”Adopterad: Från ’annan ras’ till ’hederssvensk’” – ny bok om hur de icke-vita utlandsadopterade har lagt grunden för vår tids syn på ras och svenskhet och den fjärde boken jag ger ut inom ett halvår

Nu är det officiellt att min bok ”Adopterad: Från ’annan ras’ till ’hederssvensk’” kommer ut på Verbal förlag den 17 mars nästa år (OBS: det finns ännu inget omslag).

Det innebär i sin tur att detta blir min fjärde bok som handlar om ras som publiceras inom ett halvårs tid och därmed kan jag sägas ha genomfört det jag hade tänkt att uträtta om jag hade erhållit den fyraåriga forskartjänsten i rasismforskning vid Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism (Cemfor) vid Uppsala universitet som jag i så fall hade innehaft 2018-22 och som hade inneburit 100% forskningstid. Men ibland blir dock livet inte som en tänkt sig för nu blev det ju tyvärr inte så och jag har i stället fått se till att hinna med allt detta dels dubbelt så fort och dels på 50% då jag undervisar på halvtid plus att jag ständigt reser mellan Flemingsberg-Karlstad liksom runtom i landet och utomlands (d v s pendelliv och mängder med resor i övrigt stjäl om något enorma mängder arbetstid).

Boken utgörs av en studie av hur de utlandsadopterade har förändrat synen på svenskhet och på vem som räknas som svensk eller ej sedan 1960-talet och fram tills idag. Det är med andra ord inte en bok om den internationella adoptionens historia eller om hur de adopterade själva upplever och uppfattar sina liv utan boken handlar om hur de adopterade på ett avgörande sätt har påverkat och ”bestämt” vår tids svenska rasrelationer och vår tids syn på ras och svenskhet.

I boken tar jag avstamp i Sveriges sista offentliga debatt om ras och svenskhet som utspelade sig under just 1960-talet och som handlade om det faktum att de adopterade var Sveriges första stora icke-vita och utomeuropeiska ”invandrargrupp” – de var helt enkelt ”av annan ras” som det hette på 1960-talet.

År 1980 fanns det f ö 60 000 utomeuropeiska invandrare i Sverige varav närmare en tredjedel var adopterade och så sent som kring år 2000 utgjorde de adopterade en tiondel av alla utomeuropéer i landet.

Vidare försöker jag i boken förstå hur de adopterade har spelat en avgörande roll vad gäller uppkomsten och framväxten av dagens svenska färgblinda antirasism och slutligen behandlar jag den svenska extremhögerns syn på de adopterade och förklarar varför SD har valt att skriva in i sitt partiprogram att icke-vita adopterade numera betraktas som något av ”hederssvenskar” av partiet.

Utgivningen av boken ”Adopterad: Från ’annan ras’ till ’hederssvensk’” innebär nu att jag kommer att publicera fyra böcker inom ett halvår och antingen tillsammans med andra eller ensam och något sådant händer då bara en enda gång i livet och det betyder för min egen del helt enkelt att jag s k ”peak:ar” i den s k yrkeskarriären just nu:

30 september 2020: ”Adoption and multiculturalism. Europe, the Americas, and the Pacific” (University of Michigan Press) tillsammans med Jenny Heijun Wills och Indigo Willing

3 november 2020: ”Vit melankoli. En analys av en nation i kris” (Makadam förlag) tillsammans med Catrin Lundström

10 februari 2021: ”Svensk rasism under efterkrigstiden. Rasdiskussioner och rasfrågor 1946-1977” (Carlsson bokförlag)

17 mars 2021: ”Adopterad: Från ’annan ras’ till ’hederssvensk’” (Verbal förlag)

https://www.bokus.com/bok/9789189155251/adopterad-fran-annan-ras-till-hederssvensk

”Under 1960-talet rasar en adoptionsdebatt i Sverige. Barn från utomeuropeiska länder blir ett slagträ mellan rasoptimister och raspessimister. Å ena sidan synen på adoption som ett utslag av antirasism, å andra sidan myndigheter som varnar för rasblandning.

Adopterad: Från ”annan ras” till ”hederssvensk” är berättelsen om hur icke-vita utlandsadopterade lägger grunden till vår tids syn på ras, vithet och svenskhet. Från att Socialstyrelsen betraktar de utlandsadopterade som ”främmande plantor” till att de blir symboler för mångfald. Idag kan till och med Sverigedemokraterna inkludera adopterade i svenskheten.

Författaren gör också nedslag i adoptionens tidiga historia, som när slavbarn transporterades till Sverige för att växa upp i adelsfamiljer. Boken grundar sig på en analys av över 500 artiklar samt böcker, riksdagsdebatter och annat material.”

Preliminär innehållsförteckning:

Kapitel 1: Den sista svenska rasdebatten

En presentation av 1960-talets adoptionsdebatt

Att studera brytpunkten mellan rastänkandet och färgblindheten

Tidigare forskning, demografisk bakgrund och materialöversikt

Kapitel 2: ”Rasdiskriminering infördes i det officiella Sverige den 17 juli 1961”. Om raspessimisternas skepsis gentemot utlandsadoptioner av icke-vita barn

Tidiga svenska adoptioner över ras- och nationsgränserna

”Men för att man använder en vokabulär som gemene man skall förstå skall man inte riskera att bli misstänkliggjord”

”Jag är, liksom barnavårdsnämnden och Socialstyrelsen, kemiskt fri från rasfördomar”

Kapitel 3: ”Barnen som skulle lösa alla knutar”. Om rasoptimisternas begär efter ett uppblandat, antirasistiskt och färgblint Sverige

”Det är utmärkt att vi på allvar öppnar våra gränser för folk av andra raser”

”Genom många adopterade u-landsbarn skulle också rasfördomarna minska”

”Ty i vår krympande värld gäller det för oss att låta varje ny generation fostra sig till en alltmer fullständig ’färgblindhet’”

Kapitel 4: ”Men har utseendet någon betydelse?”. Om synen på rasdiskriminering och rasord på 1960- och 70-talen

”There is no racial problem in our country such as discrimination”

”Det är också många svenska barn som kan bli utsatta av stickord och öknamn…”

”Jag tror att man överdriver utseendets roll”

Kapitel 5: ”Som infödd svensk räknar vi den som är född eller i tidig ålder adopterad till Sverige”. Om de adopterade som hederssvenskar och som politiska symboler

”… adoptivföräldrar borde engagera sig mera i invandrarfrågan”

”Ty dess motiv har intet med humanitet eller etik att göra, och dess mål är: rasblandning”

De adopterades plats i svenskheten och betydelse för de svenska rasrelationerna