrdal hängde i artikeln ut ett flertal s k överklassnazister och fr a ett flertal f d medlemmar i Sveriges nationella förbund som hade gjort ”superkarriärer”i efterkrigs-Sverige liksom ett flertal svenska forskare som genom åren hade varit kopplade till den svenska rasforskningen och samtidigt menade han att samerna var utsatta för ett svenskt kombinerat kolonialt projekt och rasprojekt.


För även om jag som sagt inte är för Myrdals ”att vara en illojal europé och att alltid vara emot Väst”-vänsterposition (inklusive att sympatisera med den maoistiska Tredje världen-rörelsen) och hans ”vi måste vara där folket är och alltid tjäna arbetarklassen”-vänsterposition (inklusive att sympatisera med den populistiska rörelsen i Väst) så är jag då liksom Myrdal för att ha fokus på den s k överklassnazismen samt på den svenska rasforskningen och den svenska kolonialismen.